Alltså just nu är jag så otroligt frustrerad på min jäkla rygg. Det har ju blivit såpass mycket bättre nu att jag knappt har känningar alls, och jag kan nästan röra på mig som en normal människa igen. Vissa dagar är bättre, vissa sämre, men känner mig faktiskt mycket bättre nu än på länge. Nå, det har ju också blivit den tiden på året då alla är ute och springer/cyklar om kvällarna, och jag blir så otroligt arg när jag vet att jag "inte får" springa! Visst, jag kan dra på mig springskorna och sticka ut på en runda, det kan inte vara hela världens undergång. Men jag vet med mig själv, sticker jag en gång får jag blodad tand och tänker "äh, ja kan no far en gang till", och sen går det bättre och så far jag igen och igen och... ja, ni fattar. Och sen sitter jag där på dagis i höst med en rygg som en 70-åring och kan inte leka eller lyfta eller nånting.
Det går ju förstås inte att säga med säkerhet, men om man säger som så, jag vill inte riskera att bli så sjuk som jag var förra hösten. Verkligen inte! Det var den värsta smärta jag nånsin känt i mitt liv. Och om min naprapat säger att han inte rekommenderar att jag springer eftersom mina redan dåliga diskar då nöts mot varandra är det väl bäst att låta bli. I och för sig sa en ryggterapeut jag träffade på Trondheim-resan åt mig att ridning är nästan värre, och det sysslar jag ju med 1-2 dagar i veckan... Såå, kanske jag tar mig EN tur denhär veckan!? Gaah, ångest! Får väl bara glatt gå och handla dendär nya cykeln och låtsas som att det ger samma glädje och uthållighet och EN RÖV. %"&/!@#
Stackars dej som ärvt mina dåliga diskar :( Och som du ju vet så varken springer eller rider jag mera..... men cykla det går hur bra som helst och är bara sååå kul!
SvaraRadera