Barnets mat- och sovklocka

Den som har egna barn känner säkert igen uttrycket "När man väl fått in en rutin så ändrar det igen", och jag måste nog säga att det är såå sant! Från första början tycker jag vi haft ganska bra rutiner med Eleonore - hon har sovit och ätit rätt regelbundet, och det har inte varit särskilt svårt att ställa sina dagsplaner enligt henne. Visserligen kan en dag se helt annorlunda ut från en annan, men de viktigaste elementen är ändå de samma: mat och sömn.

Vi hade ju lyxen att få ett "sovande barn", som sovit väldigt bra på natten från ung ålder. Jag har inte nattammat henne sen hon var cirka 1,5 månader gammal, och hon har sovit 8-10 timmars nätter utan att vakna efter det. Kan faktiskt räkna dåliga nätter på två händer, och då är hon ändå snart åtta månader! Därför känns det nu otroligt tungt när vi är inne i en sämre period med sömnen. Egentligen har jag väl ingen rätt att klaga, i och med att hon ändå i princip sover mellan klockan åtta på kvällen och åtta på morgonen, men känner nu bara för att vädra mig lite...

Tack och lov så äter hon åtminstone bra, och har gjort det från början! Vi började med smakportioner vid fyra månader, och nu vid snart åtta månaders ålder äter hon morgongröt, lunch, eventuellt mellanmål, middag, och sen får hon välling till natten. Amningen har jag stegvis trappat ner enligt hennes egna önskemål (hon började vägra på dagarna och jag ville inte ta nån strid), så nu ammar jag endast på morgonnatten och eventuellt en gång på morgonen/förmiddagen. Annars dricker hon ersättning ur flaska en timme efter lunch och middag.

En helt vanlig dag kan se ut som följande: 

Eleonore vaknar nån gång mellan klockan 4 och 6, ammar och somnar om. Vaknar igen vid 7-8 tiden, vi ligger och drar oss i sängen en stund, och är det länge sen hon åt senast ammar vi en liten skvätt till. Stiger upp, byter blöja och går till köket och äter frukost. Frukost: Cirka 1 dl barngröt med några skedar fruktpuré, en halv Cracotte-smörgås. Leker en liten stund, byter till kläder, sätter på ytterkläderna, och så ut i vagnen vid 10-11 tiden. Sover 1-3h. Myser en stund när hon vaknat, sen blir det lunch för oss båda. Lunch: Grönsaksmos och kyckling/kött/fisk samt en halv Cracotte-smörgås, eventuellt också lite fruktpuré eller blåbär med naturell yoghurt till efterrätt. Leker, dricker en liten flaska ersättning, och sen blir det sovdags igen efter att hon varit vaken cirka tre timmar. Om det är fint väder brukar vi gå ut på en promenad, annars bara ut på trappan. Sover ungefär 1h. Middag när vi vaknar (samma typ som lunchen, men utan efterrätt) och sen en liten flaska efter det. Kvällsrutinerna är att sätta på pyjamas vid halv åtta-tiden och så får hon en flaska (150 ml) välling. Sitter en stund och myser och sen lägger vi ner henne i sängen och går ut ur rummet. Oftast somnar hon på några minuter, men ibland kan vi nog få springa in och trösta/sjunga 5-6 gånger innan hon kommer till ro.

Men nu till mitt lilla "bekymmer", som ger mig gråa hår och stör min nattsömn.. Nu har vi haft en period på några veckor då hon inte alls sover sina sedvanliga åtta timmar utan att vakna, nej nu är hon plötsligt klarvaken mitt i natten, och det går inte att få henne att somna om! Ta nu förra natten som ett exempel: Hon somnade som vanligt runt klockan åtta, och så vaknar hon 1:15 och visar inte minsta tecken på att somna om. Försöker hålla handen på henne och trösta, sätter tillbaks nappen i munnen och snuttefilten mot ansiktet, men funkar i en minut så är hon klarvaken igen. Har bestämt att jag inte ammar om klockan är före fyra på natten, så då var det bara att ta upp barnet i famnen och sätta sig i sängen och vagga henne mot bröstet tills hon somnade. Och givetvis vaknar vi igen 5 på morgonen! Men då var det nog bara att dra fram bröstet..

För några veckor sen kunde jag förklara detta beteende med att hon fick tänder (hon har precis fått båda framtänderna nere), men nu vet jag inte var skon klämmer. Utvecklingsfas, kanske? Det brukar ju vara en förklaring till det mesta. I varje fall så tycker jag det är otroligt irriterande, när jag inte nattammat på över ett halvår, och hon sovit "som en stock" hur många månader som helst, men nu då plötsligt vaknar och ska tröstas eller matas mitt i natten. För mig som annars också sover väldigt lätt och framförallt dåligt, så är det en stor börda att inte få sova ens 4-5 timmar i ett streck. Funderar bara - är det inte meningen att barnen ska börja sova bättre och längre när de blir äldre, och inte tvärtom?