6 oktober 2017

En blogglista om mig

Veckans Sevendays-blogglista är en riktig "ego-lista", som man skulle ha sagt på den tiden då man tog "egopics" till sitt Bilddagboken- eller Berusadkonto. Ni vet, innan ordet selfie fanns med i bilden och alla började hänga på Facebook, bloggar och Instagram. Jaja, hursomhelst så handlar veckans lista om MIG, och jag fick nog ta och fundera både en och två gånger innan jag fick fram ett svar på varje punkt. Varsågoda:

DEN HÄR PERSONEN ÄR JAG -

På jobbet: Den som springer omkring med "eld i röven" och har hundra bollar i luften, men samtidigt får saker och ting gjorda. Kontrollfreaket som har svårt att lämna över ansvaret åt andra och skriver långa listor genast jag ska vara borta, eller helt enkelt gör allt själv för att jag inte orkar förklara hur andra ska få det gjort. Kort och gott kan vi säga att jag är överallt och den som "get's shit done". Rätt kvinna på rätt arbetsposition, alltså.

På festen: Den som sitter och gäspar i soffan efter en liten stund och önskar att festen skulle vara över. Alternativt den som pladdrar på och minglar runt med allt och alla och tycker att fem timmar känns som fem minuter, och gärna skulle stanna lika länge till. Helt beroende på humör!

I kompisgänget: Den som säger som det är, oavsett vad det handlar om. Den det aldrig blir tyst på, när jag väl får muntur, och kanske inte den bästa lyssnaren. Dock helt klart den som säger (eller åtminstone försöker säga) de roligaste sakerna så folk börjar skratta.

På gymmet: Hon som sätter mycket vikter på benövningarna, men inte klarar ett dugg när det kommer till hantlar och bänkpress och annat arm-styrketränande. Tyvärr är jag också den som tar gym-selfies (men oftast bara när ingen annan ser). Nu har jag ju inte varit den aktivaste gymmaren det senaste året, men i varje fall brukade jag vara den som fokuserar på övningarna och inte sitter och vilar/sölar så mycket emellan! Säkert tycker nån övrig gymbesökare också att jag är irriterande när jag alltid ockuperar två maskiner/ställen samtidigt, eftersom jag alltid kör mina övningar i par.

I bloggvärlden: Hon som aldrig brytt sig i att skriva för "en stor publik" eller för att göra någon annan nöjd. Hon som ibland har inspiration och skriver 5-6 inlägg om dagen, som om någon satt pengar i fingrarna, alternativt hon som glömmer bort bloggen i en hel vecka och inte ens får dåligt samvete över det. Sen måste jag också erkänna att jag är hon som inte anser sig själv vara en tillräckligt "bra" bloggare för att ge bloggen en egen Facebook-sida eller ens dela blogglänken på Finlandssvenska bloggare längre.

I skolan: Den som tyckte att kombi i Yrkes var en "piece of cake" och aldrig hade större svårigheter att klara sig. Den som hade relativt höga betyg och alltid fick bra i proven (undantag: matte). Den som pratade och säkert ofta också störde andra under lektionerna. "Klassens clown", som ofta ville skämta till det och få andra att skratta. Men också den som många gånger visste saker/hade svaren, och berättade dem utan att låta som en besserwisser.

Bland okänt folk: Den som håller sig undan folkmassor och helst är bland nära och kära. Den som ogärna drar igång en konversation med en okänd, men som inte är rädd för att fråga eller be om hjälp, t.ex. på resor.

På restaurang: Den som för det mesta äter samma mat, även om det inte skulle skada att prova något nytt. Den som kollar priserna och väljer bort biffalternativet om det är hennes tur att pröjsa. Och den som det oftast tar en stund för att välja!

I klädbutiken: Hon som smyger mellan hyllorna och försöker att inte få ögonkontakt med nån av försäljarna, förutom om jag är på jakt efter något specifikt som jag inte hittar eller orkar söka. Den som oftast går in i en butik med något särskilt i sikte, eller sen bara går omkring och klämmer på saker jag ändå aldrig kommer köpa för att det är för dyrt.

I en okänd stad: Den som googlat och kollat TripAdvisor för att säkert inte missa nån häftig sevärdhet. Den som springer med kameran i högsta hugg om det finns något värt att fotograferas. Och den som inte är rädd att fråga efter vägen om jag själv inte hittar fram. Vill inte säga att jag har bra lokalsinne dock...

På flygplanet: Den som lider i tysthet och suckar och himlar med ögonen åt de ouppfostrade ungarna i bänkraden framför. Den som alltid måste på toaletten när kön är som kortast (score!). Den som tycker att flygplansmat är äckligt men ändå blir hungrig när mat serveras. Och den som tycker bäst om att sitta vid gången, så man får sträcka på benen och har lätt att ta sig till toan.

I en relation: Den som håller ordning på huset för att hon anser att ingen annan klarar av det lika bra, och sen klagar på att hon måste göra allt. Den som vill bestämma och ha rätt, och sällan ger sig i situationer där jag vet att jag har rätt. Den som inte är rädd att prata om jobbiga saker. Den som aldrig stänger toadörren när hon går och kissar, eller skäms för att prutta högt. Den som har stora framtidsdrömmar och visioner, främst när det kommer till boende, och ibland seglar iväg "så alldeilis" och skulle behöva få förverkliga på momangen (men som oftast tas ner på jorden rätt snabbt och då blir väldigt sur). Den som tjurar tills nån annan kommer och säger förlåt.

I hissen: Den som alltid hälsar, men sen stirrar i golvet och undviker ögonkontakt och hoppas att hissen snart är framme vid min våning. Eller den som påbörjar en konversation med någon halvbekant och hamnar att avsluta den mitt i för att hissdörren stängs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar