En bildkavalkad

Idag tömde jag albumet i telefonen för första gången det här året. Brukar vanligtvis inte låta det gå längre än en vecka mellan tömningarna, så nu hade en hel del bilder hunnit samlas där! I och med att jag inte haft tid eller orkat med bloggen senaste veckan heller, så ska ni få ta del av vad vi haft för oss mestadels i bild. Här kommer vår början på 2019 (kan till och med finnas nån från "förra året" också) i bilder:

 Eleonores första tur i pulkan i vackert vinterväder.

 Roligt att busa med tomten.

När det är för kallt ute kan man ju alltid parkera vagnen i sovrummet.

 Pappan behövde en powernap mitt i lekandet...

 ... alltså fick mamman ta över!

 En ostbricka och lite kortspel.

 Mera lek med pappa, som vi njutit av att ha haft hemma i nästan två veckor över julen!

 En dimmig morgonpromenad!

 Min pappa var och hjälpte oss att tapetsera två väggar, och Sebastian och jag fortsatte sen själva med vägg nr 3.

 Testar nya bilstolen, som vi nu installerat i bilen.

 Lillan fick vara med och skriva revylåtar med Tanja och mig.

 Granen var så fin ännu förra helgen, att jag gärna hade haft den kvar. Men på söndag åkte den nog ut, tillsammans med allt annat julpynt.

 Vet inte om pappan eller barnet var mer fascinerad av denna lek?

 En som tycker att mammas och pappas tandborstar är betydligt godare än den egna!

 Igår var svärmor och hjälpte oss med den sista väggen i sovrummet.

 Älskar tapeten! Dock är det svårt att fånga de rätta färgerna på bild.

 Roligt att kolla på grävmaskiner med pappa.

 Nu går det inte att ha framme datorn när dottern är i vaket tillstånd längre.. Då ska det skrivas!

 Svärmor stickade en sån fin dräkt och mössa åt Eleonore! Används flitigt.

 Minen säger väl det mesta om vad hon tycker om couscous..?

 På fredag var jag och Eleonore samt Madde, Saga och Birk och hälsade på Marias lilla baby. Så sööt! Tyvärr tog jag inga egna bilder, utan har bara den här från vårt besök...

Ordningen återställd i mina lådhyllor efter julen. Även om jag inte är helt nöjd med innehållet..

He va he! Allt har ju givetvis inte fastnat på bild, men det där var väl i stora drag vad vi haft för oss. Har också varit på lunchträff till Aroma i GW-gallerian med Caroline och Lisette plus våra avkommor, börjat på jumppa igen efter julen, besökt fyssen på grund av mina låsta skulderblad och domnande händer, varit på fredagsmiddag till Frank och Joanna (där vi fick vääärldens godaste skaldjurspasta!!!), umgåtts med Therese och pojkarna, och för tillfället har vi besök av min kusin Heidi, som övernattat här (och just nu är med Sebastian på jakt). Jaja. It vare na annat!

Ett år hemma

Idag är det exakt ett år sen jag lämnade in mina jobbnycklar och för sista gången (på länge) stängde dörren till mitt kära Solbacken-dagis. ETT ÅR, vart tog det vägen? Kan för något i världen inte förstå att så mycket tid passerat.. Så mycket har hänt under året, och jag kan nog ärligt säga att jag inte är samma person som stängde den där dörren då i januari 2018.

Det har fått mig att fundera framåt, på den hägrande jobbstarten och allt den för med sig. Det finns så många frågetecken. Ska jag börja jobba i augusti, eller fortsätta vara hemma? Om jag börjar jobba, måste jag jobba hundra procent, eller kan jag jobba deltid? Ska jag ta med mig Eleonore till "mitt" dagis, eller ska vi sätta henne i Oravais? Hur kommer det kännas att vara tillbaka efter så lång tid hemma, när det skett så många förändringar, både privat och på arbetsfronten? Och den största frågan - kommer det kännas annorlunda att jobba med barn nu när jag har egna?

När min ledighet närmade sig och jag ansökte om föräldra- och vårdledigt var jag hundra procent säker på att jag kommer vilja börja jobba i augusti 2019. Då är barnet ungefär 1,5 år och jag har varit hemma lite längre än så. Ännu i våras/somras var jag helt inne på samma linje, saknade verkligen det sociala mitt jobb för med sig, att känna sig "viktig" i min roll som daghemsföreståndare och barnträdgårdslärare, samt göra något vettigt, och inte bara plocka ur och i diskmaskinen, skriva handilslistor och åka till butiken för att fördriva tid... Men nu under hösten har jag bara fått mer och mer ångest när jag börjat tänka på att återvända till jobbet. Inte för att jag skulle vantrivas på något vis, nej, absolut inte! Utan mest för att det känns så himla dumt att lägga mitt eget barn på dagis för att sköta någon annans barn. Förstår ni?

Om jag vore miljonär hade jag inte tvekat en sekund, utan helt klart ansökt om att få stanna hemma ett år till, kanske två, om det känns så. Men nu är ju varken jag eller Sebastian gjorda av pengar, och faktum är tyvärr att med huslån och allt vad det innebär har vi inga ekonomiska möjligheter att fortsätta så här mycket längre än till hösten. Visst kan man leva på vatten och makaroner om det gör att man får spendera mer tid med sitt barn, men amorteringarna betalar ju inte sig själv, och speciellt inte med den fjuttiga summa jag får från FPA varje månad. Knappt så jag har råd med räkningar, mat och bensin för den struntsumman! I mina mörkaste stunder (tro mig, jag har grubblat mycket på det här i höst!) har jag till och med övervägt att skaffa barn nummer två bara för att få fortsätta vara hemma (mammaledigt = tusen euro mer i månaden)! Men den diskussionen ska vi inte gå in på desto mer i det här skedet... Det skjuter ju bara upp problemet några år igen.

Det är inte själva jobbet som får det att mörkna i mitt hjärta, utan snarare att jag inte vill lämna bort mitt lilla barn ännu. Som alla säger "barnen är ju bara små en gång", och speciellt med första barnet är det ju en tid man aldrig kan få tillbaka. Även om jag återvänder i jobb nu till hösten, jobbar några år, och sen går på mammaledigt igen, så kommer det ju aldrig bli samma sak. Precis som att min och Sebastians vardag aldrig blir likadan igen (förrän när barnen flyttat ut om 20 år...) så kan inte vardagen med flera barn vara som den jag och Eleonore delar nu. Visst river jag många dagar mitt hår och har lejdon på när hon hänger mig i benet, alla dagar ser likadana ut, och bara mamma duger, men samtidigt är det ju den finaste belöningen man kan få! Tänk att någon är så beroende av mig, litar på mig så fullständigt och att jag inger sån trygghet att min frånvaro orsakar tårar, och min närvaro skapar lugn.

Ja som ni kanske hör så är detta mitt största huvudbry för tillfället. Varför jag stressar upp mig sju månader på förhand, kanske ni undrar? Nå det är ju nämligen så att här i vår hemkommun ska dagvårdsansökningarna för hösten vara inlämnade om ungefär en månad. Vilket alltså innebär att om fyra veckor borde jag kunna svara på frågorna i början på inlägget. Och i skrivande stund kan jag det verkligen inte! Men kanske det klarnar ännu.. Får väl bara bestämma om jag ska följa hjärtat eller hjärnan i det här fallet.

Älskade, älskade barn, det bästa jag har och det allra viktigaste jag gör <3

Nytt år, nya möjligheter

Hej på er, och hoppas ni fått en bra början på det nya året! Efter att ha suttit hemma och "ugglat" i x-antal dagar beslutade jag mig i dag för att åka iväg och träffa lite folk, trots att det var så kallt ute. Eleonore och jag hängde med Madde, Saga och Birk hela eftermiddagen, och under tiden hade Sebastian fixat och donat lite här hemma. Han är förresten pappaledig nu från jul fram tills början på nästa vecka, och måste säga det har varit ovanligt att ha honom hemma så mycket! Men snart tillbaks till vardagen.. Ska ta och skriva ett skilt inlägg om mina tankar kring hemmalivet och jobbstart här som näst, stay tuned!

På renoveringsfronten kan jag rapportera följande: Vi ska eventuellt tapetsera sovrummet i helgen, och sen är det bara att vänta några veckor till förrän det blir golvläggning. Med bra tur kanske vi flyttar in i vårt nya sovrum i mitten av februari! Åtminstone har vi skjutit upp sängleveransen tills dess.. Byggarna borde komma när som helst och börja på med vinden, där vi till att börja med ska stärka takstolarna, för att sen i vår/sommar kunna lägga nytt plåttak samt bygga till en "taklykta". Virket kom idag, så vi är på god väg! Om ni orkar hålla ut lite till ska ni få ett inlägg med sovrummet före och efter, samt en moodboard över följande rum vi ska börja på med - nämligen grovkök och badrum.

Sen angående rubriken... I år har jag medvetet valt att inte göra upp några mål för det nya året, eller gett nyårslöften av några slag. Vet att jag aldrig ändå håller hälften av dem, och blir bara besviken när det inte blir som jag tänkt mig! Börjar alltid varje år med att intala mig själv att jag ska bli hälsosam, gå ner i vikt, motionera mera och bla bla, men sen är jag ändå lika tjock och otränad i slutet av året. Så inga sådana målsättningar i år! VET att jag borde äta bättre, röra på mig mer och sluta äta godsaker dagligen, men ska försöka ta itu med det utan att göra det till en prestation, om ni förstår vad jag menar..

Men något jag däremot ska försöka bättra under året är att smartare använda det vi har i skåpen/kylskåpet/frysen och sluta kasta så mycket mat! Går åt hutlös summor pengar på matvaror i det här hushållet, och ändå tycker jag vi tillreder och äter så lite i jämförelse. Har ju tidigare varit väldigt duktig på matplanering, och återupptog (efter en lååång paus) mina veckomeny-matlistor i slutet av året. Nu ska vi alltså se om det inte får ordning på vårt mat-brassande framöver. Blir ju liksom lite illa tvungen, när jag nu för första gången ska få känna på sviterna av att vara vårdledig, och det fjuttiga bidrag man får som hemmamamma..

Jaja. Ska sluta prata nu och gå och lägga mig. Vi hörs!

New Year's

Vill önska er alla ett riktigt Gott Nytt År här från oss på Bruksgatan! Sebastian har redan snarkat på soffan i en timme, barnet sover i sin säng, jag har passat på att fila fötterna och plocka i diskmaskinen. Låter det inte som den perfekta nyårsaftonen? Tänkte väl det!

Mamman och barnet lekte på golvet medan pappan spelade Farming Simulator på Playstation.

 När lillan somnade blev det nyårsmiddag: Pepprig nötstek, svartvinbärssås, ugnspotatis, smörslungade morötter och örtbatong. Åså en cider på he!

Till efterrätt hade jag gjort Dajmmousse som vi avnjöt framför en film.

En riktigt avkopplande och skön nyårsafton, med andra ord. Hoppas ni andra haft det bra också! Vi hörs nästa år!

2018 i bilder

Lovar att det här blir den sista sammanfattningen av året som gått. Tidigare bildsummeringslistor (bra ord, va!?) kan ni läsa här: 2017, 2016, 2015. Här kommer 2018 då:

1. Den bästa resan

När vi äntligen fick åka HEM efter åtta dagar på sjukhuset!

2. En vinterdag jag minns extra starkt

Sista dagen med magen! Vädret var otroligt vackert och kallt, jag hade värkar var tionde minut, och visste att nu är det inte länge så ska jag få träffa min dotter.

3. En person jag spenderade mycket tid med

Musson <3

4. Ett extra fint matminne

Första gången vi besökte K.achi och blev helt såld på deras buffé! Har ätit väldigt mycket sushi i år, såå gott..

5. En vårdag jag minns extra starkt

När jag orkade promenera från Oravais ända till Kimo, och inte dog längs vägen! Minns att jag kände mig som världens starkaste där och då, efter att endast ha orkat gå max en kilometer i flera månader.

6. En stund för mig själv

Har inte fått alltför många stunder för mig själv det här året, men en minnesvärd kväll var i somras när Sebastian var på grillfest och barnet hade somnat i sin säng. Då kunde jag njuta av värmen på balkongen med en god cider i handen!

7. En outfit jag kände mig snygg i

ÄLSKADE den där gravidklänningen från H&M! Har flera gånger under året önskat att det varit en vanlig klänning som jag kunnat dra på mig under festtillfällen...

8. Så här såg min vardag allt som oftast ut

Behöver väl knappast förklara desto mer?

9. En sommardag jag minns extra starkt

Nån av dagarna ute på Sebastians villa.

10. En minnesvärd fest

Har inte gått på så många fester i år, men Madde & Ricos bröllopsfest är nog ett av de bättre minnena!

11. En viktig händelse

Förutom Eleonores födelse, så hennes dop den 22.4.

12. Så här såg mitt hem ut

 Årvas januari-september, VS Kimo oktober-december.

13. En höstdag jag minns extra starkt

När vi besökte Molnträsket med mammorna och barnen!

14. Ett ställe jag spenderade mycket tid på under året

Så länge vi bodde i Årvas var det absolut soffhörnet! Sedan vi flyttade till Kimo är det väl kanske köket där vi spenderar mest tid...

15. Ett foto som sammanfattar det här året

Best nine på Instagram får sammanfatta året!

5 saker som gör en lyckad dag

Ni kanske minns det här inlägget jag skrev för en tid sen, om fem saker jag måste göra innan jag går och lägger mig? Nå, nu tänkte jag vända på steken och rabbla upp fem saker jag måste börja dagen med/göra under dagens lopp, för att få till en lyckad dag. Varsågoda:

1. Bäddad säng. Jag är den där personen som nästan aldrig går hemifrån utan att ha bäddat sängen. Tycker det är så äckligt när lakanen blir dammiga under dagen! Och ja, jag veeet att det är "hälsosamt" att lämna sängen obäddad ibland så att inte kvalstren ska trivas, så jag har faktiskt medvetet börjat låta sängen vara minst en dag i veckan.. Det är nog tillräckligt för mig!

2. Genast plocka undan efter måltiderna. Hatar, hatar, hatar att ha full diskbänk! Sambon avskyr att plocka ur diskmaskinen, så när det är hans tur att tömma brukar disken bli stående lite längre än jag kan tåla.. Då händer det sig ofta att jag står och plockar i och ur sent på kvällen, för att jag absolut inte kan somna om diskbänken är full. Brukar därför ta som regel att direkt när vi ätit så plockar man undan efter sig. Har nog gått på sambons "men ja ska bara vil naliti föst"-nit så många gånger...

3. Vika undan kläder jag inte använder. En av de sakerna jag hatar mest i vårt hushåll är Sebastians "klädstol", dit han slänger kläder han använt, kläder som varit i tvätten som han inte orkar vika in i skåpet, kläder som egentligen ska på hängare, arbetskläder/jaktkläder/badrocken... Fy! Om mina kläder är smutsiga sätter jag dem i tvätten på kvällen, när jag tvättat viker jag direkt in dem i skåpet, och ska jag använda samma kläder nästa dag får de ligga framme så det bara är att dra på dem på morgonen. Om jag inte hunnit vika kläderna efter tvätten mår jag illa tills det är gjort. Hatar när kläderna samlas på hög!

4. Att få sova tills jag är utvilad. Nu förstår ni säkert att det här inte händer alltför ofta med en liten bebis i huset.. Men man anpassar ju sig till allt, så redan att jag fått sova 5-6 timmar i sträck utan att bli väckt kan göra att jag känner mig rätt pigg på morgonen. Dock så längtar jag oliiidligt mycket efter att få ta en riktig sovmorgon då ingen väcker mig mellan klockan elva på kvällen och elva på morgonen. Lär ju inte hända på en tid, men...

5. Att få äta en riktigt god frukost i lugn och ro. Ni kanske minns att Sebastian och jag var "frukostmästare" en gång i tiden? Nu blir det ju inte så många hotellfrukostar här hos oss på helgerna, men jag kan tycka det är riktigt trevligt att koka gröt, göra smörgåsar och dricka en tekopp tillsammans med lilltjejen om morgnarna, och sitta i en halvtimme-timme när vi inte har bråttom nånstans. På helgerna kan vi nog ibland göra äggröra, bacon och bönor i tomatsås i fall det känns som om vi har tid och ork, men det är nog mer sällan. I varje fall så älskar jag att äta god, ordentlig frukost, det är den bästa starten på dagen!

Och det var mina fem punkter för en lyckad dag, då jag kan känna mig tillfreds med livet. Har du något du måste/vill göra under dagen för att känna ro i själen?