Under vår semestervecka i Ayia Napa, Cypern mådde jag allt annat än bra. Vi väntade ju rätt länge med att boka resa i och med att mitt mående inte var det allra bästa där i början av graviditeten. När jag gick in i andra trimestern började allt kännas lite bättre, och jag hade ju också läst att det är den tredjedel av graviditeten som ska vara enklast och då man ska må som bäst. Glada i hågen reste vi alltså iväg en vecka till 30-graders värme i god tro om att jag skulle må lika prima som hemma. Men tji fick jag!
Att borsta tänderna har redan hemma varit ett litet bekymmer i sig, speciellt på mornarna. Själva borstningen är inte så farlig, bara jag inte står för länge, men det är när jag kommer till spottandet och gurglandet som det går åt fanders. Vet inte hur många mornar jag stått och "tjöuvvist" och varit fem i från att spy. Och tyvärr så blev det inte bättre där i Cyperns värme med deras väldigt illaluktande vatten (luktkänslig här hej!). Konstaterade redan första kvällen att jag nog får ta och använda butiksvatten till att gurgla, hur dumt det än låter. Bara tanken på och lukten av kranvattnet fick mig att må illa! Klarade mig med blotta förskräckelsen alla dagar utom den sista morgonen då *varning känsliga läsare* hela frukosten kom upp tillbaks vid tandborstningen. Inte kul!
Jag har också redan från första början fått se till att inte lämna alltför stora tidsluckor mellan mitt ätande. Därför har det t.ex. varit rätt viktigt att jag inte fördriver för mycket tid på morgonen innan jag får i mig något ätbart. Detta hade inte varit ett problem på flera veckor, förrän vi kom till södern... Vi hade en väldigt bra och rejäl bufféfrukost på hotellet där vi bodde, och det fanns massor att välja mellan. Ändå så mådde jag efter bara några dagar illa redan vid tanken på frukost. Kanske var det för att jag var så hungrig då jag vaknade, och det tog för länge (max en halvtimme, men i alla fall) innan jag stoppade första matbiten i munnen. Eller sen var det just för att det fanns så himla mycket mat uppdukat, men inte så mycket jag vanligtvis skulle äta till frukost..
Överlag kan vi väl säga att det var maten som orsakade de största bekymren under vår resa. Visst var det lite tungt att gå omkring i värmen, fick nog dricka mer vatten och ta fler pauser än vanligt, men det var ändå helt okej. Vi gick ju inte precis och vandrade i bergen, eller trapptränade flera gånger om dagen.. Angående maten och ätandet kan vi väl säga som så: Jag mådde illa om jag blev för hungrig, och jag mådde illa efter att jag ätit något. Det var egentligen aldrig riktigt bra under hela semesterveckan. Det hjälpte kanske lite när jag åt något jag var sugen på (t.ex. godis eller glass), men det stämde inte alla gånger. Fast jag var sjukt sugen på pasta carbonara började jag ändå *känsliga läsare varnas återigen* spy efter att jag ätit det sista kvällen innan hemfärd.
Summa summarum var det kanske inte så sockersött att åka på utlandsresa i mitten av graviditeten, trots att det inte kändes som ett problem då vi åkte hemifrån. Bara det att jag tänkte på något ohygieniskt (t.ex. osköljd sallad eller rå kyckling) fick det att vända i magen på mig, och jag var vid flera tillfällen rädd att jag ätit något "dåligt" som skulle få babyn att må dåligt. Sen ska vi inte ens prata om hur obehagligt det kändes att sitta stilla många timmar i sträck! Tack och lov att jag hade stödstrumpor, annars hade nog mina vader exploderat i bilen till och från Helsingfors, eller i flygplanet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar