Till att börja med kan vi väl konstatera att jag aldrig borde ha skrivit
"det finns inget som heter lediga dagar" och
"får vil tå ja e dö" i ett blogginlägg, eller sätta upp
"testar formen" på Instagram. Igår var jag frisk som en nötkärna (nå, kanske inte riktigt men) och idag har jag tappat rösten. Det började igår kväll med att jag kände mig lite hes efter mötet. For på zumba i god tro om att det inte var så farligt. Vaknade upp i morse och kände mig besynnerlig. Mitt första godmorgon på dagis lät mer som gnnnmmrrrn. Och sen for det bara neråt efter det. Försökte verkligen att inte prata i onödan, men ni kanske förstår att det är lite svårt när ens jobb går ut på att förklara, berätta, uppmana och instruera. Att säga åt kollegorna "kan do säg dem ska slut ti spring" är kanske inte så hållbart i längden, så vi beslutade att jag ska vara hemma och vila rösten åtminstone imorgon, så får vi se hur läget är på fredag.
Nå, trots att jag låter som en halvdöd kråkunge när jag pratar så känner jag mig inte alls sjuk. Har inte ens ont i halsen, och är knappt extra trött eller hängig. Fattar verkligen inte vad jag gjort åt Karma när hon måste vara en sån jävla bitch mot mig just nu? Det verkar som om varje gång jag blir frisk så är det bara för en dag, och sen får jag nån ny sjukdom därefter. När jag åkte iväg från jobbet for jag som planerat raka vägen till Nykaabi. Måste säga att det var otroligt skönt att bara måra åpå i stallet och guppa omkring en stund på Elli utan att behöva säga något. Bara jag och tankarna. Det är nästan rent utav otroligt att jag bara sa några meningar på fyra timmar! Hör till ovanligheterna. Hann slänga i mig lite maletköttsoppa innan det var dags för revy. Det blev ingen vacker historia den övningen inte.
Vi kan lämn e på he.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar