Önskeinlägg: Genustänk i uppfostran

På min frågestund här för några veckor sen hade Anonym kommenterat som följande: "Vad tänker du/ni om genustänk i er uppfostran?".
Och detta var ju absolut en intressant fråga! För mig som jobbar på dagis är ju genusfrågor överlag väldigt vanliga. Det debatteras ständigt om "flickigt och pojkigt" och vad som är okej och inte okej när det kommer till den frågeställningen. Ska alla flickor ha rosa och pojkar blått, och vad händer om man klär dem tvärtom? Ska inte pojkar få leka med dockor och klä ut sig till prinsessor? Är det nödvändigt att flickor också har bilar och traktorer i sin leksakshylla? Bör man tala olika till flickor och pojkar? Och viktigast av allt - var går gränsen för när allt detta genussnack går till överdrift?

Min åsikt är i varje fall att när barnen är så pass stora att de har en egen åsikt så ska de få välja själv. Om pojken älskar att klä sig i klänning ska det väl inte vara något fel på det, och om flickan vägrar kjol och klackskor på julfesten borde det inte göras till något bekymmer. Det viktigaste tycker jag är att man inte ska förminska någons åsikter eller tankesätt, och speciellt inte försöka omvända nån! Här vet jag att min sambo och jag tänker väldigt olika, och det är säkert något som kommer komma upp till diskussion sen när vårt barn väl blir fött. Han har t.ex. redan kommenterat vissa val av kläder jag köpt till babyn som "lite väl pojkiga"... Och kommentarer som "Janå min pojk ska no it ga klädd i na rosa, tå var an jo gay!". Ska inte ens gå in på hur arg jag blir av såna kommentarer. Kan ta det med min sambo i stället!

I varje fall så tycker jag det är väldigt tråkigt med människor som låser sig vid det gamla tankesättet att rosa är för flickor och blått för pojkar. I många butiker ser man det så tydligt, ännu år 2017(!), att barnen från början delas in i färger. Själv föredrar jag färgglatt och "neutralt", såsom rött, grönt, gult, lila, grått, svart, vitt.. Ni förstår. Sade från början när jag fick veta om att jag är gravid att får jag en flicka kommer hon INTE vara nån såndär "guligullflicka" med endast rosa och tyll och spets och volanger. Och om en pojke att han absolut inte ska gå klädd i endast mörka, murriga färger och "tuffa" mönster. Det håller jag fast vid ännu! Många av kläderna jag handlat åt vår baby, som nu då högst antagligen är en flicka, är färgglada, mönstrade och passar åt vilket kön som helst. Och så vill jag ha det framöver också, så länge JAG får välja. Sen är det ju en helt annan sak vad barnet i fråga själv pekar ut i butiken när hon eller han är så pass gammal att man får välja lite själv.

Sen för att gå in på lite allvarligare bitar av genus så tycker jag också det finns rum för förbättring bland vuxna. Vet inte hur många gånger jag hört pappor som spytt galla över att "min pojke igen leker i dockvrån, när ska han växa ur det där?" eller mammor som varit oroliga över att deras flicka inte leker med andra flickor, utan bara med pojkar. Vad spelar det för roll, vill jag fråga? Men i mitt yrke är det ju inte alltid så bara att komma med raka svar... Åtminstone tycker jag det är viktigt att barnen själva känner att de accepteras precis som den de är. Oavsett hur de klär sig och vad eller vem de leker med. Det ska vara lika okej att vara "flickig" eller "pojkig", eller något däremellan. Ingen ska få klanka ner på en! Och nu tänker jag inte gå in på flickors och pojkars rätt, det kan vi ta en annan gång...

Hur tänker ni kring det här ämnet?