1. Sömn är överskattat. I fyra månader nu har jag mer eller mindre sovit 2-4 timmar i streck. Man skulle ju tro att en människa går sönder när hon inte får sova längre än så, men på något vis går det ändå. Visst är jag trött, men ändå inte så att jag inte skulle klara mig. Skulle gärna ta en tupplur under dagen, men i verkligheten hinner jag sällan. Och klarar mig bra ändå! Kanske har det att göra med alla mammahormoner, men man klarar sig faktiskt på betydligt mindre sömn än man skulle tro.
2. Man kan göra ganska mycket med bara en hand. Vi vet ju från tidigare att kvinnor är duktiga på att multitaska, men sen jag blev mamma har det blivit väldigt tydligt. Har lärt mig att göra massor med bara en hand, då jag ofta har en bebis hängande över axeln eller sittandes i famnen. Äta, plocka disk, hänga kläder, handla och laga mat är bara några av sakerna jag numera kan göra med endast en hand ledig.
3. Mammor utvecklar superhörsel. Jag har alltid haft lätt att vakna för konstiga ljud i natten, och av första pipet på alarmet på morgonen. Men sen jag blev mamma hör jag varenda litet grymt och gny och varje spark som babyn gör på natten. Vet också ganska precis på ljuden om hon klarar sig en stund eller om det är fem före till gråt. Detta är ju förstås på gott och ont, då jag kunde sova men i stället ligger och lyssnar vad dottern trixar på med i sömnen.
4. Att känna igen olika gråt eller kroppsspråk. De flesta nyblivna föräldrar känner nog igen frustrationen i att inte veta vad babyn vill eller menar. Det tog nog flera veckor av huvudskrapande och hjälplös gråt för mig innan jag började förstå vad dottern ville när hon gjorde på ett visst sätt. Snart fyra månader senare är det nog väldigt sällan jag inte vet vad dottern gråter åt, eller varför hon är kinkig. Är det inte hunger, knip i magen eller uttråkning, så är hon trött eller frustrerad över något. Ser också på kroppsspråket om hon börjar bli hungrig, trött eller om något är skrämmande. Och visst är det tacksamt när man kan börja förutsäga lite!
5. Skiter numera i hur jag själv ser ut. Jag äger två amningstoppar, vilka jag oftast går omkring med i tid och otid. Ska jag nånstans drar jag en kofta eller lös tröja över, så det är enkelt att amma. Är toppen nytvättad tar det oftast femton minuter så är den nedklottad med mjölk, men det stör mig inte, åtminstone inte hemma eller bland familjen. Mina ögonbryn är oftast oplockade och smink minns jag knappt hur man använder. Torrschampo och hårband är mina bästa vänner, då jag inte prioriterar eller hinner med duschen lika ofta som förr. Med bra tur hinner jag både borsta håret och tänderna innan det är eftermiddag, och träning och hälsosamma levnadsvanor är så långt ner på prioriteringslistan att det nästan är skrattretande.
6. Äter om möjligt ännu snabbare än förr. Jag har alltid varit en snabbätare, det vill säga jag slevar snabbt i mig maten och fortsätter sen med annat. Mycket av denna ovana kommer nog från mitt jobb på dagis, där man alltid ska passa upp någon när man själv sitter och äter. Nu när jag är hemma med lillfröken om dagarna vet jag ungefär hur långa luckor jag har där jag själv hinner tillverka och få i mig något ätbart. Men alla gånger lyckas det inte, och då får jag helt enkelt göra som i punkt 2. Hursomhelst, så äter jag snabbt och hinner sällan sitta och njuta av det som bjuds på nuförtiden.
7. Att vara tidseffektiv. Kommer dottern att sova en halvtimme eller tre? Vad har jag på "to do"-listan idag? På femton minuter kan jag ha hunnit slänga i mig frukost, bädda sängen, klä på barnet, mig själv och packa skötväskan. Har jag nyligen matat vet jag ungefär hur lång tid jag har på mig att förbereda maten eller hänga tvätten så länge hon är nöjd i gymmet eller babysittern. När sambon och jag kollar tv på kvällarna brukar jag ta fram bröstpumpen och fixa följande dags flaska, skötväskan kan jag packa på kvällen om vi ska nånstans följande morgon, och har jag tid att blogga nån eftermiddag så tidsinställer jag ofta flera inlägg till kommande dagar.
2. Man kan göra ganska mycket med bara en hand. Vi vet ju från tidigare att kvinnor är duktiga på att multitaska, men sen jag blev mamma har det blivit väldigt tydligt. Har lärt mig att göra massor med bara en hand, då jag ofta har en bebis hängande över axeln eller sittandes i famnen. Äta, plocka disk, hänga kläder, handla och laga mat är bara några av sakerna jag numera kan göra med endast en hand ledig.
3. Mammor utvecklar superhörsel. Jag har alltid haft lätt att vakna för konstiga ljud i natten, och av första pipet på alarmet på morgonen. Men sen jag blev mamma hör jag varenda litet grymt och gny och varje spark som babyn gör på natten. Vet också ganska precis på ljuden om hon klarar sig en stund eller om det är fem före till gråt. Detta är ju förstås på gott och ont, då jag kunde sova men i stället ligger och lyssnar vad dottern trixar på med i sömnen.
