Några tankar i graviditetsvecka 35

Eftersom jag skrivit några punkter om min graviditet i både vecka 15 och 25 kan jag ju inte bryta traditionen med tio veckor mellan uppdateringarna.. Så här kommer några tankar i den 35:e graviditetsveckan då! Tio veckor framåt igen ska vi väl hoppas att ni får läsa om vår lilla E som kommit till världen <3

1. Tiden som går så låååångsamt.
Hur jag än vrider och vänder på det, så är det ju nog rent ut sagt tråkigt att bara vara hemma. Jag har ju haft fördelen att trivas väldigt bra på mitt jobb från dag ett, och visst känns det motigt att bara sitta hemma nu och inte göra så mycket produktivt om dagarna. Är ju van att styra och ställa och organisera upp, ha hundra bollar i luften samtidigt och svara på femtioelva frågor om dagen. Nu är allt bara så.. tyst och trist. Ja, nog är det ju skönt att inte behöva ställa alarmet på 6:50, höra på högljudda ungar och göra massa stressiga beslut och springa på som en yr höna om dagarna. Men ni kan ju säkert förstå att tiden gick SÅ mycket snabbare de dagar det var min vardag, än nu, då jag för det mesta inte har en endaste plan för dagen. Det är väl på gott och ont det här med att vara ledig och "vila upp sig", men nog går tiden långsamt!

2. Kommentarer om storleken på magen och tankar om vikten överlag.
Som ni säkert förstår har jag passerat det där fruktade 100-strecket nu. Inte med många hundra gram, men ändå. Visserligen är det ju inte så många som vet om det, och få skulle säkert ana det bara av att se på mig.. Jag var ju som ni säkert minns inte så liten före graviditeten heller. Men har ändå fått några kommentarer, och visst sårar de! Har sådär skämtsamt sagt åt folk omkring mig när de frågat hur mycket jag gått upp i vikt att jag var så tjock från förr att det inte påverkar mig så mycket. Men visst gör det, både fysiskt och mentalt. Allt är ju så mycket tyngre ju större man blir! Sen är jag kanske också extra känslig för kommentarer som "Oj vad stor du är redan!" eller "När hade ni beräknat egentligen? Tycker din mage börjar vara så stor!". Vet ju att folk säger sånt där i all välmening, och sambon har försökt tuta i mig att det mera är menat som en komplimang än en förolämpning. Men jag blir nog ändå lite lessen i 80% av fallen.. Tycker ju själv inte att jag är SÅÅ stor, så visst sårar det när någon ungefär utbrister att jag är så ENORM... Kanske inte precis vad man vill höra när kroppen inte var ens bästa vän från förr heller!

3. Funderingar kring förlossningen.
Som jag redan tidigare nämnde, så har jag inte lagt så mycket tid och energi på att fundera kring förlossningen. Inte förrän nu när det närmar sig.. Onsdagens profylaxkurs fick nog igång tankarna på mig, och jag har funderat mer än de tidigare 8 månaderna tillsammans nu efteråt. Jag har ju berättat att jag går in i förlossningen med inställningen att det som behöver göras ska göras för att få ut babyn frisk och utan större komplikationer, och det håller jag fortfarande med om. Men sen var det ju många saker som jag absolut inte hade skänkt en tanke före kursen, som jag fick börja ta i beaktande.. Som t.ex. vilken sambons roll ska vara under förlossningen, vilken typ av smärtlindring jag är "villig" att ta emot, hur man ska ta sig igenom värkarna, hur länge det egentligen kan ta, vad man ska ha med sig... Ja ni hör ju, det snurrar i skallen! Antar att det är vanligt att dessa tankar kommer upp i det här skedet av graviditeten också, när man mest har tid att fundera. I alla fall ska jag försöka göra upp några punkter med "mina förväntningar på förlossningen", inte sådär som ett förlossningsbrev med önskemål, utan snarare kanske för mig själv och Sebastian. Men som sagt så blir det ju ändå som det blir, och jag tänker att om jag inte har några stora krav eller förväntningar, så kan jag heller inte bli besviken i efterhand.

4. Sömnproblemen.
I december hade jag stora svårigheter med sömnen, och egentligen kan jag väl inte säga att det är helt bra nu heller. Men åtminstone de flesta nätter sover jag ändå ganska många timmar i streck, och störs inte lika mycket av att jag behöver vända mig. Visserligen är det betydligt svårare att svänga sig nu än för en månad sedan, men det är väl förståeligt... Mitt största bekymmer är väl att när jag vaknar så är det svårt att somna om. De flesta nätter går jag på toa mellan halv fem och halv sex nån gång. Blir det mot det senare så ska ni veta att Sebastians alarm ringer 6:07 och femtontusen gånger till förrän han stiger upp och far till jobbet klockan halv sju. Har jag alltså varit på toa halv sex så finns det inte en chans att jag sover igen förrän tidigast klockan sju. Det är 1,5 timmar av att bara stirra i taket! Dessutom växer ju sig frustrationen bara större och större när klockan går och det inte går att somna om.. En morgon låg jag t.ex. och stirrade i taket ännu halv nio! Och då hade jag alarm på 9:10... Lagom kul. Sen blir det ju intressant att se hurudan baby vi får, om hon sover bra eller om hon är som sin mor, väldigt lättväckt och har svårt att få tag i sömnen...

5. Maten.
Sen jag började vara hemma om dagarna så mår jag betydligt bättre i magen. Kan äta ungefär hälften så stora portioner mot vad jag gjorde innan jag blev gravid, och dessutom äter jag bara ett mål varm mat om dagen. Stiger vanligtvis upp kring klockan tio, och äter en ordentlig frukost så jag klarar mig nån timme. Kan ta ett mellanmål i form av frukt eller smörgås mitt på dagen, och sen orkar jag bra tills Sebastian kommer hem vid femtiden och vi fixar ihop middag. Kvällsmål eller snacks innan läggdags, och så har jag tagit mig igenom en till dag matmässigt. Fördelen med att inte kunna äta lika mycket är ju att hungern inte slår till på samma sätt som förut, och dessutom använder jag mig inte av lika mycket energi när jag mest är hemma. Nackdelen är att jag blir full mycket fortare, och det snabbt börjar trycka på och kännas obehagligt. Vissa kvällar om jag ätit för snabbt eller för mycket så är det nästan omöjligt att sitta eller ligga, och jag vet inte hur jag ska bärga mig. Tack och lov så går det ändå om rätt fort.. Ska bli intressant att se hur detta ändrar sen när babyn är ute och jag ammar. Har hört att man äter som en häst då, men ändå "magrar bort"!

6. Motionen.
Som ni säkert förstått har jag verkligen inte prioriterat motion under den här graviditeten. Ärligt talat så känner jag mig riktigt LAT, och det är säkert så utomstående ser det också.. Men som jag tidigare berättat så har jag haft besvär med sammandragningar vid ansträngning, och det känns inte som om en kort promenad eller ett pass zumba skulle vara värt det, när jag ligger i flera timmar och inte kan göra ett skit efteråt. På måndag eftermiddag var jag ju ute och promenerade enligt rekommendation från rådgivningen. Hade sammandragningar med 5-15 minuters mellanrum och ett ordentligt tryck neråt hela resten av kvällen. Skippade nog promenaderna efter det... På onsdagens HVC-besök pratade jag med både rådgivningstanten och läkaren, och vi kom då fram till att jag inte ska behöva göra om det, om det känns obehagligt. Fick som förslag att i stället gå väldigt korta rundor flera gånger om dagen, ifall det känns bättre. T.ex. gå till butiken och tillbaks, eller några varv runt huset, bara för att hålla upp konditionen lite. Så nu ska jag försöka mig på det då i stället, och se om det känns bättre. Sen huruvida jag tror att man får "bra kondition" genom att promenera 1-2 kilometer i superlångsam takt några gånger i veckan... ja det ska vi inte ens gå in på.

7. Krämporna.
Måste säga att jag egentligen är förvånad över hur lite "krämpor" jag haft under den här graviditeten! I början tampades jag ju med hög puls, och illamående när jag inte åt med 2-3 timmars mellanrum. Sen fick jag lågt HB i mitten av graviditeten, men det har gått om nu som tur (fick verkligen dålig mage av järntabletterna!). Och nu då senaste är mitt blodtryck, som jag började medicineras för två veckor bakåt. Under senaste rådgivningskollen konstaterades det att blodtrycket är okej igen, men medicinen får jag väl nog fortsätta med så det inte blir värre.. Det som förvånar mig allra mest är hur lite bekymmer jag haft med ryggen! Ni som hängt med här på bloggen länge vet ju min rygghistorik.. Och det var nu en av de första sakerna jag trodde skulle "skita sig" när magen växte. Men icke! Visst får jag sjukt i ryggen om jag sitter för länge, eller om jag böjer mig t.ex. vid dammsugning, eller när jag lyfter något. Men det hör väl till, med en växande mage. Sen är det ju jobbigt att klä på sig, speciellt skorna, då magen är i vägen hela tiden. Annars så kan jag väl inte klaga! Lite svullnad märker jag av nu på slutet också, främst i händerna men också i fötter och ansiktet vissa dagar. Dock är det inte så farligt.. Har ju inte ens gått upp onödigt mycket i vikt, så jag får väl vara rätt nöjd!

8. När kommer egentligen babyn?
Trots att vi har ett beräknad datum (22.2) så ska man ju inte stirra sig blind på det. Förstföderskor går ju enligt statistiken oftast över tiden, så om man räknar med +- 2 veckor kanske det kommer nära sanningen. För min egen del känns det som om hon (haha, refererar alltid till babyn som hon även om vi inte är 100% säkra, fatta förvåningen om det sen kommer en kille!) kommer att titta ut före beräknat datum, men försöker ju givetvis att inte vänja mig vid den tanken heller.. Hon kommer väl när hon är redo, helt enkelt, och så kan man inte göra något åt det. Mest funderar jag väl på hur det egentligen kommer gå till sen när förlossningen väl kommer igång. Går vattnet för mig, eller börjar det bara med värkar? Kommer det gå snabbt, eller får jag plågas med latensfas i flera dagar och vi skickas hem från BB för att jag inte alls är öppen? Den som lever får se, brukar de ju säga. Men måste nog erkänna att det börjar bli spännande nu!