Tidsbristen och det dåliga samvetet

Trevlig fredag på er! Nu ska jag försöka skriva ihop ett snabbt inlägg så länge dottern snarkar sött på balkongen. Man vet aldrig när det är slut på freden.. Fredag igen, och jag vet knappt vart dagarna och veckorna går. Varje dag ser ungefär likadan ut, men ändå är ingen dag samma som föregående. Nu förstår jag vad de menar med ekorrhjulet som småbarnstiden innebär: Vi äter, får magknip, bajsar, byter blöja, socialiserar lite, sover, och sen börjar allt om på nytt. Att jag skulle ha tid att sitta med datorn i famnen dagligen är så långt i från verkligheten vi kan komma just nu! Eller vi ska väl säga att jag inte precis prioriterar data-tiden.. Ibland när lillan sover passar jag på att ta en liten tupplur, ibland kanske jag tvättar kläder, tar en dusch, kokar mat eller städar lite. Det är nu bara att ta tillfället i akt när man väl får en liten lucka. Men jag klagar inte!

Idag steg vi upp vid niotiden, det är väl ganska vanligt för tillfället. Sen gick vi ut på en timmes vagnpromenad vid ett, vilket också förekommer rätt ofta. Sovdags 3-4 timmar och så får vi kvällarna att gå med lite skrik och gnäll, tills vi tar natten vid 21-22. Oftast är hon rätt missnöjd på kvällarna, vilket vi ännu inte riktigt kommit underfund med vad det beror på.. Troligen är det magknip, så idag har jag varit till apoteket och inhandlat Cuplaton för att se om det skulle hjälpa. Tack och lov så sover hon bra om nätterna! Hoppas verkligen det skulle hålla i sig.. Jag brukar mata två gånger nattetid, vid 2-3 tiden och sen igen vid 6-7. Sen stiger vi upp vid 9-10. Så nån slags rutin har vi fått in redan, vilket jag tackar för, rutinmänniska som jag är.

Förutom tidsbrist för "egna intressen" lider jag ibland också av dåligt samvete. Ni som har barn känner säkert igen er, när man vissa dagar inte vet vad man ska göra. Det hjälper inte att mata, byta, trösta.. Ungen bara skriker och man vet inte vad det beror på. Vissa dagar känns det som om jag är världens sämsta mamma som inte förstår mitt barn, men jag antar att det kommer med tiden. Får väl ändå i det stora hela vara nöjd att hon är ganska lugn och snäll, och sover mycket. Visst ger hon oss lite gråa hår med sitt temperament mellan varven.. Men allt annat vore väl konstigt, med föräldrarnas humör i åtanke, hehe!

Vi har också haft rätt mycket besökare, faktiskt så gott som dagligen. Och jag klagar inte; tycker tvärtom det är roligt att få prata med nån vuxen mellan varven, och inte bara pladdra med bebben, som man tyvärr inte får något svar av ännu.. Dock så funderade vi på om dottern tar lite stress över alla besökare, eller åtminstone känner hon kanske av föräldrarnas stress att ställa för och ta emot besök. Så vi ska försöka ta det lite lugnare med besöken nu, och inte pricka in varje dag, för att se om det blir bättre med kvällsskrikandet. Man vet ju inte förrän man provat, nämligen! I kväll är vi faktiskt på väg till Jutas för att ha pizzaperjantai/fira mammas födelsedag. Får se då om humöret håller för lill-tjejen.

Här kommer en drös bilder från veckan som gått:

 Så härligt med solskensdagar, och dessutom plusgrader!

 Vackra dagar, får njuta nu så länge vi har snön kvar ännu.

 Observera outfitbytena.. Kunde kanske göra ett eget "modeinlägg" med Eleonores garderob, så mycket kläder som hon har. Haha!

 Mammas älskling <3

Förra fredagen hade vi min mommo på besök några timmar.

 ... hon hade med sig så vackra blommor åt oss!

 En som blev lite arg efter premiärbadet...

 Idag passade jag på att plantera lite påskblommor på balkongen. Härligt!

När jag skulle ta en bild för att se om dottern somnat i famnen möttes jag av detta.. En som är lika fotoskön som sin far!