Tänkte att det återigen kunde vara dags för ett "fem saker ni kanske inte visste om mig"-inlägg här på bloggen. Har ju gjort x-antal stycken under årens lopp (t.ex. här och här), så fick faktiskt tänka till lite vad jag ska avslöja åt er idag.
1. Jag är en väldigt dålig förlorare. Spelar du spel med mig och jag vinner kan jag vara lite skadeglad och mallig, men det är inget emot den reaktion som kommer om jag förlorar.. Det är ingen skillnad om det är ett sällskapsspel eller en duell på Playstation, jag blir vansinnig när jag förlorar! Något av det roligaste men också mest pinsammaste jag har att bjuda på i den här kategorin är när jag och mitt ex en gång i tiden filmade in hur det gick när vi spelade Tekken tillsammans på Playstation. Den bjuder jag på!
2. När jag var liten älskade jag Astrid Lindgrens filmer. Ronja Rövardotter, Pippi, Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga är filmer jag sett tusen och åter tusen gånger. Hoppas också kunna förmedla kärleken till dessa filmer åt mina egna barn. Tycker det är hemskt när dagens barn inte ens vet vem Karlsson på taket är! (fast honom var jag aldrig särskilt förtjust i)
3. Min största rädsla är höjder. Kan väl inte säga att det är de höga höjderna som får blodet att frysa till i mig, utan snarare rädslan av att falla. När jag var liten hade jag en högsäng, och varje natt när jag sov i den vaknade jag av att jag drömde att jag föll. Kan säga att det var en skön känsla när jag "flyttade ner på marknivå" igen och mardrömmarna slutade! Ett stort steg för mig var att klara av att åka i London Eye, som är hela 135 meter över marknivå. Det gick förvånansvärt bra, faktiskt...
4. Potatis är ingen favorit för mig. Det är faktiskt inte många gånger i mitt vuxna liv som jag kokat potatis till maten. Helt enkelt för att jag inte tycker det är gott! Däremot funkar nog ugnspotatis av olika slag, och mos tycker jag om. Men kokad eller pressad potatis, nej tack.
5. Jag har alltid varit överviktig. Ända sen liten har jag varit "rund och trind" och på ovansidan av alla rekommenderade kurvor. På trean i lågstadiet vägde jag redan över 40 kg, och i hela mitt vuxna liv (eller egentligen sen jag var 12 år) har jag bara två gånger vägt under 80. Vikten är något jag fått tampas med hela livet, och troligen en sak jag aldrig kommer sluta fundera på så länge jag lever. Trots att jag nog rört på mig, och inte ätit världens värsta mat, så har jag haft svårt att få vikten att gå ner. Det brukar gå i perioder, men min trivselvikt ligger nog runt 80. Svårt att komma mycket under det! BMI är ett ord jag starkt hatar. Skulle vilja säga åt alla hälsovårdare och läkare jag haft i mitt liv att de kunde ta i beaktande muskelmassa och kraftig benstomme också innan de dömer nån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar