Förra året till min födelsedag fick jag ett presentkort. Ett presentkort som jag inte haft möjlighet att använda förrän igår. Förra sommaren var jag bisi, för ja, det var ju sommar. Sen kom hösten och vi åkte på resa, och sen var jag sjuk fram till jul. Efter julen satte vi igång med revyövningar, det var revy, och efter det blev jag i princip sjuk igen. Men sen mars ungefär har vi försökt hitta ett ledigt datum. Skuttat framåt på grund av sjukdomar. Men igår hände det äntligen - jag gick på min allra första sånglektion!
Hela mitt liv har jag varit intresserad av musik. Spelade kantele i lågstadiet, försökte mig på gitarrkarriär i BI. Lyssnar dagligen på musik, och sjunger väldigt gärna. Har väl aldrig tyckt att jag är speciellt bra på att sjunga, eftersom jag fått höra motsatsen mer än en gång... Det värsta var i lågstadiet när en lärare sa att jag bräker som ett får. Då vill man inte sjunga speciellt mycket efter det. Men sen jag träffade Kalle och vi började spontanspela/sjunga har det vänt. Plötsligt var det nån som tyckte att jag sjunger fantastiskt bra. Och det var något helt nytt i mina öron. I och med sambons musikstil har jag också hittat den typ av musik som passar bäst åt min röst: Rock.
Igår träffade jag då Margaretha, som också varit vår sångcoach i revyn, leder Sångfoglarna och är prisbelönt sångerska. Och hon tyckte att jag sjunger bra. Klockrent. Jag har två sånglektioner kvar på mitt presentkort, och sen diskuterade vi om jag eventuellt skulle komma och sjunga en gång i månaden efter det. Öva lite på att stiga ut ur min bekvämlighetszon, som stavas ganska låga rocklåtar. Höja lite, både tonen och ribban. För tydligen har jag riktigt fin röst. Well I'll be damned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar