Hundra procent

Så var den här då, dagen vi har räknat ner för i exakt åtta månader, dagen då det är beräknat att mitt  barn ska hitta ut i världen. Vet ju att det bara är en uppskattning på datum, och har försökt förbereda mig mentalt på att det kan gå över tiden, som det ju gör för många förstföderskor. Men ändå är besvikelsen väldigt stor just idag. Främst för att det inte känns annorlunda på något vis från övriga dagar de senaste veckorna, men sen också för att jag faktiskt ärligt och innerligt hade trott att vår baby skulle komma före beräknat datum. Visserligen är det ju mycket kvar av den här dagen, och vem vet, kanske det är en punktlig baby! Allt kan ju hända än idag, och väldigt fort bara det kommer igång. Men min magkänsla säger mig att det kommer dröja många långa dagar ännu... Och mitt tålamod är verkligen slut nu! 

Ska försöka att inte deppa ner mig. Hon kommer ju så fort hon är redo, det vet jag. Och så tror jag inte på "husmorsknep" om att dricka nån viss dryck eller äta fem kilo färsk ananas eller springa i trappor.. Har ju redan provat skura bastun och det hjälpte inte ett skit, sov bara dåligt på natten på grund av att det värkte i kroppen. Nå, idag ska jag i varje fall baka upp en utgående jäst, samt dammsuga och skura golven förutom min sedvanliga promenad. Om det inte hjälper så då vet jag inte... Håller på och ger upp hoppet här! Fast det aldrig hänt att nån baby blivit kvar i magen, vad jag vet..