Sista september

Fredag, sista september, och en underbar höstdag. Lite blåsigt kanske, men åtminstone bättre än igår då regnet piskade ner så hårt att barnen på dagis blev våta innanför regnjackorna... En helt vanlig dag på jobbet med sedvanlig fredagspromenad. Slutade kvart före fem och åkte hem och fixade ihop lite fredagsmiddag: Wienerschnitzel, krysspotatis och bearnaisesås. Hann slappa en stund på soffan innan jag styrde kosan mot Jepo, där jag hälsade på Alexandra och hennes Sebastian i deras renoveringsprojekt. Roligt att prata bort timmarna med Alexandra, som jag träffar allt för sällan!

Nu sitter jag hemma på soffan och fredagsmyser enligt bästa förmåga. Sambon har redan bäddat ner sig i sängen och jag vägrar gå och lägga mig klockan halv elva på en fredag... Har redan haft tillräckligt med sömnproblem den här veckan, för att jag gått och lagt mig för tidigt. Är verkligen inte van med att sova åtta, nio timmars nätter. Nej, sex timmar är väl ungefär mitt vanliga. Så nu har kroppen strejkat och jag har vaknat flera gånger per natt och det har varit nästan omöjligt att somna om. Så att gå och lägga mig halv elva på en fredag kommer inte ens på frågan. Just sayin'.

Har en relativt oplanerad helg framför mig. Imorgon kör vi föreningsmästerskap på Måtasbanan i Jepo, och det är väl egentligen min enda programpunkt för helgen. Skönt så. Gissar att jag ändå får dagarna att gå. Och så är det måndag igen. Börjar verkligen tycka att veckorna endast består av måndagar och fredagar.. Ja jösses, snart får vi ju börja fundera på julpyssel och julfestprogram på jobbet. Håhå. Oktober imorgon. Bring it on!

Tack för påminnelsen

Det här borde väl ändå vara min första tidningsartikel.

Det kommer aldrig bli som förr

Det gick alldeles för fort. Så mycket kan vi väl ändå komma överens om. Man borde kanske låta askan lägga sig innan man tänder nästa brasa. Men vet ni, jag har aldrig tyckt om att vänta. Jag har heller aldrig förstått varför man ska göra på ett visst sätt bara för att någon annan förväntar sig det. Varför man ska bromsa när det känns som om man är på väg åt rätt håll.

Vi är ju olika, vi människor. Vi tycker och tänker inte lika. Våra förhållanden ser ut på olika sätt. Vi värdesätter olika saker här i livet. Vissa styrs av hjärna, andra av hjärta. Jag tillhör, som ni nog kanske listat ut, den senare kategorin. Mycket av det jag gör, gör jag på känsla. Agerar före jag tänker, helt enkelt. Och det är på gott och ont. Är ni ens lite som mig, så kanske ni känner igen den där känslan, att nu borde jag spinna vidare på detta, trots att det på så många vis är fel. I så mångas ögon, i mitt eget huvud till och med. Låta tiden utvisa. Och vet ni, det gjorde jag. Jag struntade i alla röster i mitt huvud som skrek att jag är dum, att jag har alldeles för bråttom, att detta kommer sluta dåligt. Och så körde jag bara på.

Och vart har det tagit mig? En våning upp, bokstavligen. Varje dag får jag vakna upp och gå och lägga mig med en man som för det mesta sätter ett leende på mina läppar. Som lyssnar på mig, ser mig. Som vill veta var jag varit, vart jag är på väg, och varför jag är den jag är. Han har lärt mig att tycka om saker jag inte ens visste att jag kunde tycka om. Fått mig att reflektera över vem jag är. Förstås retar han också gallfeber på mig mer eller mindre varje dag. Men det är för att han är så lik mig, på så många vis. Och visst lär det mig mycket om både honom och mig själv.

Sådär kortfattat kan vi väl summera med att det varit ett händelserikt halvår. Och jag ser framemot resten!

Följande bildserie tycker jag vi kan kalla för "selfies with Sebastian". För 1. Basti tycker inte om att vara på bild, och 2. ännu mindre tillsammans med mig, så
3. jag får så lov att smygfota om jag ska få fångat honom på bild. Se själva:

TacoHej!