4. Att känna igen olika gråt eller kroppsspråk. De flesta nyblivna föräldrar känner nog igen frustrationen i att inte veta vad babyn vill eller menar. Det tog nog flera veckor av huvudskrapande och hjälplös gråt för mig innan jag började förstå vad dottern ville när hon gjorde på ett visst sätt. Snart fyra månader senare är det nog väldigt sällan jag inte vet vad dottern gråter åt, eller varför hon är kinkig. Är det inte hunger, knip i magen eller uttråkning, så är hon trött eller frustrerad över något. Ser också på kroppsspråket om hon börjar bli hungrig, trött eller om något är skrämmande. Och visst är det tacksamt när man kan börja förutsäga lite!
5. Skiter numera i hur jag själv ser ut. Jag äger två amningstoppar, vilka jag oftast går omkring med i tid och otid. Ska jag nånstans drar jag en kofta eller lös tröja över, så det är enkelt att amma. Är toppen nytvättad tar det oftast femton minuter så är den nedklottad med mjölk, men det stör mig inte, åtminstone inte hemma eller bland familjen. Mina ögonbryn är oftast oplockade och smink minns jag knappt hur man använder. Torrschampo och hårband är mina bästa vänner, då jag inte prioriterar eller hinner med duschen lika ofta som förr. Med bra tur hinner jag både borsta håret och tänderna innan det är eftermiddag, och träning och hälsosamma levnadsvanor är så långt ner på prioriteringslistan att det nästan är skrattretande.
6. Äter om möjligt ännu snabbare än förr. Jag har alltid varit en snabbätare, det vill säga jag slevar snabbt i mig maten och fortsätter sen med annat. Mycket av denna ovana kommer nog från mitt jobb på dagis, där man alltid ska passa upp någon när man själv sitter och äter. Nu när jag är hemma med lillfröken om dagarna vet jag ungefär hur långa luckor jag har där jag själv hinner tillverka och få i mig något ätbart. Men alla gånger lyckas det inte, och då får jag helt enkelt göra som i punkt 2. Hursomhelst, så äter jag snabbt och hinner sällan sitta och njuta av det som bjuds på nuförtiden.
7. Att vara tidseffektiv. Kommer dottern att sova en halvtimme eller tre? Vad har jag på "to do"-listan idag? På femton minuter kan jag ha hunnit slänga i mig frukost, bädda sängen, klä på barnet, mig själv och packa skötväskan. Har jag nyligen matat vet jag ungefär hur lång tid jag har på mig att förbereda maten eller hänga tvätten så länge hon är nöjd i gymmet eller babysittern. När sambon och jag kollar tv på kvällarna brukar jag ta fram bröstpumpen och fixa följande dags flaska, skötväskan kan jag packa på kvällen om vi ska nånstans följande morgon, och har jag tid att blogga nån eftermiddag så tidsinställer jag ofta flera inlägg till kommande dagar.
8. Får sätta mig själv i andra hand. Alla säger ju att sen man får barn så får man sätta sig själv i andra hand, och visst är det sant. Barnet blir livets centrum och styr hela livet och vardagen. Visst kan jag ganska långt styra när jag vill duscha, äta, handla eller gå på en promenad, men i verkligheten är det nog dotterns mat- och sovrutiner som avgör när eller hur något går till hädanefter.
9. Nyfödda har ingen mat och sovklocka. Det var en stor omställning och prövning för mig i början, rutinmänniska som jag är, när jag insåg att jag inte kan bestämma när barnet är hungrigt eller ska sova. Till att börja med hade hon ju överhuvudtaget inga rutiner, utan dagen bara blev som den blev. Numera kan jag ganska exakt säga när hon behöver mat och sömn, och det går till och med att dra ut på tiderna lite bara man vet vilka knep man ska använda. Men som sagt, första tiden var väldigt jobbig och det kändes som om jag aldrig skulle få nån egen tid mera.
10. Att vara mamma är svårt, men alla dagar värt det. Det svänger hela livet på kant att bli mamma, och ingen dag är den andra lik. Det kan vara tråkigt att sitta hemma hela dagarna, det tär på krafterna att inte sova ordentligt på flera veckor, månader eller till och med år. Det är inte så roligt alla dagar att sitta i det där soffhörnet med bröstet framme flera timmar om dagen. Man har varken tid eller orka att hålla hemmet eller sig själv lika representativa som förut, och det prövar definitivt parförhållandet att ha en liten "boss" hemma. Man kanske inte hinner eller kan träffa och umgås med sina vänner som tidigare, kroppen ser annorlunda ut, och dagen när man har massor att göra så bara skriker ungen och ska vara i famnen. Mammalivet är ingen dans på rosor, men jag skulle aldrig byta ut det. Att varje morgon mötas av ett stort leende, ett skratt, en kram. Att ha det där bandet med en annan människa på ett vis som inte går att beskriva, utan måste upplevas. Att stå och stirra på det sovande barnet och komma på sig själv med att sakna det lilla livet, vänta på att få borra in sig i håret och hålla den mjuka lilla handen. Det är det bästa här i livet, har jag lärt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar