Crazy nights/nappens vara eller inte vara

Ni vet ju att jag tidigare "skrutit" över att dottern sover så bra? Att jag nästan varit orolig att hon sover för mycket? Visserligen sover hon fortfarande vad många säkert anser som "bra", men i mina ögon har det nog gått bakåt lite de senaste veckorna.. Tidigare sov hon lätt sex till åtta timmar i streck utan att vakna på natten, och jag kände efter ett tag att jag äntligen kunde börja slappna av lite och själv också sova bättre. Vaknade nämligen först av minsta lilla grymt och gry, så trots att Eleonore sov mellan 21 och 6 så hade jag själv bara lyckats få två-tre timmar sömn i taget. Är dessutom en sån som har väldigt svårt att få tag i sömnen, och vaknar av minsta lilla.

Nå, nu har lilldamen börjat med en ny "nattrutin", som mamman i huset inte är särskilt glad över.. Hon somnar fortsättningsvis riktigt bra där runt klockan nio på kvällen, men sen vid halv ett-ett tiden börjar tutten (nappen alltså, så ni fattar vad jag menar framöver!) falla ur munnen med 10-15 minuters mellanrum. Och jag håller på att bli galen. GALEN! Eftersom hon fortsättningsvis har fast ögonen = sover, så vill jag inte ta upp och mata henne, utan ligger i stället själv och lyssnar när tutten faller och hon börjar gnälla/gny/grymta, och går upp och sätter i den tillbaks. Igen och igen och igen. Runt klockan tre brukar hon slå upp ögonen och då går jag och matar. Vanligtvis sover hon då två till fyra timmar utan uppvak eller att tappa tutten, och så matar jag igen vid 6-7 tiden. Sen brukar det vara lite knepigare att få henne att somna om, så brukar lyfta babynestet bredvid mig i sängen så jag kan hålla handen på tutten så jag inte behöver springa omkring som en idiot. Vid 9-10 tar vi morgon sen då, och dottern är pigg som en mört medan modern ser ut som en zombie...

Tur att man är söt...

Har ni några tips på hur jag ska ta mig ur detta!? Känner att jag inte vill avvänja henne från tutten, för då börjar hon suga på tummen i stället (vilket hon redan gör tidvis). Tutten kan man ju slänga bort eller ge åt jultomten när tiden är inne, men hur avvänjer man ett barn från tummen? Inte lika lätt, tänker jag.. Har försökt ignorera henne när tutten faller ur munnen för att kolla om hon hittar ro utan, men det går inte, då börjar hon gråta och det tar ännu längre att få henne att lugna sig och suga fast. Ibland kan det gå om hon somnat efter matning utan tutt, men i något skede vaknar hon ändå och ska ha den.

Som jag redan sa så har jag väldigt svårt att få tag i sömnen, både på kvällen, och om jag blivit väckt av något. Igår kväll gick vi och lade oss vid elva, och tolvtiden tappade hon tutten första gången. Sen igen klockan ett, och två timmar framåt med 5-20 minuters mellanrum. Vilket alltså resulterade i att jag sov ungefär en timme mellan elva och tre inatt. Gissa vad det gör åt humöret! Och jaja, jag veeeet att jag ändå är lyckligt lottad som behöver gå upp bara två-tre gånger per natt för att amma, det är ju många som matar fem-sex gånger per natt också.. Men ändå, blir så uppgiven och trött och slut av att springa upp och sätta i tutten i tid och otid. Och nej, jag vill inte ha dottern sovande mellan oss hela nätter, även om jag nog vet att det skulle hjälpa bort springandet till hennes säng. Och Sebastian är inte till någon hjälp överhuvudtaget, för han skulle knappast ens vakna av brandalarmet...

Idéer?