Sonata Arctica som bäst - Jani Liimatainen (längst ner till vänster) på gitarr. Inget blev lika bra som tidigare efter att han lämnat bandet, om ni frågar mig...
Sonata Arctica idag - Elias Viljanen (andra till vänster) på gitarr. Pasi Kauppinen (höger) på bas sen i augusti -13.
Det var i januari 2005 jag hörde Sonata Arctica för första gången, efter att ha blivit tipsad av en dåvarande förälskelse. Och jag var genast såld. Minns hur jag kunde ligga på sängen i timtal, med släckta lampor mysande mot det varma batteriet och bara stirra ut genom fönstret. Dendär musiken gjorde så mycket för mig så ni vet inte. De vackraste texterna. Duktiga Tony Kakko på vocals. Så många gropar dedär låttexterna har hjälpt mig upp ur. Och att ännu, nästan åtta år senare, kunna lyssna på en låt och bara segla tillbaka i tiden, det är det allra bästa. Känna vad jag kände då. Låten ni alla måste lyssna på är förstås denhär. Den bästa vinterlåten, den bästa Sonata-låten. Rysningar längs hela ryggraden varje gång Klingenberg klinkar på keyboarden i introt. Huu!
Min Sonata Arctica-förälskelse satt i ungefär ända tills jag träffade Kalle. Som ni kanske förstår har hans musiksmak influerat mig en hel del under åren, och på något vis lyckades de falla bort ur min dagliga playlist. Dock finns (nästan) alla deras skivor i min cd-ställning och ett plock av de bästa låtarna på usb-minnet i bilen. Och det är alltid lika jäkla fantastiskt att lyssna på. Har också haft äran att få se bandet live en februaridag 2010 på Rytmikorjaamo i Seinäjoki. Är rätt säker på att den kvällen var en av orsakerna till att jag inte lyssnar på bandet lika ofta mera. De var inte dåliga, verkligen inte! Men mina förväntningar var så sjukt höga och sällskapet förstörde liksom allt det roliga för mig. Och så blev det som det blev.
Kan väl inte tvinga er att lyssna, men hoppas att ni åtminstone utforskar lite på YouTube efter dendär låten ovan. Lyssna t.ex. på denhär, helt briljant. Eller denhär. Denhär är också sjukt bra. Denna är en av de eviga favoriterna. Och ja, så har vi ju denhär. Rysningar är bara början... Hoppas ni lyssnar!
ååh, sonata <3 Di e såååå bra :D kom i kontakt me di via Markus som had en cd i bilen o tå int e fanns nå bättre att hör på så lyssna ja på di, o efter et tag va ja fast.
SvaraRadera'The last amazing grays' e min absoluta favorit o ja får rysningar bara ja tänker på an. Samtidit ere enda låtin som har en lugnand effekt på me ifall ja e megastressa. Så ifall do nångång siir/hör me kom körand o spelar denhär på full volym så e ja antagligen jättemegastressa ;)
A. had tänkt köp keikkabiljetter åt me ifjol ti julklapp, men så had di int nå finlandskeikkor så ännu ha ja int fått sii di live.. :/ men ja sko no vila!
di e ju så olik ader band, täför tycker ja di e superbra! måst erkänn att ja int har lyssna på dem na myki san Jani gick ur bandi.. tycker he vart en liti annan stil. har int nyast skivona na, har int ens lyssna på an. men gissar ja sko bod göra he snart :)
Raderahaha, vejt jo va do har fö feil tå om ja sir nan som susar åppfö kyrkbackan nan dag :D vi kan fara å skåda dem ilag tå, ja sko gärna si igen! fast utan Kalle denhär gangon, hrmf..
Nå int hör ja så ofta på dem nå mer heller.. o tå ja lyssnar så ere no demdi äldre låtarna. ha int riktit fastna för domhär nyare..
Raderahehe, ja tå ere no int na bara om ja kommer körand hårt o denhär demar ;) (fast ja kan no hör på an utan stress å ibland..)
Ja he tycker ja vi kan göra!