Jag kommer nog aldrig kunna bestämma mig för vilken årstid jag tycker bäst om, för alla har ju sin charm. Och det är väl ändå det bästa med att bo i det här landet, att vi har fyra årstider. Sommaren ligger mig nära hjärtat, men med facit i hand så blir ju somrarna sällan så där perfekta, varma, fina och avkopplande som man tänkt sig. Då känns det skönt när hösten rullar in, med sina vackra solskenskvällar och krispiga dagar. När dimman ligger lågt och daggen tät i gräset om morgonen. September är nog absolut en av mina favoritmånader. Det finns ju alltid en viss förväntan i luften när det blir höst, något nytt kanske, eller återvändo till något bekant, som man pausat ett tag. Ni vet, skola, jobb, träning osv. Sen tycker jag vi kunde stryka oktober och november, för då är det ofta grått och trist och mörkt, och dagarna känns långa. Men sen vet man att snön inte är långt borta, och med hopp om snö kommer också längtan till julen. Åtminstone för mig. Är en riktig julnörd i grund och botten. Har redan kommit på mig själv flera gånger med att fantisera om hur jag ska julpynta här, i nya hemmet. När julen är förbi börjar jag ganska snabbt längta till våren. Speciellt när solen skiner över snön och frosten ligger tät på fönstren. Knastret när man går i skaren, och irritationen över smältande snö och slaskpölar överallt. Sen blir allt plötsligt grönt och ett nytt hopp tänds liksom i en. Och innan man vet ordet av är det sommar igen.
Men september. Det är nog nåt speciellt med den här månaden alltså. Fast det kanske regnat och varit kallt lite väl mycket i höst, så finns den där känslan där. Förstår ni vad jag menar nu eller låter det bara som ett enda drammel alltihopa? Vad jag försöker säga är väl att vi borde njuta nu, för snart kommer mörkret och slukar oss...
Bilderna har
Maria tagit av mig den här tiden förra året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar