1/5

Hej på er där hemma! Hoppas ni haft en riktigt bra midsommarhelg. Själv har jag tagit mig igenom den första veckan i USA. Som ni kanske märkt så hinner jag rätt bra med uppdateringar längs vägen, men det som faller bort är ju mina tankar och känslor kring allting. Så jag tänkte passa på att skriva av mig lite nu när jag har en fri kväll.

Till att börja med ska jag berätta för er att det inte bara är guld och gröna skogar att vara här. Fast det kanske verkar som om jag lever det perfekta livet just nu, så ska ni hålla i baktanke att jag har ett liv där hemma också. Ett liv som jag helt lagt på is fem veckor. Trots att jag trivs väldigt bra och älskar så gott som varje minut av den här resan jag är på, så finns det stunder då jag vandrar iväg i tankarna. Det finns stunder då jag hellre skulle krypa ner under filten hemma på min egen soffa. Stunder då jag önskar mig framåt i tiden. Stunder då jag tänker "Varför i hela friden gick du och bokade FEM veckor hemifrån?!".

Nu i helgen har det varit lite tufft för mig, när jag ser alla uppdateringar hemifrån, all god midsommarmat och alla roliga fester, alla vackra midsommarkransar. Jag känner ett litet sting av saknad, av att jag missar något. Men för det mesta går det över på en liten stund, när jag inser var jag är, och vad jag gör. Midsomrar och andra saker som händer på hemmaplan har jag ju sett x-antal år förut, och kommer få vara delaktig i många år framöver. Men ändå sticker det till lite i hjärtat. Jag är ju lite av en rutinmänniska, ni vet.

Antar att det kommer vara såhär, att vissa dagar går hur bra som helst och andra så har jag hemlängtan. Men huvudsaken är ju ändå att jag lever i stunden, njuter och har det roligt. För jag trivs, jag är SÅ glad att jag gjorde det här, och jag kommer absolut inte ångra mig sen. Men bara så ni vet, ni där hemma finns i mina tankar, hela tiden, och jag räknar nog ner dagarna tills jag träffar er igen. All kärlek!