Historien om det stackars fingret

Det var en helt vanligt morgon i Heikkilä-Heikius-minus-Heikius-residensen på Västermalmsbrinken. Fröken Heikkilä steg som vanligt upp så att hon just och just skulle hinna klä på sig, äta frukost och fixa sig innan det var dags att trampa iväg till skolan. Fröken hade i helgen bytt sängkläder, och kvällen innan denna vanliga morgon inte orkat sätta sängtäcket rätt (invecklade grejer då sängen är en "låda" och sängtäcket för stort). Och så kom det sig då alltså att hon måste göra det denna helt vanliga tisdagmorgon, när hon hade lite bråttom. Och så är det ju som så, att sängen är gjord av träplankor. Och målad i svart. Och i sin brådska tyngde fröken Heikkilä för allt var hon var värd ner sängtäcket i huvudändan - vilket ledde till att hon tyngde in nageln i trät. Fröken Heikkilä kände en ilande smärta och såg att det satt några svarta stickor under nageln. 

Hon rusade iväg till badrummet och försökte riva bort dem, men slutade när hon insåg att det inte skulle gå. Hon tog då fram pincetten och försökte förgäves dra ut stickorna. Fingret började blöda och värka ganska rejält. Tillslut bet fröken Heikkilä ihop tänderna och drog ut stickorna. Blod och köttslamsor (okej, kanske inte KÖTTslamsor, men delar av under-nageln-huden i alla fall!) yrde runt badrummet och fröken grät en skvätt. Hon tvättade såret, försökte peta loss det hon trodde var en kvarbliven stickbit med att elda en nål och gräva, men gav tillsist upp och satte på ett Lillamy-plåster. Hon fixade sen sedvanligt frukost och stressade med att fixa sig med en invalidiserad hand (därav det sminklösa ansiktet, ifall någon noterade). När hon väl kom sig till skolan hade hon kanske svimmat om hon inte satt sig ner - fingret värkte nämligen så mycket att det spred sig i hela vänstra handen, som blev iskall och bultade. Det avtog dock under dagen, och nu försöker fröken Heikkilä lära sig skriva utan ringfingret på tangentbordet (status: alltför svårt).

Det kanske inte ser så bad ut, men det värker utav helvete!