Tillbaka på skolbänken

Igår och idag har jag spenderat mina dagar på Åbo Akademi i Vasa. Aldrig hade jag väl trott när jag utexaminerades från ÅA för lite mer än tre år sen, att jag skulle återvända till skolbänken. Åtminstone inte så här fort! 

Vad har jag börjat studera då, kanske ni undrar? Ja, det är egentligen inte så häftigt som det låter. Jag har inte sagt upp mig från jobbet och börjat studera till religionslärare, om det är det ni tror. Nej, det är nämligen så att vi genom jobbet fått möjligheten att gå en ledarskapsutbildning. En utbildning som går via CLL, på Åbo Akademi, med några närvarotillfällen och en del hemuppgifter. Måste väl erkänna att jag inte riktigt visste vad jag anmälde mig till när jag klickade vidare på länkarna jag fått via jobbmejlen. Men sen befann jag mig där igår då, på Academill i Vasa, med ett gäng andra barnträdgårdslärare, föreståndare, dagvårdsledare osv. Och det kändes riktigt rätt.

Kursen heter så fint "Ledarskap inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning", och innefattar 25 studiepoäng under 1,5 års tid. Vi har fått, och kommer också kommande kurstillfällen, att få lära oss om vad som definierar en god ledare. Vi diskuterar ledarskap och betydelsen av det. Riktigt intressant, om ni frågar mig! Det bästa är väl att få fundera och diskutera tillsammans med andra inom samma bransch, men från olika arbetsplatser och kommuner. Det om något får en att reflektera över sitt eget agerande och sina egna föreställningar om ledarskap.

Nu kanske ni tänker att vad vet hon om ledarskap som bara jobbat på dagis i tre år, och som föreståndare endast några månader? Och ja, den tanken har nog slagit mig också dessa två dagar. Men hela idén med denna utbildning är väl att lära sig bli en god ledare (i teorin). Och det tänker jag tammetusan bli!

Min första

Ännu en lista till bloggen.. Antar att jag inte behöver kommentera mitt val desto mer. Denna hittade jag hos Daniela.

Min första kärlek: Var min granne, som jag var kär i i nästan tio år. Tyvärr blev det aldrig nåt av den förälskelsen, till min stora besvikelse. Men jag försökte i alla fall, väldigt hårt!

Min första kyss: Var också med ovanstående granne. Bakom jordkällaren hemma hos mig, när jag var fyra år, han sex. Minns det som igår!

Första gången jag fick mitt hjärta krossat: Oj, sådär riktigt på riktigt så var det väl kanske när jag var 17, och min första riktiga pojkvän gjorde slut. Men jag har alltid varit en person med väldigt starka känslor, så kan väl nog säga att jag fått mitt hjärta krossat på flera sätt långt före den dagen.

Min första pojkvän: Var min kompis storebror i lågstadiet. Jag var kär i honom, vi brevväxlade och sade hej i skolan, och sen var det över lika fort som det "börjat". Skrattar fortfarande åt hur löjligt allt egentligen var, trots att man själv där och då tyckte att det var så coolt och romantiskt.

Min första mens: Kom när jag var 11, sommaren mellan fyran och femman. Var absolut inte mentalt redo för den händelsen, och har fortfarande lite trauma och obehag när det diskuteras mens, bindor osv.

Min första tidningsartikel: Har för mig att mamma berättat att jag var på första sidan i tidningen som liten bebis, där det skrevs om att Nykarleby var Finlands lyckligaste stad. Annars kommer jag inte på när jag skulle ha medverkat i en artikel i tidningen? Kanske nåt varmansrelaterat i så fall.

Första gången jag var med i tv: Om inte tidigare, så i Nykarlebys egna tv-kanal NyTV:s "Fråga sexan". Skulle verkligen vilja se den inbandningen nu! Minns till och med vad jag hade på mig den dagen, och vilka andra jämnåriga som medverkade. Så mycket kan jag säga, att vi inte vann...

Min första lön: Var från mommo och moffas blomsterbutik Asta, där jag jobbade sommaren före nian.

Min första bil: Var en ljusgrön Nissan Almera, som jag fick i överraskningspresent på 18-årsdagen. En riktig trotjänare som nästan aldrig bråkade. Tyckte verkligen om att köra med den! Tyvärr fick "Nissi" flytta till Erikssons skrot efter att jag krockat den i Skata i Jeppis vintern 2012.

Min första sport: Var nog säkert hästar, som jag började med vid 5-års ålder. Har inte sportat (hehehe) med så mycket annat, stor och klumpig som jag alltid varit. Men har för mig att jag en gång i tiden funderade på en skidkarriär, och till och med deltog i några tävlingar. Var kanske 4-5 år. Sen insåg jag att jag var för tjock och att min pappa sög på att valla skidor, så det fick bli nån annans karriär i stället.

Min första resa: Förutom några resor över till Sverige för att hälsa på min faster, så var den första riktiga resan nog vår Gran Canaria-resa på 2002. Åkte med familjen och en annan familj till Maspalomas. Minns att jag tyckte spanjorerna var heta, vårt hotell hette Grimanesa (pappa kallade det för Grävanäsa), jag köpte en Shakira-skiva i ett av shoppingcentren, och att vi besökte en strand där det var så blåsigt att man fick sand innanför bikinibyxorna. Har också för mig att vi blev lurade när vi köpte en videokamera, och att jag hade en "vän" i form av en konstig fågel på Palmitos Park. Jag och Janica åkte också i en rutschbana som vi trodde skulle leda till vår död. Egentligen en ganska spännande resa, alltså!

Skön lördag

En lördag då jag knappt kollat på klockan, utan bara tagit dagen som den kommer. En planlös dag, utan måsten förrän klockan sex på kvällen. Sambon drog ut på jakt tidigt på morgonen. Själv sov jag till tio ungefär. Sen dess har jag hunnit städa köket och badrummet, och nu återstår bara ett snabbvarv med dammhandsken och dammsugaren, så är hushållet lite fräschare igen. Har också rivit lakanen ur sängen, kört tre tvättmaskiner, varit en sväng till butiken och bankomaten, samt vänt ihop en cookiedeg, bara för att. Och förstås:

Frukost. Som jag älskar att vända ihop nåt gott av det som finns i kylskåpet och bara sitta och njuta en stund med en bra tidning!

Tyvärr har jag gått och blivit lite förkyld, så att housewife:a som en galning är kanske inte världens bästa idé.. Men vet ni när jag får ett sug för att städa och röja och baka och dona så finns det ingen stoppknapp. Bara att köra på så länge orken finns! Dock har jag varit viktig med att lägga mig ner en stund på soffan emellanåt, med lite sociala medier eller en inredningstidning. Både för att vila ryggen, och ta en välbehövlig paus i donandet. Då känns det så mycket bättre sen.

Ikväll ska vi till Glasbruket (igen!), för att fira Maria och Mikki som förlovat sig. Synd att vädret är så grått och trist och kallt! Gissar att jag får prova några outfits innan jag kan välja vad jag vill ha på mig ikväll. Inte precis klänningsväder idag alltså... Hoppas ni andra också har en riktigt skön lördag!

New in

Förra fredagen när jag och sambon besökte Vasa fick jag med mig några nya prylar hem. Med små saker kan man göra rätt stora förändringar, bara man tar det lite vartefter...

 

 Mörkgrå kuddar till våra köksstolar. Nu är det betydligt bekvämare att sitta och äta!

 En cornflakes-plåtburk och en marmor-mönstrad bricka, båda från Minimani. Jag anar förresten ett nytt samlarområde, gamla plåtburkar...

 "Glödlampsslingo" till balkongen, som jag pratat om i evigheter. 30 eurosar bara!

 Solrosor är mina absoluta favoriter på hösten!

 Höstmys på balkongen.

 Planteringen köpte jag vid Bellis Flowers utanför Minimani...

... och krukan skaffade jag senare på City Florist i Vörå.

Bita i det sura äpplet

God afton från soffan. Det här senaste dygnet blev inte precis som jag hade tänkt mig... Igår innan det var dags att åka iväg på zumba till Pensala kände jag att det hände något konstigt i ryggen. När jag får "ryggskott" brukar det ta sjukt nere i vänster sida, men denna gång for det från vänster sida till mitten och ner till svanskotan, och därifrån ner i benet. Tog det lugnt på zumban, knuffade in värkmedicin, smörjde på lite Voltaren och lade mig i sängen. Tyvärr var inte smärtan borta när jag vaknade i morse, så det var bara att bita i det sura äpplet och inse att mina planer på att återuppta gymmandet idag fick åka på hyllan - igen. Tog mig genom jobbdagen med värkmedicin och lugna rörelser.

När jag slutade strax före två bilade jag raka spåret till Kaustby för att göra ett besök till kiropraktorn Seppo. Trots att det är 100 kilometer per väg så brukar det alla gånger vara värt mödan. Och dessutom blir man inte ruinerad, som hos de flesta ryggknådare... Kändes betydligt bättre efteråt, men sen hade jag förstås hela hemresan kvar, sittande i bil. Och det är precis sittande som inte funkar så bra för mig när ryggen bråkar. Nå, Sebastian jobbade i Terjärv idag, som inte alls är långt från Kaustby, så dit åkte jag för att tigga lite skjuts. Fick sitta på till Kållby där han hade firmabilen, och sen körde vi hem efter varann. 

Har inte gjort något vettigt sen jag kom hem, förutom att handla en kasse på Reko, plocka ögonbrynen, titta tv och uppdatera mig med sociala medier. Basti hamnade på jobb, så här ligger jag nu och funderar ifall jag ska duscha, äta kvällsmål eller fortsätta titta på tv. Svåra val i livet... Ni får i varje fall hålla tummar och tår för att ryggen känns bättre imorgon, efter lite knakande, värkmedicin och vila. Orkar inte med detta igen...

En hårresande historia

I lördags var jag till frisören. Närmare bestämt till Maddis på Hårstudion i Nykarleby. Gick in med inställningen att jag ville ha en förändring. Bort med slitna toppar, och i med ny färg. Hade ju nog tänkt mig att vi kommer behöva kapa några centimeter för att få bort allt det toviga, blekta, tunna, söndriga håret. Men att det skulle bli så kort som det blev, hade jag nog inte föreställt mig... Lite svårt att vänja sig, själv tycker jag att jag ser mycket äldre ut i denna frisyr. Men nöjd är jag, och jag vet att det var välbehövligt för att rädda mitt hår så att det ska kunna växa och bli friskt och tjockt igen. Och ja, det konstigaste av allt var väl ändå att jag hade tjockare hår när jag kom från frisören än när jag åkte dit, trots att hon klippte bort nästan hälften av mig!

Collage av Maddis på Hårstudion. Otroligt vilken skillnad, va!?

 Och så lite skogsposering på det.

Basti som fotat, och det var nog inte mitt hår han hade i åtanke när han tog bilderna, tror jag... Men jag tyckte det var bra bilder för att visa upp nya frillan, så ni får leva med lite jaktrekvisita.

Såå.. va segär ni?

En liten trudelutt om helgen som gick

På jobbet känns det återigen som om det bara är måndagar och fredagar. Hinner precis skriva upp på anslagstavlan vilka veckans planer är, så är det dags att sudda ut och planera igen. Det är ju inte ens hundra dagar till jul(!), så om jag säger att de senaste månaderna gått väldigt fort, så överdriver jag inte det minsta...

På helgerna försöker jag att inte ha alltför mycket program, just i och med att jobbveckorna blir rätt intensiva. Visst blir det ofta lite flängande hit och dit, även om kalendern gapar tom.. Men mina "helgwanties", alltså saker jag gärna vill hinna med, är en ordentlig frukost, lite kvalitetstid med sambon, sovmorgon, kanske nån sväng i skogen, träffa vänner och bara ta det lugnt. Och allt detta lyckades jag klämma in föregående helg.

På fredag efter jobbet for Basti och jag en sväng till Vasa. Strosade runt på Minimani en stund, och avnjöt sen fredagsmiddagen på Amarillo.

 Slog på stort och delade till och med på en efterrätt!

Installerade också de nya utelamporna jag köpte på Minimani. Blev perfekt nu i höstmörkret!

 

På lördag morgon åkte jag till Nykaabi för att frisera mig (mera om det senare). Innan jag åkte hem gjorde jag en omväg och for till Socklot och plockade solrosor. Så himla fina!

 På kvällen var vi ett helt gäng som tog taxi till fantastiskt vackra Glasbruket i Vexala.

 Där firade vi Marie och Kristian, som förlovat sig tidigare i år.

Tackar för en otroligt fin och gemytlig fest, i gott sällskap!

 

På söndag gjorde vi frukost. Det är ju lite vår grej, ni vet.

 Basti, jag och Nicke tog hunden med oss och for ut i skogen några timmar. Satt mest och värmde oss vid brasan och pratade medan Rex yrade omkring i närheten. Tyvärr hade vi glömt korven, så vi fick nöja oss med varm O'boy och Toblerone...

 Spelade ett varv Alfapet på kvällen. JAG VANN!

 Ostbricka och film som avslutning på helgen. Perfekt!

Träffande

Idag efter jobbet åkte jag Kuckusvägen till Vörå för att veckohandla. Passade på att gå in en sväng till City Florist för att se ifall det fanns något där av intresse. Och visst kom jag hem med en ytterkruka till min blomplantering på balkongen, och en liten dopgåva. Dock fastnade mina ögon speciellt på en ljuslykta. Har inte planerat att köpa några nya ljuskoppar, för dem har jag redan så det räcker och blir över av hemma i lådorna... Men det var texten som fångade mig.

Säga vad man vill om saken, men jag är inte den som backar i första taget. Jag är inte rädd för konflikter, jag står fast vid min åsikt och jag känner mig bara starkare efter ett riktigt blåsväder i livet. Som den här våren, alltså. Så många saker som hände i mitt liv, så många saker som kunde ha tryckt ner mig till botten, som kunde ha söndrat mig, gjort mig svag, tagit bort orken. Men som den envisa lilla skit jag är så drog jag bara upp snoret och fortsatte. Klättrade upp ur min grop och tog fram kikaren för att ta sikte på land. Och alla kanske inte jublade över de saker som gjordes eller sades eller tänktes där och då. Men det tog mig framåt, på många plan.

För här står jag nu. Ny kärlek, nytt hem, ny jobbtitel (daghemsföreståndare vid 25!). Och jag kan inte klaga. Men det ska ni veta, att vägen hit var inte lätt. Jag kämpade för att stå där jag står idag. Tog emot mycket skit. Och under tiden lärde jag mig att allt går, bara man vill tillräckligt mycket. Man får bara vara beredd på att alla inte klappar på axeln och önskar lycka till. 

Senaste

Tänkte bjuda på några bilder ur min kamerarulle, så ni hänger med lite bättre i vad jag sysslar med om kvällarna. Har ju tydligen blivit lite dålig på att uppdatera bloggen så...

 Bröderna Järnström in action med att montera ett älgtorn.

 En gammal lakritsburk jag räddade ur dagisförrådet. Tyckte den passade bättre som spargris i min kökshylla än som dekoration vid Stormossen!

 Dimmigt och grått vid Måtas förra lördagen.

Fick se tävlingen ur tornet för första gången. Gav mersmak.

 Vi kan kalla det laganda! Eller the spirit of jokkis, som jag nämnt tidigare.

Ibland tar jag selfies i solnedgången i sovrummet.

 Hur jag egentligen ser ut...

The grillmajster of Måtas. 

 En lite godare vardagsmiddag - fullkornsris, chili con carne och brysselkål.

 Med Enjo går dammtorkandet som en dans. Bokstavligen!

 Mina nya leggins, från Indiska, köpta second hand. Har jag sagt att jag älskar mönstrade byxor?

 Så härligt på balkongen på eftermiddagarna. Till och med blommorna mår bra ännu!

Skulle aldrig lämna hemmet utan att ha bäddat sängen på morgonen...

 Helgfrukostar är det bästa jag vet. Fast det hade ni nog redan räknat ut, va?

Tortilla-lauantai.

 

Det bästa med att ha en tv i sovrummet? Att man kan kolla på Smurfarna...