Bostadsmässan i Jyväskylä

Så i söndags blev det tidig väckning för mig. Klockan nio stod Sara på gårdsplanen, och vi hämtade småningom upp Madde, Cila och Maria. Vi styrde upp på okända vägar och hamnade småningom, med GPS:ens hjälp, i Jyväskylä. Mässbussen plockade upp oss och runt klockan ett var vi framme vid mässområdet vid Äijälänranta. 37 hus senare var vi gaaanska möra i benen! Orkade inte med höghusen, det skulle aldrig ha gått. Vi var trötta och hade typ vätskebrist och en Cila som knappt kunde gå en meter till med sin sjuka fot. On the road again runt klockan sex, och så hade vi den bästa hemresan med det bästa sällskapet. Var sjuk i magmusklerna ännu dagen efter av allt skrattande!

Alltså ni vet inte hur glad jag är för att ha dessa fyra tjejer i mitt liv! På något vänster har vi liksom smält ihop så bra. Sara och jag har varit vänner sen lågstadiet nån gång, hennes mamma var då min lärare och vi introducerades i nåt skede. Madde och Cila har jag varit bekant med sen högstadiet. Madde och jag kände kanske främst varandra via sociala medier. Cila gick på samma årskurs, och vi hade nån gemensam vän. Madde och Cila har varit barndomsvänner, Cila och Sara blev goda vänner i högstadiet/gymnasiet. På nåt vis lyckades vi sen alla hitta karlar från Årvas, och så har vi bara blivit bättre vänner med åren. I något skede började både jag och Madde läsa Marias blogg, och eftersom vi ändå till och från bodde i samma by, frågade vi en dag om Maria vill hänga med på en av våra promenader. Visst ville hon det, och på den vägen har det fortsatt. Känner mig så lyckligt lottad att ha så fina människor i mitt liv, ni är oersättliga! <3

Har över 500 bilder från Bostadsmässan, så ni får ha överseende med att jag inte riktigt orkar sätta upp dem i den takt jag "borde". Här kommer i varje fall första högen, främst förflyttningsbilder och några få detaljer. Ska försöka kategorisera resten rumsvis, annars blir det ju tuuuusen bilder som hamnar under rubriken "favoriter från Bostadsmässan".

 Första huset i sikte!

 En absolut favorit.

 Snygg tapet, från Marimekko!

 Tänkte stoppa i handväskan och ta hem.

 Fnissar åt denhär bilden, det finns tydligen nån som är mer dvärg än jag - Sara! HAHA Sara och Maria har nog väldigt olika kroppar. Men lika fina båda två!

 Bra utsikt! Speciellt till glasskiosken...

 En härlig rabatt, utanför Kannustalos Lato.

 "Saras husi".

 En sol på väggen.

 Alltså! En kossa! På Bostadsmässan!

 Ett av favorithusen, Muurametalos enplanshus.

 Lavendel och jordgubbar.

 Påväg ner för en av otaliga trappor.

 Pehmis-paus!

 Challenge accepted?

 Madde träffade en dino!

 Jag såg en rikto rally-Opel!

 UFO-konstverk fanns lite överallt...

 Snygg plantering, en sån kunde man ha hemma!

 Say cheese!

 Snygga brudar x5.

 "Ei saa istua"-skylten under gungorna var ju fruktansvärt irriterande.

 Kitchen aid, hello!

 Jag var lite slö i sista huset...

... de andra satt redan och suckade och pustade när jag kom ut. Tack tjejer för en toppendag i det bästa sällskapet!

Den uteblivna morgonpromenaden

Idag har jag för första gången under min augusti-utmaning skippat en morgon-powerwalk. Det kändes faktiskt riktigt skit att ställa om alarmet från 6:30 till 7:30, måste jag säga. Har inte riktigt haft samma energinivå idag heller känner jag. Och nu har jag två dagar öppningsskifte, alltså blir det ingen morgonprommis. Innan ni dömer mig, låt mig ta det från början.

Igår kom jag hem från jobbet där strax före fem. Hade absolut noll motivation, intresse och ork att göra mat, men något måste jag ju äta. Handlat har vi inte heller gjort denhär veckan, så skåpen gapade rätt tomma. Nå, man tager vad man haver, och jag vände ihop pasta med tonfisksås. Kände redan då att det vred sig lite i magen, men tänkte att jag nog bara var riktigt hungrig. Åt en ordentlig portion så jag skulle orka med gymmet. En stund efter att jag ätit kände jag att det vände sig i magen en gång till. Tänkte att nä, inte kan jag väl ännu vara hungrig, och tog en bit blåbärspaj till efterrätt. Det vred sig bara ännu mer och jag fick tillslut lägga mig ner i sängen, så ont hade jag. Fick till och med gå till toaletten med spykänsla, men inget kom det.

På morgonen hade vi ett barn som spydde ut hela grötportionen och lite till, så jag började fundera om jag hade fått nåt släng av magafari. Skippade ganska fort kvällens gymplaner och bäddade ner mig i sängen istället. Nästan två timmar låg jag under täcket och försökte undvika magsmärtorna. Småningom avtog de, men istället fick jag stegring, 37.5 mätte jag där runt nio-snåret. Sökte mig småningom i säng och ställde alarmet på vanliga 06:30, ifall jag skulle behöva sjukanmäla mig, och ifall jag skulle vara så frisk att jag kunde gå ut på en promenad. Nå, det blev ju varkendera. Kände halv sju att jag nog behöver sova till halv åtta för att orka jobba. Och det gjorde jag rätt i! Har haft en underlig känsla i magen hela dagen. Ingen feber, ingen stegring, men som om en tung jävla sten vilade i bottnen på min mage, och tryckte på hela tiden. Har ingen aning var felet ligger. Kanske fick jag matförgiftning av något? Det är min klokaste tanke..

Another funny story? I måndags skulle jag joina Linn i Kuckus för att plocka bär. Min bil, den förbannade jävla bilen, är ju fortfarande hemma i Jutas på service. Så jag tog RallyOpeln (ska bli varmansbil, men är besiktad framtill februari), som vi har till låns så länge min är borta. Tänkte på Kimovägen att tur att nån bil funkar i alla fall. Men tji fick jag... Hann knappt komma upp på Kuckusvägen förrän bilen gav upp och dog! Linn och Åcke fick komma och bogsera mig och det visade sig att kamremmen gått av. Just my luck liksom!

Många uppförsbackar i livet just nu.

Alltså fuck Opel! Ger nog upp med det märket nu.

With me honey, or stay away

Livet går sin stilla gång. Många tankar som snurrar i mitt liv just nu. Två långa dagar på jobbet bakom. Utöver mina 40 minuter planering efter arbetsdagens slut stannade jag kvar 50 respektive 45 minuter igår och idag för att fixa allt som ska fixas. Ännu har jag massor att göra, men får helt enkelt bena av lite i taget. Låta idéerna växa fram vartefter vi blir en grupp. Vi ska inte ha bråttom. Lugn och ro är vårt motto dethär året. Barnen ska få vara barn. Vi ska inte massproducera bara för att ha nåt att skicka hem åt föräldrarna. Vi ska lära känna deras barn, umgås med dem, ge deras själar och hjärnor näring att orka växa och lära sig. Vi ska kramas mycket. Stanna upp nu som då. Inte tjata, skrika, stressa. Inte bara säga nej. Dethär ska bli ett bra år. Det kommer bli ett bra år, det känner jag redan. Så förälskad i mitt jobb. Mina stjärnor på jorden återvänder en efter en, med de bredaste leenden och de varmaste kramar. Och det värmer mitt hjärta så. Värmer att nån vill hålla min hand när livet annars känns tufft. Det får mig att orka genom dan. Orka med vardagen.

Det blir bättre, det blir det väl. Men just nu måste jag få sitta nere i min grop en stund igen. I tystnad.

The evil that men do

Blåbärs-marängpaj

Denna goda paj, som egentligen heter "marängtårta" härstammar från grannfrun i barndomsbyn. Anki gjorde alltid denna paj till Linda och Maries kalas, och ojoj så god den var! Detta är faktiskt första gången jag bakar den själv, kan ni tänka er! Så fruktansvärt god, och förstås enkel att göra. Tar max en halvtimme från början till slut. Här får ni, varsågoda:

Botten:

- 3 äggulor

- 1½ dl socker

-1½ dl mjölk

- 50 g smält smör

- 2 msk varmt vatten

- 3 dl vetemjöl

- 2 tsk bakpulver

- 1 tsk vaniljsocker

 > Vispa ägg och socker

 > Smält smöret, blanda i mjölk och vatten

 > Blanda ihop alla ingredienser

 > Häll i en smörad pajform

> Grädda i 200 grader, ca 15 minuter

Borde ha haft min lite längre, den blev kladdig i mitten! Så testa gärna med en tandpetare.

Maräng:

- 3 äggvitor

- 2 dl socker

- 3 dl frusna bär

 > Vispa äggvitorna, rör ner sockret

 > Strö de frusna bären över bottnen

 > Bred över marängen

 > Grädda tills marängen får färg, ca 10 minuter

Gött! Men lite rinnigt i mitten...

368

Bloggens trogna och uppmärksamma följare kanske kommer ihåg att det nu passerat ett år sen min viktresa började. I onsdags var jag och Sabina på gymmet och körde igenom nya programmet. Konstaterade att det då var exakt ett år sen vi var första gången. Tänk det! Ett år av gymmande bakom. Så många timmar jag spenderat i dendär sunkiga källaren. Så många liter jag svettats där. Så mycket jag kämpat! Dethär året som ligger bakom har varit en evig bergochdalbana. För det mesta har träningen löpt på riktigt smidigt, det är inget problem för mig. Jag funkar så att har jag bestämt mig för att göra nåt i träningsväg så gör jag det, bara kroppen tillåter. Maten däremot har ju varit sämre, det vet ni ju alla som följt mig dessa tolv månader. Lite besviken är jag nog på mig själv att det varit såhär svårt. Har så fruktansvärt dålig självdisciplin vad gäller ätande! Fast jag stenhårt bestämt mig, envis som jag är, att hålla mig från nåt, så klarar jag inte av frestelsen i 9/10 fall. Och det gör mig så arg och ledsen och besviken. För min kropp funkar så att direkt jag stoppar i mig nåt ohälsosamt eller inte tränar så syns det på kroppen. Big time. Direkt jag äter kolhydrater får jag en putmage. Tränar jag inte benen hänger rumpan efter bara några dagar. Och äter jag franskisar och hamppis får jag direkt dallriga lår. Och detta är inte överdrifter, utan sanning! Ändå kan jag inte förmå mig själv att begränsa mig när jag har chansen.

Men jag har konstaterat att det sitter i huvudet. Det är inget som svänger på en gång. Det är nåt man måste jobba sig fram till, konstatera, kämpa för. Åtminstone jag. Dethär året kanske inte har varit så superdupermegabra som jag hade tänkt mig förra året i augusti när jag började på. Hade ju tänkt jag skulle väga 10 kg mindre än vid starten, men nu stampar jag ungefär på minus 6-7. Ja, det är ju bättre än ingenting, men jag VET ju att det hade kunnat stå 70 på vågen vid dethär laget om jag bara skärpt mig lite lite till. Nå, som sagt så finns processen i mitt huvud nu, det är något som ändras för varje dag, detdär tänket mot vad man vill kan och bör stoppa i sig under en dag. Jag intresserar mig för det mer och mer för varje dag. Och det är en bra grej tror jag, att man vet vad man stoppar i sig. Så många år brydde jag mig inte alls, misshandlade kroppen med fetter och kolhydrater som bara fick mig att må dåligt. Och detta är kroppens sätt att straffa mig. Behovet. Självdisciplinsproblemen. Men jag försöker varje dag att göra bättre val. Inte för nån annans, utan för min egen skull. Jag vet ju hur bra jag mår av det. Så jag fortsätter den eviga kampen mot vågen. Du och jag, bejbe!

Tänkte bjuda på några bilder från senaste dagarna. Här kan ni se formen under året. Bevare, nu kommer massa halvnaket ur mitt bildarkiv. Och några träningsbilder från i onsdags som avslutning på det (och damn så sura jag och Sabina är att vi inte fotade när jag var första gången på gym!).

1.8.2013:

ca 83 kg

8.8.2014:

 Semesterkilona sitter för tillfället kvar på magen... Och Leenas torsdagssemlor syns verkligen bra! ca 77 kg nu.

Den fulaste av alla bikiniränder!

 

 Tycker själv att axlarna och armarna ändrat nästan mest det senaste halvåret

 Sii, liti maga!

 Baklåren!

 Dedär korvarna på ryggen ska jag kämpa bort i höst/vinter!

 Har ju nästan fått en röv!!! Det trodde jag ALDRIG i min vildaste fantasi att skulle gå när jag började förra året...

Nyckelben! Aldrig sett dem förr...

Gym 6.8.2014:

Rainy saturday

Denna regniga lördag tog jag sovmorgon nästan ända till klockan tolv. Så skööönt! Det är väldigt sällan jag/vi inte har några måsten på en helg, så idag passar jag på att njuta till max. Regnet och åskan i bakgrunden gör mig absolut ingenting, det är bara mysigt tycker jag. Dagens planer är som sagt så gott som icke-existerande. En sväng till Nykaabi ska jag bila för att ta ut tanten surtant på en ridtur. Sen får vi se om vi kommer oss en sväng till Maxmodansin part 2 ikväll, beror väl lite på vädret och humöret... Imorgon ska jag göra bostadsmässan i Jyväskylä tillsammans med tjejerna. Hoppas på en riktigt bra dag med maaassaa inspiration!

Dagens jag!

 Tänkte passa på och dra igång projekt: gamla fönstret. Beslutade mig för att inte göra det till nån spegel för att det skulle bli så dyrt. Nå, klistermärkena blev ju inte direkt billiga heller... Menmen, vi ska hoppas det blir bra!

 Såhär ser det för tillfället ut i udda hörnan!

 Nya planscherna från IKEA började genast se äldre ut med papperklämmorna från Lundagård. Så värt pengarna!

Shnüggt!

Bygglampan är en favorit!

Morgonrutinen

Så en vecka har snart passerat av min morgonrutin med powerwalk före jobbet. Måndag, tisdag, onsdag steg jag upp 6:45 och stack på en runda. Det var relativt enkelt, speciellt första morgonen var det bara att hoppa upp ur sängen och traska iväg med lätta ben. Torsdag-fredag hade jag väckning 0600 och då var det betydligt tyngre. Allting tog fem minuter längre; morgonbestyren, själva promenaden, frukosten... Benen kändes tunga från första steget och jag fick verkligen kämpa mot klockan för att hålla uppe ungefär 7km/h som tempo. Nå, fem morgonpass har jag i varje fall avklarat, lika många som jag planerat in. Förstås har jag haft tur med vädret, det har varit varma dagar som börjat ganska svala och sköna, så luften har varit riktigt perfekt där runt sju. 

Nästa vecka har jag två öppningsskift i slutet av veckan, så då ska vi se hur jag gör.. Borde ju få in promenaderna på lördag-söndag då om jag ska hålla mina fem dagar. Eller sen icke. Har inte riktigt bestämt mig ännu! Ett konstaterande kan jag åtminstone göra: Tröttare blir jag då absolut inte fast jag stiger upp en timme tidigare än annars. Blir snarare piggare! Kickar igång kroppen genast med att tvätta fejset med iskallt vatten, dricker sen ett litet glas med iste (Pirkkas kevyt jäätee, 2 kcal/100) och ett stort glas med vatten. En snabbdusch när jag kommer hem och så frukost och på med kläderna och så trampar jag iväg till jobbet. Pigg och glad! Och somnar bra gör jag om kvällarna också. Bara positivt alltså! Så är ni fundersamma om morgon-powerwalks är nåt ni ska börja med kan jag varmt rekommendera. Får bara hoppas jag är lika positiv de kommande tre-fyra veckorna också... Resultat vill jag också börja se av mina 450 förbrända kalorier före frukost.

Itt ere väl läge fö he itt!

Morgonpose!

Idag tog det emot ganska ordentligt när alarmet ringde klockan sex. Funderade x-antal gånger på att krypa ner tillbaks under täcket. Men på något vis fick jag skrapat upp mig själv och kom mig iväg. Hade sölat så länge att jag blev tvungen att ta en "kortare" runda idag. Gick uppför lokalbacken istället för uppför Kyrkbacken. Nå, i slutändan visade det sig bara vara 200 meter kortare, haha! Gick i alla fall 4,8 kilometer på 41 minuter, medelfart 6,99. Så det närmar sig!

Jobbdagen idag var smått kaotisk faktiskt. Sista dagen sommardagis, fredag, mycket att ställa i ordning inför nästa vecka... Ja, en sån dag helt enkelt. Kom mig hemåt strax efter halv fyra, regnade sådär passligt för min 1,5 kilometers cykelfärd hem, och sen blev det uppehåll. Tääck. Fixade ihop lite makaronilåda och nu vilar jag på maten/laddar för kvällens gympass. Ska köra benpass för första gången idag. 15 reps, 4 serier. Kommer att suga musten ur mig! Just sayin'.

I'm not here for your entertainment

Bloggen går tydligen på nu-har-jag-börjat-jobba-och-försöker-komma-in-i-vettiga-rutiner-igen-mode. Börjar dagarna med powerwalks, fortsätter med jobbet och fyller sen kvällarna med diverse olika happenings. Igår var jag t.ex. och plockade tio liter blåbär tillsammans med svärmor. Eller ja, jag ska väl inte direkt ta åt mig äran... Jag plockade typ en liter (för hand) medan svärmor svepte ihop resten med plockaren. HAHA. Så nu har jag elva askar blåbär i frysen, en i kylen och en i gräddkvargen jag svepte ihop igår. He e no morjens på gröjtin he! Sen hade vi genomgång av nya passet på gymmet, jag och Sabina. Kommer att dö träningsdöden dessa 6 kommande veckor... 

Idag morgonprommis före sju, jobbade från 7:45, och sen hade ännu vi planeringsdag på jobbet mellan 13 och 16. Kom mig hem, fixade lite papper och kokade några knackkorvar. Traskade till Livsmedel, handlade en kasse mötesgotta och liftade med JP till Jepo. Första Rapakunkku-mötet. Och jag var duktig och åt inget bulla, bara salta nötter. E man dukti elo e man?! Kom hem strax efter nio och kände att jag inte var riktigt sugen på att sticka iväg till Vasa. Sambons band spelar nämligen på Olli's ikväll, när de har Konstens natt och allt. Nå, jag önskade lycka till hemifrån istället. Hade tänkt gå och lägga mig tidigt men Conny kom på "en tobak" och stannade två timmar. Tror Conny är en av de enda som babblar lika mycket som mig, haha! Nu måste jag verkligen borsta tänderna och krypa till kojs. Alarmet ringer 0600 imorgon igen... Thank God it's friday!

 Min supergröt: 1 dl havregryn, 1 dl mjölk och ½ dl kvarg. Blandas och får stå i kylen över natten. På morgonen öser jag över kanel och bär. Supergött!

 En vanlig morgonsyn

 Jajjamen! Trodde ju inte ens det fanns blåbär i år...

Fuckmylife

If you only knew

Alltså.. Jag tänker inte klaga på värmen. Men jag tänker säga att det börjar nog småningom räcka, hördu väderguden! Fine att det var superdupermegavarmt och bra väder i juli när jag hade semester. Men alltså nu.. Det går ju inte att jobba i denhär värmen! Orkar ju inte göra nånting. Inte stå, inte sitta, inte ligga, inte TÄNKA. Nä fy. Under 25 grader om jag ska jobba, tack!

Började förstås denhär dagen med en powerwalk mellan klockan sju och kvart före åtta. Så himla bra start på dagen! Fast det verkligen känns tröttsamt och surt att stiga upp 06:45. Imorgon blir det ännu tidigare, för då borde jag hinna tvätta håret efteråt också. Håhå. Och torsdag-fredag börjar jag redan 7:45, så då får jag så lov att pallra mig ur sängen 0600... Huvadåda. Men det ska väl gå! Vi har ju vilan på dagen... Heh.

Hem kom jag strax före klockan fyra. Värmde lite mat, packade en träningsväska och bilade iväg till Vörå. Rutorna fullt nervevade men herrejeez så varmt det var! Träffade upp Linn där runt halv fem och stannade till strax efter halv nio. Vi hann med en 8 kilometers promenad (SVEJTTOT!) och maaaassa prat. Finns ingen som Linn. Hon är min bättre halva, min själ, mitt samvete, mitt förnuft. Hon är den som alltid får mig att inse vad jag ska göra när det känns som om jag är vilsen. Alltid där, uppmuntrande och stöttande och med alla de rätta orden. Ja hödu Andersson, släpper aldär te ja! Kåtten å Mårran fårevahh.

Hallelujah I just love that girl so!