Ultrarapid

Just nu känns det som om mitt liv går i ultrarapid. Måste ärligt säga att jag inte kan förstå vart den här våren har tagit vägen. Sommaren knackar på dörren, men mentalt tror jag fortfarande att det är februari. Min tidsuppfattning har liksom stannat nånstans där. Om det inte vore för det grönskande landskapet och den värmande solen skulle jag aldrig i livet tro att vi är i mitten av maj redan. Maj! På jobbet övar vi för fullt till vårfesten, som är om exakt två veckor. Min "resedagaloko" har tickat från 100 dagar till under 40 snabbare än blixten, och det känns som om veckorna bara består av måndagar och fredagar.

Jaa-a, vart tar tiden egentligen vägen? Nå, just denna vecka har jag förstås haft ovanligt många "måsten" inprickat i kalendern. Idag t.ex. kom jag hem från jobbet strax efter halv tre, hämtade hem veckans matkasse, slappade på soffan nån minut, printade en hel hög med papper, lagade mat, åt mat, slappade på soffan nån minut till och trampade sen iväg till ABC på möte halv sju. Därifrån trampade jag vidare klockan åtta för att möta upp med Tanja och Gunilla på Årvasgården för att fundera på och öva lite inför lördagens uppträdande på Kimo UF. Och nu har jag precis landat på soffan igen, men eftersom klockan visar tio och alarmet ringer 0600 imorgon så återstår det väl nästan bara att "piss å ga ligg" nudå.

Håhhå. Imorgon ska jag och min älskade lånedotter iväg till stallet när jag slutar jobbet, på lördag borde jag gå igenom massa loppisgrejer inför söndagens storloppis i Botniahallen (ni kommer väl och köper rubbet?) och sen har vi ju revyande då på kvällen. Och så har väl den helgen blåst förbi då också och det är måndag igen. Jaja. Man ska väl inte klaga, så länge man är frisk och mår bra!

Och så en bild på dagens supersmarriga middag: Chili con carne, fullkornsris och brysselkål. Tio poäng!