Går inte ens att beskriva känslan i kroppen just nu. ÄNTLIGEN är det över! Aldrig mer behöver jag föra Kalle till bussen, eller stå och vänta vid St1 en fredagkväll. Behöver inte kånka flyttlådor själv. Förbannas över saker jag inte kan skruva upp på väggarna. Handla mat och bära matkassar själv. Kolla tv-serier ensam. Laga mat åt EN person varje dag. SOVA ENSAM.
Som Bonnie Tyler sjöng i stereon idag när jag körde från jobbet:
Forever's gonna start tonight.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar