Mat är: Något jag tänker på mer eller mindre hela tiden. Det är något jag inte kan leva utan, samtidigt som det ibland ger mig sån fruktansvärd ångest. Både för att jag stoppar i mig sånt jag verkligen inte borde på daglig basis, och så för att den där maten också ska tillredas. Blir extra tydligt nu i semestertider när det är jag själv som är ansvarig för att få i mig åtminstone ett mål varm mat per dag. När jag jobbar får jag ju det på jobbet, så om man inte orkar koka när man kommer hem har både sambon och jag åtminstone fått i oss en ordentlig matportion under dagen.
Fick jag äta endast en rätt livet ut, skulle det vara: Tröttnar rätt fort på maträtter, brukar ha mina favoriter som jag "hamstrar" under en period, för att sen börja obsessa över nästa rätt. Men sådär på lång sikt skulle jag nog säga att pasta av något slag gott och väl kunde slinka ner i min mage resten av livet. Med nån riktigt god sås till. Fast då vet jag ju att jag skulle må väldigt, väldigt dåligt efter en kort tid, eftersom min kropp verkligen inte tål ljus pasta... Eller så tortillas! Det är ju aldrig fel.
Det här äter jag inte: Har ganska nyligen skrivit ett inlägg om detta ämne. Det kan ni läsa HÄR. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag äter det mesta, men det finns nog några big-no-no's som jag absolut inte skulle stoppa i munnen frivilligt. T.ex. tillredd kål, blåmögelost och sill, för att nämna några.
Min favoritrestaurang: Oj, går så väldigt sällan på restaurang, så svårt att säga vilken som är den bästa. Och så beror det ju givetvis på vad man är sugen på för slags mat, när man väljer lunch- eller middagsställe. För det mesta väljer vi Amarillo om vi går på restaurang i Vasa. Men börjar ärligt talat ha lite "lejdon" av stället nu, för att jag alltid äter samma mat där, haha.. Chili/Lime är en toppen asiatisk restaurang som jag gärna besöker dagtid i Vasa. Tycker också om Pavis i Jakobstad, mest för den härliga miljön, och likaså Strampen i Vasa. Men nån direkt favorit, det har jag faktiskt inte.
En stark matupplevelse: Deep dish-pizza i Chicago. Har nog aldrig varit nån stor pizzaälskare direkt, visst är det gott, men inte precis något jag har cravings på och vill äta varje vecka (tack och lov!). Dock hade jag en hallelujah-moment med den där tjocka, ostiga pizzan vi fick njuta av där på Lou Malnati's i Chicago med Trek America-gänget. Har drömt om den ända sen dess.. Minns också när jag och mitt ex Kalle besökte London tillsammans med Madde och Rico, och vi gick på restaurangen Bill's. Där åt jag de godaste sötpotatisfranskisarna jag smakat i mitt liv. På samma restaurang gick jag med min kompis Therese i York, och där åt vi halloumisticks till förrätt. Förrädiskt goda! Kunde alltså kanske svara på föregående fråga, att Bill's i Storbritannien är en av mina favoritrestauranger.
Min relation till mat: Har alltid varit en berg- och dalbana. Jag har alltid älskat mat, men aldrig kunnat kontrollera mitt intag. Kan väl nog mer eller mindre säga att jag varit sockerberoende hela mitt liv, och är det än idag. Vet inte hur många gånger jag försökt "banta" och lära mig leva hälsosamt. Det har gått bra en tid, när jag haft motivation och ork, men sen behöver bara en liten, liten sak skita sig, så är jag tillbaks i samma mönster igen. Har verkligen ingen självdisciplin whatsoever. Jag försöker tänka på vad jag stoppar i mig, och att jag får tillräckligt med motion i relation till det. För matdagbok sen flera år tillbaka, och det hjälper mig visserligen att hålla koll så det inte spårar ur helt, samtidigt som de många röda strecken när jag fuskat ger mig stor ångest. Tyvärr tror jag att det är så här min relation till mat kommer vara resten av livet.
På morgonen äter jag: Yoghurt, fil eller gröt, lite beroende på humör och vad jag ska göra under dagen. På jobbdagar beror det på vilken tid jag stiger upp: Tidiga skiften äter jag något lättare, för att sen äta gröt och surskorpa när barnen äter sin frukost. Börjar jag senare äter jag ofta gröten hemma, eller så yoghurt toppat med frukt och müsli om jag inte är så hungrig. Till helgerna brukar jag och sambon ofta ställa till med en lite större frukost med fler komponenter. Det är alltså inte helt ovanligt att vi på lördagar eller söndagar donar på en timme i köket för att förbereda något gott, som egentligen nog kan kallas en brunch snarare än en frukost. Älskar verkligen frukost, och skulle aldrig klara mig utan. Dagens viktigaste måltid!
Min paradrätt i köket: Oj, nu blev det svårt igen.. Jag är faktiskt inte nån superkock, utan mina talanger i köket begränsar sig till det jag kan och det jag tycker om, och som jag gjort tusen och åter tusen gånger. Gör sällan några nya, spännande eller utmanande recept, utan kör på "det gamla vanliga". Av mina vardagliga recept är det nog troligen nån pastarätt som är den bästa, kanske pasta med baconsås? Trots att det är löjligt enkelt, och jag antagligen inte skulle bjuda presidenten på det.
Det här tycker jag om dieter och matföreskrifter: "Måtta med allt", brukar man ju säga, och det håller jag med om. Om man äter en balanserad kost, unnar sig något gott nu som då, och motionerar i någon form varje dag, så tror jag att kroppen mår rätt bra. Dock är det ju stor skillnad på människor, vissa kan äta kebab och franska varje dag och se ut som de gjorde för tio år sedan, medan andra, bland annat jag, får kämpa så gott som dagligen med att stå emot frestelser för att inte gå upp tio kilo i året. Har aldrig trott på regelrätta dieter, tror att det funkar för stunden och sen faller man tillbaks i gamla vanor igen, om man inte lyckats bryta sitt mönster. Det är nog psyket man först och främst får kämpa med om man tampas mot vågen. Jag har provat på ett och annat, men alltid konstaterat att det som funkar är att väga upp motion och matintag. Rätt och slätt. Hur det sen funkar i praktiken ska ni inte fråga mig... Kunde skriva en hel roman om hur mitt liv kretsar kring mat och utebliven motion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar