Mimmi: Ett litet ord som förändrade allt

JA. Det var vad jag svarade när han ställde sig ner på ett knä och frågade om jag vill bli hans. Och plötsligt stod jag där i ett hotellrum med en ring på fingret och ett skumpaglas i min hand. Det känns fortfarande overkligt, som om det hänt nån annan och inte mig. Låt mig backa tillbaks bandet lite och berätta vad som egentligen hände när jag bestämde mig för att bli nåns fru.

Hade haft en ganska ovanlig men väldigt bra dag på jobbet. Vårutflykt med kidsen och härligaste majvädret. Bilade iväg till Vörå vid halv tretiden för att träffa min kompis Linn och hennes lilla Amanda. Ringde åt sambon på vägen och undrade om han kan åka via butiken för att hämta kött som vi skulle grilla när jag kommer hem, innan jag ska iväg på möte klockan sju. Inget konstigt där, förutom att han var mån om att jag inte ska stanna så länge. Linn och jag hoppade i träningskläderna och traskade iväg längs skidspåret in mot Vörå centrum. Hörde att telefonen plingade till bak i fickan, men vandrade vidare tills vi kom oss till S-Market.

Klockan var strax efter tre på eftermiddagen. Whatsapp-meddelandet jag fått var av Madde, och det löd som följer: "En taxi plockar åpp de kl 17:30 på parkeringen! :) Pack kläder å förnödenheter fö najn dag. Inga frågor å inga men fö inget svar fås ;) ps. dehär e itt ett skämt." Min första reaktion: Okej, hon har skickat åt fel person. Lade bort telefonen, men kunde inte släppa meddelandet, så tog upp telefonen igen och svarade med ett "Va?" och nån ursäkt om att jag ska ju på möte. Linn och jag räknade ganska snabbt ut att det inte kan vara Madde som ligger bakom detta, eftersom hon ju som bäst håller på och flyttar, nyligen har brutit benet och har en 1-åring hemma. Rätt omöjligt alltså att hon och jag skulle åka iväg nånstans några dagar. Och den största frågan var ju givetvis VARFÖR jag skulle utsättas för något sådant.

Kontrollfreak som jag är började jag älta och fundera så mycket att jag fick ont i magen. Linn och jag vandrade snabbt hem, gick igenom våra teorier och sa adjö för dagen. Klockan var runt fyra. Försökte ringa sambon men han hade satt på autosvar på telefonen. Började ana ugglor i mossen. Kom hem och insåg att han redan varit hemma, trots att han vanligtvis kommer från jobbet först vid femtiden. Rotade lite i skåpen och märkte vilka kläder som var borta. Försökte febrilt luska ut vad som var på gång och tog en snabbdusch, panikpackade ihop en väska med saker och åt några dadelbollar för att få energi. Klockan närmade sig halv sex.

När jag kikade ut ur lägenhetsdörren 17:30 såg jag att det faktiskt stod en taxi på gården. Inget skämt alltså. Mötte en av granndamerna i trappan som behövde hjälp att få ut sin nyckel ur fodret på jackan. Bra tajming liksom! Svettades lite i hemlighet och höll på att dö av nyfikenhet. Satte mig i taxin, och den hemlighetsfulla taxichauffören fick sagt att det här är "hemliga resan" och att vi "inte ska åka så jättelångt". Svängde åt vänster på Riks8 och jag gissade att vi skulle till Vasa. När vi var i Kvevlax ungefär fick jag ett meddelande av sambon där det stod "464". Okej, så ett hotellrum.

Misstänksam som jag är hade jag fortfarande inte listat ut exakt vad som var på gång, trots att jag nog hade mina aningar. Vågade bara inte lita på att jag hade rätt, eftersom jag vet att min sambo kan vara ganska.. påhittig och försöka luras. Det hade alltså inte alls förvånat mig om han hade stått och väntat i ett hotellrum och sen sagt att vi ska åka iväg nånstans långt ut i skogen och övernatta i en jaktstuga. Och inget mer. Seriöst, hade inte förvånat mig ett dugg! Med rädslan för att bli besviken intryckt i bakhuvudet stannade taxin utanför hotell Astor i Vasa. Gick med skakiga ben uppför trapporna och knackade på den angivna dörren. Mötte sambon som var klädd i jeans och sin finaste skjorta.

I tio(!) minuter höll han mig på linan. Pratade om vädret och om den fina utsikten i hotellrummet och om att det ska bli så trevligt med en hotellweekend och att han ser framemot den omtalade frukostbuffén nästa morgon. Jag frågade flera gånger varför vi egentligen är här, men fick aldrig något svar. Vågade fortfarande inte tro att min magkänsla hade rätt. Men visst var det så, för plötsligt bröt han charaden och tog tag i mina händer och gick ner på knä. Och så gick det till då, när jag svarade "Ja".

Sen åt vi middag på en restaurang intill, badade bastu och kollade på tv och sov så skönt i den mjuka hotellsängen. Åt den godaste frukosten och åkte sen hem igen. Fattar fortfarande inte riktigt vad som hände, men ringen (som härstammar från en automat och tydligen kom på det sjätte försöket) på mitt finger säger mig att jag inte bara drömt. Imorgon ska jag få välja en riktig ring, och sen är väl resten historia.