... hade jag och Kalle ganska nyligen blivit tillsammans.
... väntade jag på besked om jag kommit in till barnträdgårdslärarutbildningen.
... skulle jag snart börja sommarjobba på Fastighetsservice.
... sökte jag boende i Jeppis, just in case.
... skulle jag ganska snart för första gången sätta mig i en varmansbil.
... väntade jag på att åka iväg till Alanya, Turkiet.
Men allra viktigast.. På precis den här dagen, exakt sex år bak i tiden, stod jag på en scen vid Optima i Jakobstad och fick en vit mössa på mitt huvud och ett examensbetyg i min hand. I klädd min vackra ceriserosa klänning och med ett leende på mina läppar bland familj och vänner kunde jag äntligen titulera mig bagare-konditor SAMT student. Tre år av slit hade äntligen belönat sig, och jag hade bara livet framför. Ojoj vet ni, på den tiden hade man nog så lite bekymmer att det nästan är skrattretande! Det var den finaste tiden i mitt liv, vågar jag påstå. Och jag har så många fina minnen. Så tacksam att det var just precis de mänskorna som stod bredvid mig där och då på den scenen som blev mina nya klasskompisar efter högstadiet. Många av dem är nämligen mina goda vänner än idag! Tacksam att jag inte hade bara en, utan två klasser som blev som en familj för mig.
Så mycket roligt har vi upplevt tillsammans, men också jobbiga stunder. Som när vi måste vara duktiga gymnasiestudernade två månader i året. Eller när några av oss inte blev godkända i studentexamen. När vi hade den årliga vårstädningen i bageriet och nån sprayat Suma-grill så det inte gick att andas utan munskydd på flera timmar. Eller när någon råkat hälla salt i sockerbehållaren, och sen gjort vispgrädde. Haha, det var tider det! Men de roliga stunderna var desto fler.. T.ex. när vi skulle på studiebesök till Fresh Servant och skulle ha en gäst med oss, som sen inte hade rum i bilen. Eller när Håkan vred ner radion när telefonen ringde i bageriet och sen frågade om vi hörde honom på radio... När matteläraren Mikael sa att vi suger för att ingen fått 5 i provet (för skalan hade ändrat till 1-3). Och när "Claudia vurpa i café så e vart jordbävning i Haiti nästa da". HAHAHA. Har bara en sak att säga på det: Minnen, minnen.
28.5.2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar