Barnets mat- och sovklocka

Den som har egna barn känner säkert igen uttrycket "När man väl fått in en rutin så ändrar det igen", och jag måste nog säga att det är såå sant! Från första början tycker jag vi haft ganska bra rutiner med Eleonore - hon har sovit och ätit rätt regelbundet, och det har inte varit särskilt svårt att ställa sina dagsplaner enligt henne. Visserligen kan en dag se helt annorlunda ut från en annan, men de viktigaste elementen är ändå de samma: mat och sömn.

Vi hade ju lyxen att få ett "sovande barn", som sovit väldigt bra på natten från ung ålder. Jag har inte nattammat henne sen hon var cirka 1,5 månader gammal, och hon har sovit 8-10 timmars nätter utan att vakna efter det. Kan faktiskt räkna dåliga nätter på två händer, och då är hon ändå snart åtta månader! Därför känns det nu otroligt tungt när vi är inne i en sämre period med sömnen. Egentligen har jag väl ingen rätt att klaga, i och med att hon ändå i princip sover mellan klockan åtta på kvällen och åtta på morgonen, men känner nu bara för att vädra mig lite...

Tack och lov så äter hon åtminstone bra, och har gjort det från början! Vi började med smakportioner vid fyra månader, och nu vid snart åtta månaders ålder äter hon morgongröt, lunch, eventuellt mellanmål, middag, och sen får hon välling till natten. Amningen har jag stegvis trappat ner enligt hennes egna önskemål (hon började vägra på dagarna och jag ville inte ta nån strid), så nu ammar jag endast på morgonnatten och eventuellt en gång på morgonen/förmiddagen. Annars dricker hon ersättning ur flaska en timme efter lunch och middag.

En helt vanlig dag kan se ut som följande: 

Eleonore vaknar nån gång mellan klockan 4 och 6, ammar och somnar om. Vaknar igen vid 7-8 tiden, vi ligger och drar oss i sängen en stund, och är det länge sen hon åt senast ammar vi en liten skvätt till. Stiger upp, byter blöja och går till köket och äter frukost. Frukost: Cirka 1 dl barngröt med några skedar fruktpuré, en halv Cracotte-smörgås. Leker en liten stund, byter till kläder, sätter på ytterkläderna, och så ut i vagnen vid 10-11 tiden. Sover 1-3h. Myser en stund när hon vaknat, sen blir det lunch för oss båda. Lunch: Grönsaksmos och kyckling/kött/fisk samt en halv Cracotte-smörgås, eventuellt också lite fruktpuré eller blåbär med naturell yoghurt till efterrätt. Leker, dricker en liten flaska ersättning, och sen blir det sovdags igen efter att hon varit vaken cirka tre timmar. Om det är fint väder brukar vi gå ut på en promenad, annars bara ut på trappan. Sover ungefär 1h. Middag när vi vaknar (samma typ som lunchen, men utan efterrätt) och sen en liten flaska efter det. Kvällsrutinerna är att sätta på pyjamas vid halv åtta-tiden och så får hon en flaska (150 ml) välling. Sitter en stund och myser och sen lägger vi ner henne i sängen och går ut ur rummet. Oftast somnar hon på några minuter, men ibland kan vi nog få springa in och trösta/sjunga 5-6 gånger innan hon kommer till ro.

Men nu till mitt lilla "bekymmer", som ger mig gråa hår och stör min nattsömn.. Nu har vi haft en period på några veckor då hon inte alls sover sina sedvanliga åtta timmar utan att vakna, nej nu är hon plötsligt klarvaken mitt i natten, och det går inte att få henne att somna om! Ta nu förra natten som ett exempel: Hon somnade som vanligt runt klockan åtta, och så vaknar hon 1:15 och visar inte minsta tecken på att somna om. Försöker hålla handen på henne och trösta, sätter tillbaks nappen i munnen och snuttefilten mot ansiktet, men funkar i en minut så är hon klarvaken igen. Har bestämt att jag inte ammar om klockan är före fyra på natten, så då var det bara att ta upp barnet i famnen och sätta sig i sängen och vagga henne mot bröstet tills hon somnade. Och givetvis vaknar vi igen 5 på morgonen! Men då var det nog bara att dra fram bröstet..

För några veckor sen kunde jag förklara detta beteende med att hon fick tänder (hon har precis fått båda framtänderna nere), men nu vet jag inte var skon klämmer. Utvecklingsfas, kanske? Det brukar ju vara en förklaring till det mesta. I varje fall så tycker jag det är otroligt irriterande, när jag inte nattammat på över ett halvår, och hon sovit "som en stock" hur många månader som helst, men nu då plötsligt vaknar och ska tröstas eller matas mitt i natten. För mig som annars också sover väldigt lätt och framförallt dåligt, så är det en stor börda att inte få sova ens 4-5 timmar i ett streck. Funderar bara - är det inte meningen att barnen ska börja sova bättre och längre när de blir äldre, och inte tvärtom?

En månad i huset

Denna blåsiga, kalla tisdag har vi bott i huset i en månad. Otroligt hur tiden springer iväg! Barnet sover för tillfället sin förmiddagstupplur, och jag håller fyr i kaminen, bloggar, och passar bara på att vila en stund. Vi har haft lite sämre nätter en tid nu (ska ta och berätta mer om dem i ett eget inlägg), och jag har en förkylning som lurar bakom hörnet, alltså känner jag mig rätt urvriden mellan varven. Men får bara försöka orka! Det tar också på att ha ansvar över lillan i princip 24/7, när sambon är borta också på helgerna. Därför ska det bli extra skönt med lite egentid i kväll, när jag och svärmor ska och se KAJ-musikalen Gambämark på Ritz i Vasa! Kommer bli riktigt bra, tror jag.

Annars har vi inga storslagna planer för den här veckan. I morgon blir det en sväng till Jeppis för att hämta upp en beställning samt veckohandla, och sen på kvällen ska vi troligen åka och hälsa på Madde och Ricos lilla Birk! På torsdag ska jag försöka hinna hälsa på vid dagis, och sen blir det jumppa på kvällen. Helgen börjar med en välbehövlig massage på fredag eftermiddag, och sen får vi helt enkelt se vad resten av veckan har att bjuda på.

 I lördags for jag, mamma och Eleonore till Vasara-mässan i Botniahallen. Roligt att göra något annat än sitta hemma mellan varven!

 Här får ni se en liten sneak peek på sänggaveln jag beställde, och ett vinylgolv vi troligen kommer sätta i huset.

 Avrundande Vasadagen med lunch på fantastiska K.achi!

 Till vår stora lycka fanns det "shiplap" (ni som sett programmet Fixer Upper förstår vad jag pratar om) under den gamla takpanelen i sovrummet! Det här ska bara putsas och målas så har vi ett alldeles perfekt tak, som passar vår stil ypperligt.

När barnet hittade sin mors tidningssamling... Håhhå!

Film- och serietips

Så här när mörkret lägger sig i vårt land brukar åtminstone jag uppskatta soffan och en varm filt, lite tända ljus och en rykande kopp te framför ett bra tv-program eller en film. Som ni kanske vet så är film och serier ett ganska stort intresse i mitt liv. Kanske inte lika stort som för några år sen, men åtminstone vill jag alltid ha något att titta på om kvällarna eller på helgerna när jag är ledig. Det här inlägget har legat i utkastet ett bra tag, och jag har fyllt på vartefter. Nu tyckte jag dock att jag började ha en rätt lång lista med tips åt er, så här ska ni få lite serier och filmer att välja mellan i höstmörkret!

Stranger Things

En pojke försvinner mystiskt och medan vänner, familj och polisen letar efter honom upptäcker de märkliga saker. En serie som griper tag i en från avsnitt ett och ibland får en att bita på naglarna av spänning. Tycker du om mystik och onaturliga grejer är detta absolut serien för dig! Har kollat två säsonger på Netflix, men tyckte inte den andra var lika fängslande som första. Dock värd att se! Tror att en tredje säsong är på kommande också..?

Don't Breathe

Tre ungdomar åker för att råna en blind man, men det visar sig att mannen inte är riktigt så oskyldig som han verkar, utan döljer en del hemligheter i sitt hus, där de blir fångar. En skräckis/thriller som inte är för brutal eller overklig, men ändå får gåshuden att krypa fram mellan varven. Till och med Sebastian som inte gillar skräckfilmer tyckte att denna var intressant, speciellt på slutet...

The Frozen Ground

Vi följer polisen Jack (Nicolas Cage) som jagar en seriemördare som lämnar kroppar av unga kvinnor efter sig. Med hjälp av en överlevande försöker han fånga mördaren innan det är för sent. Denna film är verkligen sevärd, och med tanke på att den är verklighetsbaserad blir den ännu mer intressant, i alla fall för mig. Riktigt spännande!

Hacksaw Ridge

En vapenvägrande man kommer att bli en av de största amerikanska hjältarna i andra världskriget utan att ha avfyrat ett enda skott, när han evakuerar 75 sårade bakom fiendens linje. Också en verklighetsbaserad film, och jag som inte annars är särskilt förtjust i krigsfilmer tyckte att denna var väldigt bra! Den handlade nämligen inte så mycket om själva kriget, utan det var väldigt mycket kring huvudpersonen och hans liv och värderingar. Mycket sevärd film!

Thirteen reasons why

High school är allt annat än lätt, vilket vi får lära oss av Hannah Baker, en flicka som innan hon tog livet av sig spelat in 13 ljudkassetter med orsakerna till sin död. En mycket fängslande, gripande och tankeväckande serie, som handlar om verkliga problem i samhället. Mobbning, utanförskap, relationsproblem, misshandel och våldtäkt, bland annat. Det finns två säsonger på Netflix, och jag tycker båda var lika bra! Den första handlade om banden Hannah spelat in och historierna bakom dem, medan säsong två främst utspelar sig i rättssalen och vi går djupare in på personerna som hamnat där. En serie jag rekommenderar åt ALLA!

The Blacklist

Den nyanställda FBI-profileraren Elizabeth Keen's liv vänds upp och ner när hon väljs ut att jobba med Raymond Reddington, en av världens mest efterlysta brottslingar. Reddington ger Elizabeths team ett namn från "Blacklist" och de försöker gemensamt fånga brottslingarna FBI inte ens visste att existerade. I serien får vi också fundera på vilken relation Keen och Reddington egentligen har, och varför han valt just henne. Vi är just nu inne på slutet av säsong fyra av serien, men det finns ännu en femte på Netflix. Påminner ganska mycket om Blindspot som vi tidigare följde. En riktigt sevärd serie, som är både spännande och rör upp känslor!

Äventyr till Molnträsket

I torsdags träffades vi återigen med "Picknick mamas" (så dumt namn, jag vet, men vi älskar att träffas och ha picknick, haha!), denna gång för att göra en liten vandring samt grilla korv vid härliga Molnträsket i Gamla Vasa. Hade aldrig tidigare hört om stället, men måste säga att jag blev väldigt imponerad! Förutom att vi fick svänga om efter att ha vandrat en stund i skogen, så gick det riktigt bra. Barnen skötte sig exemplariskt, elden fick vi igång på första försöket, vädret var härligt, sällskapet trevligt, det ätbara slank ner, och vi lyckades till och med värma barnmat utan mikro!

Om ni vill gå på en liten promenad i skog och mark och avsluta med picknick i vacker miljö kan jag varmt rekommendera denna plats. Dock så bör det påpekas att det INTE går att vandra runt hela spåret med barnvagn. Vi fick svänga om när vi nästan var framme vid träsket, eftersom det var plankor att ta sig fram på den sista sträckan.. Svängde om och gick "bakvägen" till grillplatsen i stället, och där var vägen hur bra som helst!

Här tog det stopp för oss!

 Annars gick det rätt bra att ta sig fram på stigen i skogen.

 Vägen till grillplatsen var dock riktigt bra att gå på!

 Vackert ställe.

 Lisette hade Tiara-hunden med sig också.

 Grillkorv, O'boy, vindruvor, godis och bullar - bra lunch va?

Mitt glada vagnsällskap!

Kost och träning efter graviditeten/livsplaner

Här kommer ett långt svar på en fråga jag fick på min frågestund i slutet av september!

Anonym: "Hur tänker du om träning och kost efter graviditeten? Orkar man verkligen hålla på som vissa bara för att få tillbaka pre-preggokroppen? Tänker ni på bröllop? Vill ni ha flera barn? " 

Ska börja bakifrån med de enklare frågorna angående bröllop och fler barn. Vi förlovade oss i maj förra året, men har egentligen inte pratat desto mer om bröllop. Visst vill vi gifta oss nån gång, men för tillfället känns det inte som om det är speciellt högt uppe på prioritetslistan. Samtidigt har vi kommit överens om att det nog inte blir något storslaget bröllop med tvåhundra gäster, utan vi vill hellre hålla det litet och mysigt. När och hur det sen blir återstår att se! Själv hade jag gärna sett att vi gift oss i somras.. I fall ni undrar varför så är det bara mina OCD-besvär som valde det datumet, haha! Ska förklara: Vi blev tillsammans den 26.3.2016, och förlovade oss den 24.5.2017, så enligt all logik borde vi ju ha gift oss den 22.7.2018, eller hur? Ett år, två månader minus två dagar mellan alla datum ju. Men så blev det inte!

Fler barn vill vi nog ha, men har inte direkt planerat när nästa kunde se dagens ljus. Tycker vi har fullt upp med nummer ett ännu! I varje fall är vi överens om att vi vill ha ett eller två barn till. Om nästa blir en pojke känner åtminstone jag att det räcker med två, men får vi en till flicka kan det nog hända det blir ett tredje barn (som kunde vara en pojke, hehe). Dock är vi överens om att vi inte vill ha fler barn än tre! Tanken är att jag ska börja jobba i augusti nästa år, och då känns det nog som om jag vill vara i arbetslivet ett eller två år innan jag går på ledigt igen. Men sånt där vill jag inte planera så mycket, utan vi ser helt enkelt hur det går!

Angående träning efter graviditeten... Kan säga att under graviditeten var jag väldigt oaktiv, på grund av att jag hade så mycket sammandragningar. Fick sluta med zumba i början av november, och efter det blev det bara några enstaka promenader som motionsform fram tills dottern är född första mars. Jag var alltså i ganska dåligt skick konditionsmässigt när vi kom hem från BB! Men kroppen är ju helt otrolig på att återhämta sig, så när vi till slut fick komma hem efter åtta dagar på sjukhuset (mer om det kan ni läsa här), och jag småningom kunde börja röra på mig igen, var det faktiskt inte så farligt som jag trott. Dagliga vagnpromenader gjorde nog sitt åt grundkonditionen, så vi kan väl säga att 2-3 månader efter förlossningen hade jag nog lika bra kondition som innan graviditeten, ungefär.

Nu har jag nyligen börjat med andra motionsformer än promenader också, nämligen zumba i Oravais på måndagar, och "jumppa" i Kimo skola på torsdagar. Och det känns bra att ha träningsvärk igen, ska jag säga er! Om jag ser till vikten borde jag röra på mig ännu mera, för att tappa kilon och sådär, men det känns som riktigt tillräckligt med två inplanerade träningspass samt flera vagnpromenader i veckan. För mig är det passligt för tillfället, eftersom jag inte känner att jag vill eller kan sätta mer tid på mig själv än så i nuläget. Dock tycker jag det är väldigt viktigt för det psykiska välmåendet att ha några egna aktiviteter inplanerade varje vecka, och få göra sånt som är en hjärtesak för MIG!

Sen då vi kommer till kosten, så vet ni som hängt med här länge att jag kunde skriva en lång roman angående min relation till mat, träning, "bantande" osv. Håhåjaja. Vi ska inte gå så långt på djupet, men i korthet så äter jag lite vad jag känner för, när jag känner för det. Frukost vid 9-tiden, lunch/mellanmål vid 13-14 tiden, middag vid 17-18 tiden och sen ännu en kvällsbit innan läggdags vid 20-21 ungefär. På dagarna blir det ofta yoghurt och smörgås, frukt eller kanske en sallad, och på kvällarna gör vi vanlig husmanskost. Försöker hålla gottandet till veckosluten, men alltid lyckas det inte. Har jag choklad, glass eller bullar hemma kan det nog slinka ner oavsett om det är tisdag eller fredag... Vikten har stått helt stilla sen två veckor efter förlossningen, så alltför ohälsosam kan jag ju ändå inte vara, med tanke på att jag inte tränat nåt förrän från mitten av augusti. Men visst skulle det vara bättre för mig att äta godis/chips/bullar osv. endast på fredag-lördag, och inte nån liten smakbit här och där!

Om vi kollar på BMI så har jag alltid varit långt över kurvan; kraftigt överviktig eller till och med fetma. Dock så hatar jag att mäta på detta sätt, och försöker i stället att bara jämföra min egen spegelbild eller hur kläderna sitter. Äger inte ens en våg! Den ger mig bara ångest... Ska jag beskriva min kroppsform så är det mullig eller kurvig som passar bäst, och ja, jag har extra fläsk och jag borde säkert gå ner 10 kg för att se bättre ut och må bra, men för tillfället är jag - otroligt nog - rätt nöjd med mig själv! Visst har jag dåliga dagar då jag hatar vad jag ser i spegeln, och äcklas av vad jag stoppar i mig. Men de flesta dagar bryr jag mig helt enkelt inte. Har annat att fundera- och lägga min energi på än att hata mig själv! Jag har accepterat att jag aldrig kommer bli nån "top model" fast hur mycket jag försöker. Mår inte bra av att gå på diet (och ser ingen vits med t.ex. soppdieter) och har inte tid eller ork att träna 5-6 dagar i veckan. Det är nu bara så här Gud skapade mig! Oavsett om jag väger 67 eller 87 ser jag ändå rätt lika ut, kroppsformen är den samma, så varför försöka arbeta med nåt som inte går att omforma alltför mycket?

Vet att det är många som har ångest över hur kroppen förändras under och efter en graviditet. Brösten ändrar storlek och kanske blir hängiga efter avslutad amning, man kanske fick en del bristningar, magen är pösig och höften bredare. Inga kläder sitter bra, och att träna är det sista man har tid att tänka på. Ändå kämpar vissa så hårt för att bli "sitt gamla jag". Till vilken nytta, undrar jag? Du kommer ALDRIG mer bli den du var innan du fick barn, fysiskt eller psykiskt. Inte hur du än försöker! Det här provocerar säkert nån, men jag tycker inte det är viktigt att vara "snyggast och smalast", hellre är jag lycklig och ser till att min familj och jag själv mår bra! Visst förstår jag att det finns kvinnor som känner att de vill "bli sig själv" efter graviditeten, och kanske gör det genom dieter eller hård träning. Men för min del känns det inte värt det, spenderar nog hellre tiden med min familj än att "bo" på gymmet! Och jag är en betydligt trevligare person om jag får äta några chokladbitar i veckan, i stället för att räkna kalorier...

Som sagt, kunde skriva en hel roman om detta! Får väl helt enkelt sätta punkt och summera med: Jag ser ungefär ut som jag gjorde innan jag blev gravid, det vill säga 10-20 kg övervikt. Älskar fortfarande att äta godsaker, och kommer knappast nånsin helt sluta med det. Tycker om att träna, men har inte samma tid och möjlighet för det längre, men känner för tillfället ingen stress över det. Är helt enkelt tillfreds med mig själv just nu, även om jag gärna - för hälsans skull - kunde tappa några kilon.

Veckorapport

Den första snön har lagt sig på marken i natt, så nu är inte vintern långt borta! På gott och ont.. För första gången på många, många år har jag NOLL julfeelis, vilket är väldigt märkligt. Vanligtvis brukar jag börja nynna julsånger och fantisera om julpynt redan i slutet av september, men icke i år. Då tycker jag själv att jag har stor orsak att vara förväntansfull inför julen just i år - det är första året med barn, och första året i eget hus. Nåja, kanske det kommer småningom.

Just precis denna fredag känner jag mig riktigt trött och slö. Hade tänkt traska iväg till dagis och hälsa på kollegorna och barnen, men vet inte om jag kommer mig upp ur soffan mer. Håller nämligen på att bli förkyld, känner jag! Barnet sover ute på trappan, tvättmaskinen surrar nere i källaren, och det är varmt och skönt efter att jag eldat i spisen. Borde ta och röra ihop lite tomatsås till pizzakvällen med några bekanta ikväll, men det får nog vänta ett tag ännu. I helgen blir det väl en sväng till mässan i Botniahallen tillsammans med min mamma, och sen är det förstås sedvanligt babysim som avslutning på veckan. Sebastian är fortfarande i älgjakten, så honom ser vi tyvärr inte så mycket av för tillfället. Men det ändrar väl snart också!

På renoveringsfronten går det framåt i sakta mak. Förra veckan var mina föräldrar samt svärmor här och hjälpte till att tapetsera väggen i vardagsrummet. Tyvärr så hade vi 1,6 meter för lite tapet... Så störande! Nu velar vi mellan om vi ska "tattartapetsera" och sätta tapet ut i kanterna och ställa tv-bordet på mitten för att dölja att det fattas en bit, eller om vi ska köpa en hel rulle till och sen inte ha något att göra med resterande metrar på den. Kniido som man e så förstår ni säkert att vi ogärna köper en helt ny rulle. Nåja, får meditera lite ännu! I blivande sovrummet har Sebastian rivit ner allt förutom gamla takplattorna, och nästa vecka kommer rörmokaren och tar bort elementen och svetsar igen vattenrören. Då är det bara att börja sätta ner golvvärme och fundera på takpanel, golv och tapeter! Ska försöka hinna knåpa ihop ett "inspirationsinlägg" till sovrummet här i helgen också.

Jaja. Nu ska jag sluta pladdra och fortsätta.. vila.

Vackra solskensdagar har vi fått ovanligt många av nu i oktober!

Jag och Eleonore har suttit ute och njutit.

 Snälla säg att nån av er läsare har en 1,6 meters bit av denna tapet att undvara!?!?

... för så här ser det ut i vårt vardagsrum just nu. HAHA! Och ja, det blev samma tapet vi hade i vardagsrummet i Årvas, för att vi hade halva rullen kvar därifrån (och trodde det skulle räcka med 1,5 rullar...)

 Hon som gör dagarna mindre ensamma och tråkiga <3

 Lyckan över att få äta Cracotte-knäckebröd för första gången! Nu äter vi två-tre halvor om dagen..

Sebastian och jag passade på att räfsa lite när han kom hem tidigare från jobbet, och barnet sov. Så härligt med lite kroppsarbete!

Ett foto i timmen fredag 19.10

Nu har jag igen en gång passat på att dokumentera vår dag i bilder, och tänkte dela med mig i form av ett "ett foto i timmen"-inlägg. Tycker själv det är så roligt att gå tillbaks och kolla hur våra dagar ändrat, för det har de minsann! Hoppas ni också tycker det är intressant att se vad vi sysslar med på vardagarna. Här ska ni få följa med en helt vanlig fredag i oktober:

8:40 Dags att stiga upp! 

(sorry för suddig och mörk bild, men ville att det skulle vara fotat i stunden, så valde att inte stiga upp och sätta på lampan, haha)

9:25 Frukostdags.

10:35 Damen sover ute i vagnen, mamman plockar och fixar som vanligt..

11:45 Klurar på vart vi ska sätta upp tavlor, klockan osv. i nymålade vardagsrummet. Är i behov av gardiner också!

12:30 Barnet har vaknat, och vi myser en stund innan det blir lunchdags.

13:45 De roligaste sakerna i hemmet är givetvis de som är förbjudna... Nu får man börja vakta!

14:45 Perfekt dag att hänga tvätten ute! (synd bara att det var så kallt att den inte torkade...)

15:40 Vår dagliga promenad giv oss idag, i härligt solsken!

16:30 Läser lite bok i väntan på pappa och middag.

17:25 Vad tror ni vi åt till efterrätt? (svar: blåbär och naturell yoghurt)

18:25 Fredagsmiddag för föräldrarna: Krysspotatis, brysselkål och mustapekkarullader. Mums!

19:25 Nybadad och med en flaska välling i magen är det sovdags för lillprinsessan. Måste bara mysa en stund först!

21:35 Missade ett klockslag, men satt ganska exakt två timmar på soffan med Sebastian och funderade på livet och tapetsering. 

22:40 Drog jag täcket över mig, men tog ingen mörk, suddig, otydlig bild för att bespara er. Haha!

Plus och minus med att bo i Vörå kommun

I min frågestund fick jag en anonym fråga som löd som följande: "Vad är bäst och sämst med er kommun?". Då tänkte jag att jag kan passa på att svara på den med hjälp av en liten plus- och minuslista. Linda hade också skrivit ett trevligt inlägg om vår hemkommun häromdagen, det tycker jag ni ska passa på att läsa i samma veva. Så kanske nån "utbys" rentav tar sitt pick och pack och flyttar hitåt? Väälkomin bara!

För er som inte vet, så består alltså Vörå kommun av kommundelarna Vörå, Oravais och Maxmo. Själv har jag nyligen flyttat till lilla byn Kimo, som hör till gamla Oravais kommun. Tidigare bodde jag fem år i Oravais, så det är väl främst den delen av kommunen jag kan recensera.

BRA SAKER MED ATT BO I VÖRÅ KOMMUN:

+ Närheten till allt trots att vi bor på landsbygden. Vi har nära till havet, till naturen, till butiker (både Vasa och Jakobstad ligger cirka 40 minuter ifrån), och det mesta finns att fås på den egna orten. T.ex. i Oravais finns det järnvaruhandel, båthamn, matbutiker, postkontor och två olika tankstationer, för att nu bara nämna några servicepunkter. I kommunen finns gångbanor och vandringsleder, simstränder och idrottsplaner. Alla kommundelar har också dagis, skola, hälsovårdsstation, bibliotek, brandstation och äldreboende. Och varsin kyrka!
+ Lugnet på landet och människomängden. Varken Vörå, Oravais eller Maxmo räknas som städer, och folkmängden är inte så stor (torde vara runt 7000 invånare). Ändå känns det inte som om man bor "ute på vischan", men heller inte som om det är för trångbott. För min smak är det riktigt passligt med folk! Närheten till skog och mark finns i alla kommundelar, men samtidigt är det relativt enkelt att få tag i exempelvis matvaror eller brädor och spikar när det behövs. Att dessutom inte behöva ha sina grannar vägg i vägg, eller med fönstren på fem meters avstånd, känns som en hjärtesak för mig. Men föredrar man bostadsområden finns det givetvis också att välja.
+ "Alla känner alla"-mentaliteten. Det är väl på gott och ont att bo på en liten ort, där de flesta känner varann, eller åtminstone är man släkt eller bekant med nån som känner nån som... ja ni vet. För min egen del har jag märkt att ju mindre ort, desto bättre grannsämja, så att säga. Om ni inte riktigt förstår hur jag menar, så finns det en sång som precis beskriver detta i vår kommun: KAJ - Kom ti byin! En trio som mycket väl representerar vår kommun, om ni frågar mig! Överlag tycker jag också att det bor väldigt trevliga människor i Vörå kommun.
+ Det finns något att göra för alla. Vi har lekparker, medborgarinstitut, ungdomslokaler och "gubbdagis". Det ordnas danser och påskbrasor, sommarteater och revyer, fisketävlingar, sommarfester för barn samt skid- och cykeltävlingar. För att nu bara nämna några saker bland många! Kanske ni har hört om Maxmodansin, Norrvallas sommarfest, Musmamman på Rasmusbacken, Botniavasan eller dans på Ståorbjärji? Om inte, så tycker jag ni ska ta reda på vad dessa tillställningar är genom att turista i kommunen! Tycker du om att åka vattenskoter, spela paintball, rida eller vill du kanske gå med i ett jaktlag? Inga problem, här går det att göra alla saker om man så vill!
+ Många olika arbetsmöjligheter finns. Vill du jobba inom utbildningsväsendet, som landsbygdsföretagare, på butik, som byggare eller kanske starta en inredningsfirma? Då finns det säkert ett jobb som passar dig, eller så finns det utrymme för att hitta på nåt eget. Nu vet jag inget om sysselsättningsgraden i kommunen, men skulle tro att vi har ganska låg arbetslöshetsprocent.
+ Vi bor i en vacker kommun! Trots att Österbotten överlag är platt och tråkigt, så finns det många guldkorn i Vöråtrakten. Vill ni gå på en härlig promenad kan jag varmt rekommendera att gå genom Strandbyn och Tacksamviken i Oravais. Så fina ställen invid havet! Om jag hade pengar är det nog där jag skulle slå upp ett nytt, fint hus. Sen vet jag inte hur många procent av Vörå som består av åkrar, men det finns massor! Så himla fint speciellt på sommarkvällarna eller just innan tröskorna tar över fälten, när säden böljar i vinden. Här finns också mycket historia, såsom Tottesunds herrgård i Maxmo med sitt spöke, de tre "bullerbyhusen" Klemetsgårdarna, Oravais slagfält, och för att "dra hemåt" lite, vackra Kimo Bruk! Att sätta sig ner på en bänk vid hamnen i Hällnäs och lyssna på måsarnas skrik och barnens tjoande i vattnet är som balsam för själen en varm sommardag. Längs Vöråvägen finns också massor av gamla bondstugor som åtminstone jag nästan skulle döda för att få sätta fingrarna i. Och sen ska ni absolut inte missa vandringsleden ute på Västerö!

 Vinlax badstrand, ett av de finaste ställena i kommunen, om ni frågar mig!

 Kyroboas teater på gamla kvarnen tillhörande Kimo Bruk.

 Godaste glassarna får man vid Hällnäs kiosken på sommaren!

 På Vitmossens vandringsled i Kuckus/Tuckor kan man gå vilse om det vill sig...

 Solnedgång över "vackrast fjäälin i väädin", på något så traditionellt som Kaffistogodansin!

DÅLIGA SAKER MED ATT BO I VÖRÅ KOMMUN:

- Svenska är huvudspråket, och utbudet på finska är väldigt begränsat. För mig som pratar finska med dottern skulle jag önska att det fanns både finskspråkigt dagis och skola att välja på sen i framtiden. Visst finns det finskt lågstadium i Oravais, men det är främst tänkt för invandrarbarn, tyvärr. Sen ska vi inte ens prata om hur dåliga folk är på finska häromkring! Det är nu bara en av orsakerna varför jag valde att prata finska med mitt barn, även om jag identifierar mig mer som svenskspråkig, så att hon ska få finskan hemifrån och inte bara lära sig skolfinska.
- "Gräl" kommundelarna emellan. Som före detta Nykarlebybo tycker jag det är rent ut sagt löjligt hur vissa kan uppföra sig bara för att de kommer från olika delar av kommunen. Mina fingrar räcker nog inte till om jag ska räkna upp hur många gånger jag varit på en fest/tillställning i kommunen där nån börjat gräla om det är Årvas eller Vööro som är bättre... Suck. Vad spelar det egentligen för roll, undrar jag? Var och en trivs och bor väl där de vill, det är bara onödigt att trycka ner nån annans livsval tycker jag. Har till och med hört om Vöråbor som aldrig satt sin fot i Oravais för att det "stinker måsskit"... Och Oravaisbor som säger att Maxmo skärgård är ett skämt i jämförelse med Årvas fjäälin. Ja, ni hör ju hur tokigt det låter!
- Kommunen har inga extra pengar. Visserligen är det väl vanligt att kommuner har svårt att få det att gå runt, men åtminstone för min del skulle det kännas bättre om de prioriterade lite annat än idrott här i trakten... Som ett exempel bara så har Korsholm ett kommuntillägg man kan få som vårdledig, men inte Vörå. Jag är kommunalt anställd, och vi har verkligen inga extra förmåner! Knappt så vi får ha en julfest i året ens. I Nykarleby får stadens anställda gå på en gratis Arbis-kurs i året, men något sånt existerar inte inom VOM-MI. Vägarna är i dåligt skick på många ställen, och sen ska vi inte ens prata om hur det är med snöplogningen (billigaste entreprenören får jobbet och det märks!)...
- Främlingsfientligheten. Nu vet jag att jag går väldigt nära ett minfält genom att skriva detta, men något som har förundrat mig från dag ett när jag flyttade till Oravais är varför folk är så främlingsfientliga! Rättare sagt är många väldigt rasistiska. Ja, det råkar bo väldigt många invandrare i Oravais, och ja, många av dem uppför sig rent ut sagt idiotiskt ibland. Men nej, det betyder inte att ALLA är av samma skrot och korn! Det är ju ungefär som att säga att alla som har rött hår, är vegetarianer, eller har en mor- eller farförälder från Karelen är likadana. Jag brukar alltid glatt hälsa på alla människor jag möter på min promenad eller i butiken, oavsett var de härstammar ifrån. Det tycker jag att många andra i trakten också kunde ta efter!
- Vargen som ingen gör något åt. Egentligen borde jag viga ett helt inlägg åt hur irriterad jag håller på att bli på att vargar får stryka kring husknuten, och till och med på skolgården, utan att nån gör något! Jägare finns det gott om i kommunens alla delar, men alla står med händerna bundna och väntar på att det ska hända något allvarligt. Får verkligen hoppas att beslutsfattarna ändrar sina regler kring vargjakten fort, innan en människa ska behöva bli offer för vargen!


Det var nu bara några saker jag kom att tänka på sådär i förbifarten. Överlag trivs jag väldigt bra med att bo här, på landsbygden, med närheten till havet. Jag tycker att Oravais är en av de finaste byarna i Österbotten, och det finns nog inte mycket som klår solnedgångarna över sädesfälten på "Kimo rääton" en sommarkväll. Skulle jag flytta skulle det nog vara utomlands i stället för till nån annan kommun i Finland. Trivs bra här, kanske till och med bättre än i min forna hemstad Nykarleby, och är glad att det är hit jag hamnade. Hoppas på att få bo här i knutarna resten av mitt liv. Så har jag planerat i varje fall!

Förlovningsfotografier kan man t.ex. ta vid härliga Kimo Bruk!

Minestronesoppa

En dag i förra veckan gapade kylskåpet ovanligt tomt, och jag funderade vad man kan knåpa ihop av överbliven spaghetti, halvdålig purjolök, snart utgående riven ost och vad vi nu kunde tänkas ha för konserver i lådan. Kom att tänka på Minestronesoppa som föredetta köksan vid Kimo skola, Marita, brukade göra. Skickade och frågade receptet av henne, hade Sebastian att köpa hem soppgrönsaker och strimlad skinka, och så experimenterade jag mig fram lite med kryddningen. Och vet ni, det blev så gott att jag nästan fick en liten tår i ögat! Kommer definitivt att göra soppan fler gånger. Tog inte alls många minuter att knåpa ihop, behöver inte koka länge, och smakade himmelskt med riven ost till! Om ni gillar pizza kan jag tipsa om att denna soppa på dagis kallades för "pizzasoppa"...

Du behöver:

- Purjolök

- Vitlök

- Soppgrönsaker

- Strimlad skinka

- Tomatkross

- Buljongtärning

- Potatis

- Spaghetti

- Kryddor: Pizzakrydda, svartpeppar, örtsalt,
eventuellt chili, paprika och vitlökspulver för mer smak

> Strimla purjolöken, pressa vitlök, fräs i olja tillsammans med soppgrönsakerna och skinkan

> Tillsätt vatten, tomatkross, buljong, samt potatis och spaghetti i bitar

> Krydda enligt behag!

> Låt koka ca 30 minuter, tills potatisen är mjuk

> Servera med riven ost!

Svar på frågor angående huset, del 2

Förra veckan fick ni läsa de första svaren på några frågor ur min frågestund (klick). Nu tänkte jag fortsätta där jag lämnade, och svara på resterande frågor angående huset.

Maria undrade: "Vad ska bli det roligaste med att bo i egnahemshus? Och det tråkigaste?"

Det absolut roligaste med att ha flyttat till hus är nog att jag drömt om eget hus i så många år. Visserligen är det inte mitt drömhus, men kanske det kan bli bra sen när jag fått sätta min (vår...) egen prägel på huset. Givetvis är det ju också en fördel att ha mera yta att röra sig på, och en egen gårdsplan. Att få bo på landet har ju både sina för- och nackdelar, men för tillfället ser jag det nog bara som en positiv sak, att få bo ute på landsbygden, med naturen runt husknuten. Är absolut ingen stadsmänniska, så att ha bott i lägenhet så länge som åtta år är nog tillräckligt för mig! En annan sak som ska bli kul med eget hus är nog att det blir betydligt lättare att bjuda hem folk. När vi bodde i Oravais fick man nog tänka inte bara en utan två gånger hur många man bjöd hem.. Vi hade ju väldigt begränsat med utrymme nämligen! Tror också det kommer bli mycket trevligare att stå och laga mat i ett kök som är 2/3 av hela vår tidigare lägenhet... Haha!

Det tråkigaste är definitivt att det finns så mycket mer att göra och underhålla med ett hus. Visst hade vi det enkelt med städningen på 46 kvadrat, och för att inte tala om hur skönt det var att slippa allt gårdsarbete! Nu blir det ju räfsning, gräsklippning, snöskottning, rensa i rabatter och så vidare. Och att snabbstäda på 15 minuter om man får oväntade gäster lär ju inte vara ett alternativ längre, speciellt inte med tanke på att vi ska renovera samtidigt vi bor här! Och har ett TREvåningshus att underhålla, hohh. Egentligen är det ju kul att vi ska renovera och göra det fint här, men måste nog säga att jag helst skulle slippa att bo i renoveringskaos.. Perfektionist som jag är så tycker jag inte om oreda och när var sak INTE har sin plats. Tyvärr så är det ju vårt liv i många år framöver, och det gräver nog lite i maggropen att tänka på det. Så det blir ju lite trist också, att inte känna att man är nöjd och glad över att t.ex. bjuda hem folk på en tid.

Fick också en fråga av en anonym: "Hur känns det att flytta till egnahemshus?". Och ja, kort och gott känns det nog BRA! Svarade väl kanske indirekt på denna fråga redan i Marias fråga, men om jag nu ska fylla på lite så kan jag berätta historien om min relation till det här huset. Ni som hängt med på bloggen länge vet säkert att min stora dröm alltid varit att bygga ett eget (nytt) hus. Har alltid varit väldigt husintresserad, och en av mina fritidssysselsättningar, åtminstone tidigare, var att göra husritningar. Tyvärr går det ju inte alla gånger som man tänkt sig här i livet, och att flytta till just det här huset, i Kimo, var nog väldigt långt nere på min "saker jag vill göra"-lista för bara en tid sen. Men verkligheten kom snabbt emot, speciellt sen Eleonore kom till världen, och vi behövde mer yta att röra oss på. Grejen är nämligen den att Sebastian ändå skulle ärvt det här huset den dagen hans pappa dör, så det kändes onekligen onödigt att  sätta pengar på ett annat hus, om vi ändå i något skede av livet hamnar att handskas med detta. Så efter två långa år av övertalning och funderande så blev det då till slut så att vi köper hans barndomshem. Hur jag känner angående huset idag kan vi ta en annan gång... Men överlag så ska det bli riktigt roligt att äntligen få prova på att vara husägare!

Sen hade Janica N undrat: "Kommer ni att göra upp en ny budget för de utgifter som medföljer med ett eget hus, eller tänker ni att ni kan följa "gamla budgeten" och allt fortsättningsvis kommer att gå bra med det?"

Kan börja med att erkänna att vi faktiskt varit lite dåliga med att göra upp budget.. Själv har jag väldigt bra koll på vad som kommer in och går ut varje månad, har nämligen bokfört min ekonomi sen den dagen jag fyllde aderton! Men Sebastians del har jag väldigt dålig koll på. Nu vet vi ju givetvis att ett hus tillför betydligt större och fler utgifter än att bo i lägenhet. Så länge vi bodde i Oravais hade vi följande utgifter som hörde till hemmet: Lån + bolagshyra, hemförsäkring, vattenräkning (två gånger i året), elräkning (varannan månad), interneträkning och hyra på en bilplats. Nu med huset får vi ju en betydligt större elräkning, men dock räknar vi med att vattenräkningen sjunker. Sophantering ska betalas för, eventuellt snöskottning på vintern, och sen blir förstås amorteringarna dubbelt större, i och med att vi har lägenheten kvar OCH lånar för huset och renoveringen. Hemförsäkringen kommer ju också att kosta mer, i och med att vi har fler kvadratmeter och uthus, samt mer lösöre här än i Oravais.

Så summa summarum är vi medvetna om att det kommer bli dyrare att bo i hus, men ännu har vi inte räknat på hur mycket dyrare. Sen ska ni lägga till att jag går på vårdledigt i december, alltså kommer jag ha cirka 300 euro att leva på i månaden... Blir nog inte så många lyxmiddagar den närmaste tiden alltså! Gissar också att vi får omprioritera lite med saker som köps hem. Även om det vore roligt med nya inredningssaker och möbler till rummen vi renoverat, så hamnar det nog på "om vi har pengar över vid månadens slut"-listan, tyvärr.

Måndagen som inte känns som en måndag

Hej på er kompisar, och hoppas ni fått en fin start på den nya veckan! Här i gården har vi varit vakna sen strax efter sju nån gång.. Håhåjaja! Själv sov jag inte många timmar i natt, men otroligt nog orkar man sig ändå upp på något vänster.. Funderade faktiskt om jag skulle ta och krypa ner under täcket nu när lillan sover ute i vagnen, men konstaterade att jag inte får så mycket gjort då. Egentligen ganska dumt att jag känner att jag borde göra något utöver att ta hand om mitt barn på dagarna, men ni som är i samma sits vet.. Om inte kan ni ju lyssna på Allt vi måste tala om-podden och nyaste avsnittet som handlar om precis det - att känna att man behöver göra och vara nåt när man är hemmamamma. Kloka funderingar!

Den här måndagen då, den känns faktiskt inte alls som en måndag. Troligen för att vi hade Sebastian i älgjakten hela helgen, alltså kändes det i princip som vilken vanlig vardag som helst.. Nåja, får väl uthärda en tid nu så börjar vi ha honom hemma åtminstone på helgerna igen! De hade redan skjutit 5/13 älgar, så hoppeligen tar det inte ända till slutet av november innan de blir klara med jakten i år. Så behöver vi inte vara så uttråkade...

Planerna för den här veckan är inte många, utan kalendern är faktiskt ovanligt tom, och det känns bra. Jag har börjat på med projekt: måla väggarna i vardagsrummet, så det ska jag/vi försöka slutföra bara vi har tid och ork. Sebastian håller också på och river i stora sovrummet, dit det är tänkt att vi flyttar över bara det blir klart. Får ju så lov att börja nånstans med renoveringen med hundra punkter, och i vårt fall blev det då att fixa upp sovrummet. Ska ta och knåpa ihop lite fler svar på era frågor angående huset ifall jag har nån minut över idag! Annars får jag väl bara så lov att önska er en trevlig vecka. Kanske ni har höstlov? Skönt i så fall!

 Här har vi en tjej som börjat intressera sig för böcker. Sådär ligger hon ofta på golvet och pratar och svänger på boken. Så gulligt!

 På torsdag efter att vi varit på mamma-barnjumppa till fyssen i Årvas drog jag med mig några mamas till Kimo. Vi hade utflykt till Kimo Bruk på agendan.

 Fick till och med upp eld!

 Kan ni tänka er, att ALLA barnen sov, så vi fick grilla och (nästan) äta ifred??

 

Janina, Johanna, Caroline och Lisette, trevligare skogssällskap får man nog söka efter!

 SÅÅ gott med korv och varm O'boy.

 Här bor vi. Gissar att huset och gården kommer se väldigt annorlunda ut om några år!

 När lill-damen inte ville sova så satt vi i stället oss ner och tittade...

 ... på pappan som klippte gräs.

 På lördag kom svärisarna över på tortillas.

 En söndagspromenad som värmde lite extra i hjärtat.

 Tänk att vi får bo på ett så här härligt ställe!

 Vad tror ni, snyggare med ljusgrått än orange kanske..? Hehe.

 Hittade min gitarr. Hade nästan glömt att jag ägde en, och än mindre hur man spelar! Så rogivande.

Ha en bra dag!