Häromdagen hade Carro svarat på en fråga om vad hon tycker är råddigt när det kommer till hemmet. Själv tyckte hon att det var en ganska random fråga, men själv tänkte jag bara "yes! äntligen kan jag också skriva om dethär!", haha. Det är nämligen så att jag redan en längre tid tänkt skriva ett inlägg om dethär med vad som anses som råddigt för andra och för mig, om hur det är att som perfektionist och städfreak leva med nån som inte alls bryr sig ifall disken står på diskbänken två dagar eller sju, om man dammsugit en gång i månaden eller en gång i halvåret, ifall det ligger kläder på golvet eller i sängen...
Ja, jag har alltid varit ganska perfektionistisk. Alltid hållit tip-top i mitt rum, till skillnad från min syster som alltid slängt sina saker överallt i huset och på hela golvet i sitt rum. Tror jag släktas mycket på min fammo i dethär fallet, hon är nämligen den mest perfektionistiska mänskan jag känner. Exempelvis har jag fått höra att då hon jobbade som städerska på sjukhuset så putsade hon alltid kakelfogarna med tandborste... Nå, så länge jag bott i egen lägenhet har jag också varit viktig med att hålla det rent runt mig. Vill gärna torka damm och dammsuga ordentligt åtminstone en, gärna två, gånger i månaden. Hatar att ha saker som står framme. Tycker det känns jobbigt att lämna nåt på hälft, alltså att det står framme, över natten. Vill vakna till rena, fria ytor. Kan inte ens beskriva hur mycket jag hatar när det ligger nåt på diskbänken eller i diskhon. Speciellt nu sen vi faktiskt har en diskmaskin... Sängen ska alltid vara bäddad på morgonen och kuddarna ska vara prydligt placerade. Sorterar gärna noggrant i klädskåpet (även om jag nog blivit lite slarvig sen jag flyttade hemifrån - vi har för små garderober!). Toaletten ska se fräsch ut med matchande handdukar. Ja, "allt har sin plats" är nog mitt motto när det kommer till städande och prydlighet i hemmet.
Min sambo då? Ja, han är uppväxt med en mamma som varit hemmafru största delen av livet. Hon har städat och plockat och fixat, kokat mat och skött tvätten osv. Vilket i praktiken innebär att min sambo aldrig behövt lyfta ett finger för att få hemmet att gå runt så länge han bott hemma. Sen vi flyttade ihop har jag nog lärt honom ett och annat... Det kan inte vara lätt för honom att bo med en perfektionist som mig, det säger jag! Brukar t.ex. ha städgranskning varje gång vi städar... Nå, jag har också lärt mig att inte störa mig lika mycket på sakerna han inte bryr sig om på samma sätt som mig. Förr handlade våra gräl många gånger om vem som inte hade diskat den gången och vem som var alltför noggrann med dammtorkningen. Nu tänker jag att det är jag som är perfektionisten, är jag inte nöjd med det (ändå väldigt goda) arbete han gör här hemma så får jag göra om det så det duger för mig! Och med den inställningen får vi det att gå ihop.
Nu tänkte jag demonstrera med några bilder som illustrerar vad jag tycker är "rådd" i vårt hem. Dethär är annars en sån sak jag brukar fundera mycket på, varför fotograferar vi alltid de perfekta vinklarna i vårt hem? Stylar ett hörn och sen ser resten ut som stryk? Jag är så tudelad i denhär frågan, en del av mig vill visa verkligheten, för den förskönas verkligen alltför mycket i dagens läge.. Andra delen av mig vill visa det jag tycker är vackert, och som jag vet att andra också kan tycka är fint. En svår balansgång detdär, vetni!
Kläder på stolen (försöker plocka in i skåpet varje kväll), sambons kläder och saker på golvet. Massa grejer på byrån och kuddarna och filtarna i oordning. Hujj!
Lakan som aldrig viks in i skåpet efter tvätt... Och skor som står framme!
Dethär är riktigt på gränsen för vad jag klarar av diskmässigt. Tidigare idag stod det nåt på diskbänken också, men det blev jag tvungen att åtgärda för att kunna åka iväg hemifrån...
Papper som ligger framme, fyjedamej!
Och vardagsrumsbordet och soffan är det som nog oftast stör mig här i hemmet. Sambon lämnar framme alla sina sladdar och glasunderlägg och Playstationkontroller. Kuddarna är huller om buller i soffan och filten ligger halvt på golvet, fjärrkontrollerna är överallt. Ja, sånt tycker jag inte om och det åtgärdar jag oftast varje morgon innan jag åker till jobbet.
Så nu vet ni!
Ja had jo no liksom inbilla me att tå ja flyttar heimifrån ska e int si ut som e har gjort tå ja har bod tä heim. (köksbordi full åv saker, diskbänkin full, fullt åv kläder som sko böv tvättas osv.) He gick heilt okej tå vi bod i lägenheitin men såklart kunna e no lämn liti kläder nastans som int nan orka lägg i tvättkorgin elle i skåpi å diskin kunna no va odiska 1 dag elle två.
SvaraRaderaSan så fick vi jo C. Tå had ja jo tänkt att ja alde ska låta e ligg en massa leksaker utsprid över golvi heila tin utan di ska no plockas upp. Kan no sej att e ligger leksaker på golvi å överallt saker 6 åv 7 dagar i viko. Ade 7 dan så städar ja/vi ;) Men nu just så bryr ja me int alls i ifall e ligge leksaker elle kläder jär å tär för ja ork int ga å plock heila tin. MEN om ja veit e kombä nan hid så måst ja no plock upp så e nu int sir ut som andra världskrigi jär. Kombä man däremot oanmäld å ja int har tid /kan plock upp sakre så får di leva me he å inse att ja int har orka plock upp ida.
Jag lider av samma "syndrom" som dig... Speciellt varje kväll vill jag plocka i ordning allt så att jag får vakna till ett fint hem, men sen vill jag ju också att det ska vara fint då jag kommer hem efter jobbet och på morgnarna hinner man ju alltid stöka till så det är ett evigt plockande. Vill ha allt på rätt plats, köksbänkar tomma och torkade (men har gärna t.ex. frukosten förberedd med skålar, muggar etc framplockade). Vissa tycker det är så överdrivet, men med jämna mellanrum lämnar jag ALLT nån dag och då vantrivs jag på alla sätt så plockar hellre varje dag!
SvaraRadera