Plötsligt händer det

Okej så ni är ju inte helt dumma i huvudet, ni. Antar att de flesta fattat att jag hittat nytt manligt sällskap. Redan!? Är den vanligaste kommentaren jag får. Och ja, jag vet hur det verkar. Om ni inte läst det mellan raderna här, så kanske ni är en av dem som "hört e på byin". Så nu tänkte jag klargöra lite, så behöver jag inte höra några dumma rykten längre, okej?

Kalle och jag var ett helt avslutat kapitel innan detta tog fart. Att det gick fort, ja det är jag minst sagt medveten om. Det var inte nåt jag planerade precis. Plötsligt händer det, är den bästa förklaringen jag har. Riktigt på riktigt. Han är sen tidigare en bekant, som jag träffat på nu som då under mina år i Årvas. Vänner på FB, men annars har vi inte haft desto mer kontakt, och jag har absolut aldrig tänkt på honom på det viset. Förrän jag satte upp en bild med utsikt från min nya lägenhet och han undrade om vi ska bli grannar. Därifrån for det sen med kaffe, bio, lerduvsskytte osv osv.

Tro mig när jag säger, att vi drog båda så hårt vi bara kunde i handbromsen. Men sen här en dag konstaterade vi att vad är det för vits att bromsa om båda ändå känner och vill samma sak. Så vi bestämde oss för att bli ett par, oss emellan åtminstone, men kanske ännu vara lite diskreta officiellt, i och med min "situation". Men förstås hade en sett oss på butiken, en annan hade listat ut vems gevär jag använde i lerduvsskytte, och en tredje hade hört att vi flyttat ihop (svaret är nej). Så jag tyckte det var dags att säga hur det egentligen ligger till. Och nu vet ni. Det bara.. klickade helt enkelt.

Att jag är lycklig, det är väl ändå huvudsaken? Så får ni tycka precis vad ni vill om resten.

Här har ni honom då - Sebastian.