I'm gonna leave this town

Så har vi kommit till slutet av min nedräkning. Det började i oktober. Allting gjorde en helomvändning där i februari nån gång, och jag var osäker på om det alls skulle bli av. Jag tog mig själv i kragen, beslutade mig att banne mig jag ska åka ändå, och så gjorde jag en countdown-kalender på telefonen. Nedräkningen började på 100 dagar. Det kändes så länge så länge då i början på våren. Men här är jag nu, bara några timmar ifrån att hoppa på ett flyg som tar mig iväg mot mina drömmar, som tar mig till USA. Imorgon den här tiden håller vi hoppeligen på och landar i New York. Om bara några dagar ansluter jag mig med min Trek America-grupp och så ger vi oss av. Tre veckor ute på vägarna och så är Los Angeles vår slutdestination. Sen har jag ännu tolv dagar innan jag flyger hemåt igen.

Om tolv timmar flyger jag iväg från Vasa. Lämnar allt här hemma. Vänder den finska sommaren ryggen. Bara sticker iväg. Och det känns ganska vemodigt nu ska jag säga er. Det är nästan så att jag fegar ur. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så här nervös men samtidigt uppspelt över något. Men vet ni, det ordnar nog sig. Det gör det ju alltid!

Idag fick jag förresten semester. Sex veckor innan jag återvänder till jobbet, och då med ny arbetstitel. Men det är ett senare bekymmer. Nu släcker jag av "jobmode" och kopplar på "vacationmode". Och så ser vi hur det går med bloggen. Okej? Okej!

Sista ridturen på vem vet hur många veckor.

Packning pågår...

 Rensat lägenheter på alla blommor så när som på orchidéerna, som får så lov att klara sig.

Tack och hej för denna vårtermin, Solbacken!

"Sista måltiden".