Här kommer ett långt svar på en fråga jag fick på min frågestund i slutet av september!
Anonym: "Hur tänker du om träning och kost efter graviditeten? Orkar man verkligen hålla på som vissa bara för att få tillbaka pre-preggokroppen? Tänker ni på bröllop? Vill ni ha flera barn? "
Ska börja bakifrån med de enklare frågorna angående bröllop och fler barn. Vi förlovade oss i maj förra året, men har egentligen inte pratat desto mer om bröllop. Visst vill vi gifta oss nån gång, men för tillfället känns det inte som om det är speciellt högt uppe på prioritetslistan. Samtidigt har vi kommit överens om att det nog inte blir något storslaget bröllop med tvåhundra gäster, utan vi vill hellre hålla det litet och mysigt. När och hur det sen blir återstår att se! Själv hade jag gärna sett att vi gift oss i somras.. I fall ni undrar varför så är det bara mina OCD-besvär som valde det datumet, haha! Ska förklara: Vi blev tillsammans den 26.3.2016, och förlovade oss den 24.5.2017, så enligt all logik borde vi ju ha gift oss den 22.7.2018, eller hur? Ett år, två månader minus två dagar mellan alla datum ju. Men så blev det inte!
Fler barn vill vi nog ha, men har inte direkt planerat när nästa kunde se dagens ljus. Tycker vi har fullt upp med nummer ett ännu! I varje fall är vi överens om att vi vill ha ett eller två barn till. Om nästa blir en pojke känner åtminstone jag att det räcker med två, men får vi en till flicka kan det nog hända det blir ett tredje barn (som kunde vara en pojke, hehe). Dock är vi överens om att vi inte vill ha fler barn än tre! Tanken är att jag ska börja jobba i augusti nästa år, och då känns det nog som om jag vill vara i arbetslivet ett eller två år innan jag går på ledigt igen. Men sånt där vill jag inte planera så mycket, utan vi ser helt enkelt hur det går!
Angående träning efter graviditeten... Kan säga att under graviditeten var jag väldigt oaktiv, på grund av att jag hade så mycket sammandragningar. Fick sluta med zumba i början av november, och efter det blev det bara några enstaka promenader som motionsform fram tills dottern är född första mars. Jag var alltså i ganska dåligt skick konditionsmässigt när vi kom hem från BB! Men kroppen är ju helt otrolig på att återhämta sig, så när vi till slut fick komma hem efter åtta dagar på sjukhuset (mer om det kan ni läsa här), och jag småningom kunde börja röra på mig igen, var det faktiskt inte så farligt som jag trott. Dagliga vagnpromenader gjorde nog sitt åt grundkonditionen, så vi kan väl säga att 2-3 månader efter förlossningen hade jag nog lika bra kondition som innan graviditeten, ungefär.
Nu har jag nyligen börjat med andra motionsformer än promenader också, nämligen zumba i Oravais på måndagar, och "jumppa" i Kimo skola på torsdagar. Och det känns bra att ha träningsvärk igen, ska jag säga er! Om jag ser till vikten borde jag röra på mig ännu mera, för att tappa kilon och sådär, men det känns som riktigt tillräckligt med två inplanerade träningspass samt flera vagnpromenader i veckan. För mig är det passligt för tillfället, eftersom jag inte känner att jag vill eller kan sätta mer tid på mig själv än så i nuläget. Dock tycker jag det är väldigt viktigt för det psykiska välmåendet att ha några egna aktiviteter inplanerade varje vecka, och få göra sånt som är en hjärtesak för MIG!
Sen då vi kommer till kosten, så vet ni som hängt med här länge att jag kunde skriva en lång roman angående min relation till mat, träning, "bantande" osv. Håhåjaja. Vi ska inte gå så långt på djupet, men i korthet så äter jag lite vad jag känner för, när jag känner för det. Frukost vid 9-tiden, lunch/mellanmål vid 13-14 tiden, middag vid 17-18 tiden och sen ännu en kvällsbit innan läggdags vid 20-21 ungefär. På dagarna blir det ofta yoghurt och smörgås, frukt eller kanske en sallad, och på kvällarna gör vi vanlig husmanskost. Försöker hålla gottandet till veckosluten, men alltid lyckas det inte. Har jag choklad, glass eller bullar hemma kan det nog slinka ner oavsett om det är tisdag eller fredag... Vikten har stått helt stilla sen två veckor efter förlossningen, så alltför ohälsosam kan jag ju ändå inte vara, med tanke på att jag inte tränat nåt förrän från mitten av augusti. Men visst skulle det vara bättre för mig att äta godis/chips/bullar osv. endast på fredag-lördag, och inte nån liten smakbit här och där!
Om vi kollar på BMI så har jag alltid varit långt över kurvan; kraftigt överviktig eller till och med fetma. Dock så hatar jag att mäta på detta sätt, och försöker i stället att bara jämföra min egen spegelbild eller hur kläderna sitter. Äger inte ens en våg! Den ger mig bara ångest... Ska jag beskriva min kroppsform så är det mullig eller kurvig som passar bäst, och ja, jag har extra fläsk och jag borde säkert gå ner 10 kg för att se bättre ut och må bra, men för tillfället är jag - otroligt nog - rätt nöjd med mig själv! Visst har jag dåliga dagar då jag hatar vad jag ser i spegeln, och äcklas av vad jag stoppar i mig. Men de flesta dagar bryr jag mig helt enkelt inte. Har annat att fundera- och lägga min energi på än att hata mig själv! Jag har accepterat att jag aldrig kommer bli nån "top model" fast hur mycket jag försöker. Mår inte bra av att gå på diet (och ser ingen vits med t.ex. soppdieter) och har inte tid eller ork att träna 5-6 dagar i veckan. Det är nu bara så här Gud skapade mig! Oavsett om jag väger 67 eller 87 ser jag ändå rätt lika ut, kroppsformen är den samma, så varför försöka arbeta med nåt som inte går att omforma alltför mycket?
Vet att det är många som har ångest över hur kroppen förändras under och efter en graviditet. Brösten ändrar storlek och kanske blir hängiga efter avslutad amning, man kanske fick en del bristningar, magen är pösig och höften bredare. Inga kläder sitter bra, och att träna är det sista man har tid att tänka på. Ändå kämpar vissa så hårt för att bli "sitt gamla jag". Till vilken nytta, undrar jag? Du kommer ALDRIG mer bli den du var innan du fick barn, fysiskt eller psykiskt. Inte hur du än försöker! Det här provocerar säkert nån, men jag tycker inte det är viktigt att vara "snyggast och smalast", hellre är jag lycklig och ser till att min familj och jag själv mår bra! Visst förstår jag att det finns kvinnor som känner att de vill "bli sig själv" efter graviditeten, och kanske gör det genom dieter eller hård träning. Men för min del känns det inte värt det, spenderar nog hellre tiden med min familj än att "bo" på gymmet! Och jag är en betydligt trevligare person om jag får äta några chokladbitar i veckan, i stället för att räkna kalorier...
Som sagt, kunde skriva en hel roman om detta! Får väl helt enkelt sätta punkt och summera med: Jag ser ungefär ut som jag gjorde innan jag blev gravid, det vill säga 10-20 kg övervikt. Älskar fortfarande att äta godsaker, och kommer knappast nånsin helt sluta med det. Tycker om att träna, men har inte samma tid och möjlighet för det längre, men känner för tillfället ingen stress över det. Är helt enkelt tillfreds med mig själv just nu, även om jag gärna - för hälsans skull - kunde tappa några kilon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar