Här för en tid sedan var sambon och jag ute på en liten skogspromenad i hans hemknutar, vid vackra Kimo Bruk. Det var en sån där kväll då solen höll på att gå ner och det fanns något magiskt över skogen. Tystnaden och grönskan och bara hela känslan tog mig helt totalt. Tyvärr går det ju aldrig att fånga på bild, även om jag nog försökte (så länge min telefon var vid liv).. Det fick mig att tänka på alla otaliga timmar och dagar jag spenderade i skogen bakom mitt barndomshem tillsammans med grannbarnen. Vi praktiskt taget bodde i skogen! Varje helg gick vi dit tidig morgon och återvände först när mörkret föll. Visserligen blev det nåt matpaus däremellan, men annars spenderade vi nog hela dagen i skogen. Samma känsla fick jag nu, och det slog mig att jag nog alltid tyckt om att vistas i skog och mark. Jag hade bara glömt bort det där ett tag. Är så glad att jag återfunnit skogen och lugnet som den ger. Ah!
"Ryssugnen" vid Kimo Bruk.
Ett ljushovo!
Kimo Bruk är nog ett otroligt vackert ställe!
Jag visste det inte ännu vid fotoögonblicket, men i precis den där byggnaden kommer vi troligen ha vårt förlovningskalas i höst <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar