Denhär dagen var bäddad för katastrof. Igår gick strömmen på kvällen när jag kom hem från zumban. Orkade inte mysduscha* håret och allt, så det överlät jag till i morse i stället (håret blir ju dessutom mycket snyggare då). Nå, i morse hade jag satt alarm på 0700. Vi kom oss ovanligt tidigt i säng i går, somnade typ elva (när har det senast hänt!?), så var relativt pigg i morse. Ställde mig intet ont anande i duschen och insåg ganska snabbt att det inte kom nåt varmvatten. Gissa hur det känns att shamponera, göra hårinpackning och tvätta med balsam i typ plus två graders vatten!? INTE. NAJS. Tack och lov så hade jag stigit upp i god tid, så jag hann sitta och värma mig under filten en stund innan jag satte igång med morgonbestyren.
Sen kommer vi till katastrof nummer två, och klockan har bara hunnit bli lite efter halv åtta på morgonen. Vi har tre bilar här hemma just nu, och två cyklar. Bara en av de fordonen är utrustade med vinterdäck. Jag hade ställt in mig på Mercan, eftersom vi skulle ha fotografering, men det totalvägrade ju sambon. Han brände iväg (efter att ha fått starta rally-Opeln för att ge sin egen bil starthjälp........) och jag blev sittandes frusen och fundersam. Ville inte gå, för då skulle jag vara rödbrusig och svettig när jag väl kom till jobbet. Ville heller inte köra med sommardäck, eller cykla utan nabbringarna på cykeln. Lösningen på problemet? Jag antastade min arbetskollega Katarina, som bor här i närheten, och liftade med henne. Problem solved!
Nästa sak som gick mig emot var när jag fick veta att vi inte alls skulle ta nåt personalfoto, som det hade blivit sagt. Ååh, hade jag vetat det när jag stod och duschade i iskallt vatten i morse hade jag inte gjort mig besväret! Punkt fyra i min berättelse: Jag åt för mycket mat (makaronilåda med Koskenlaskija, ååh! sen fick vi också dajmkaka och piroger till mellanmål) på jobbet och mår fortfarande illa i magen.
När jag slutade jobbet där vid fyra traskade jag gladeligen hemåt i halkan och snön. En av dagisföräldrarna, som vi är bekant med annars också, stannade och undrade om jag ville lifta, eftersom han ändå skulle köra förbi mitt hus. Jag tackade ja och skulle hoppa in, men det visade sig att sidodörren på paketbilen frusit, och var omöjlig att få upp. Där stod vi då mitt på Skolvägen och lirkade. Fick också för oss att jag skulle komma mig in bakom förarsätet, men jag var för bred om röven... Så det slutade med att min dagiskid blev lyft över sätena till baksätet, medan jag fick åka framme. Lyxigt! Tror det var ett tydligt tecken på att jag borde ha GÅTT hem...
Nu ska vi väl ändå hoppas att inget mer går emot mig! Ska strax åka iväg och hälsa på Janica, Johan och Melvin, som nyligen flyttat hit till Årvas. Jaja, det förvånar mig INTE om vi kör i diket på vägen dit...
*mysduscha innebär att man har släckt alla lampor och duschar med tända ljus, as invented by yours truly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar