Hemmavecka och en gallblåsa fattigare

Måndag var det tydligen, och jag har påbörjat en hemmavecka. Inte på grund av Coronaviruset, som säkert många andra har som orsak att stanna hemma, utan för att jag är sjukskriven efter min galloperation. Corona ja, det kunde jag säkert skriva ett helt blogginlägg om, men känner att det inte finns så mycket mer att tillägga till det som redan skrivits och diskuterats tusentals gånger i sociala medier den senaste veckan.. I varje fall kan jag sammanfatta med att jag inte är rädd, vi försöker leva livet helt som vanligt, och att jag inte förstår orsaken till masshysterin och hamstrandet som råder i samhället för tillfället. Visst, virussjukdomar och pandemier bör alltid tas på allvar, och ja, det är bra att myndigheterna tar till försiktighetsåtgärder. Men alltså att man ska behöva hamstra hem fyrahundra rullar toapapper och att folk bunkrar upp som inför en zombieapokalyps? Nä, det övergår nog mitt förstånd.. Sunt bondförnuft får vi väl använda i tider som dessa! Och hamnar vi i karantän här hemma hos oss, så lär vi inte bli utan att göra eller äta i första taget, just sayin'...

Operationen då, ja den gick helt enligt planerna. Vandrade in till operationssalen vid halv tolv tiden på fredag, blev fastspänd och preppad, och sen minns jag att sköterskan sa "gonatt" och att det pirrade till i huvudet. Sen vaknar jag upp vid halv två tiden på uppvaket med fyra plåster på magen och en gallblåsa fattigare! Mådde dock sjukt illa och hade väldigt ont när jag vaknade, kändes som ett långt gallstensanfall.. Men efter lite vila, mellanmål och återhämtning började det kännas bättre, och Sebastian hämtade hem mig vid 17:30-tiden. I gallblåsan hade de inte hittat några stenar, bara grus och massa svart slam på botten.. Men i gallgången, där satt en sten fast, och den fick läkaren petat lös. Så va ska itt e böri känns bäter no!

Första dygnet mådde jag nog väldigt illa, och koldioxiden de pumpat in i magen vid operationen vandrade omkring och gjorde mig yr och sjuk i magen. Men sen började värkmedicinen bita på och det kändes bättre vartefter. I går, söndag, hade jag ganska sjukt i operationssåren, men idag känns det betydligt bättre. Är nog på benen och ganska bra igång som vanligt! Dock får jag inte anstränga mig fysiskt och göra tunga lyft på två veckor, vilket är det svåraste att komma ihåg... Har fixat så nån annan har hand om Eleonore största delen av tiden medan hon är hemma, så att jag ska få vila och återhämta mig. Men inte är det ju enkelt med en tretton kilos unge som gärna vill sitta mamma i famnen!

 När jag kom hem från jobbet i torsdags möttes jag av följande syn: Pappa och Eleonore som hade picknick under köksbordet! Där hade de byggt en koja och åt munkar och drack saft i allsköns ro..

 Dags för operation!

 Medan jag var på operation hade byggarna byggt igen den gamla ingången till vårt blivande badrum. Sen har Sebastian och min pappa också bommat igen de stora fönstren där bastun kommer. Så nu är det nog nääära!

 Fick en sån fin tulpanbukett av mina föräldrar, som kom på besök i lördags.

 Återigen har pappan byggt något som barnet så gärna önskade sig - denna gång en rutschbana. Lyckan var total när hon provåkte!

 Moffa och Elle myser!

I morse for barnet iväg till sin fammo och faffa samtidigt som pappan åkte i jobb. Jag sov vidare nästan två timmar efter att de hade åkt, åt frukost och läste en inredningstidning.. Sådär som förr i världen när jag hade all tid att sitta för mig själv! Sen hoppade jag i bilen och var till HVC och visade upp mina stygn, förde sjukintyg till jobbet, och blev sen bjuden på lunch hos svärisarna. Nu har jag precis satt igång en diskmaskin, ätit lite fruktsallad och nötter som mellanmål, och funderar om jag ska trycka igång nån serie på Netflix. Ska nog försöka vila och ta det lugnt nu fast jag känner mig rätt pigg och energisk, vet ju att när barnet kommer hem igen så är det full rulle och underhållning som gäller. I morgon och resten av veckan har hon dagisdagar, och vi har fixat så att jag varken behöver föra eller hämta, på grund av att jag inte får lyfta något. Tur vi har far- och morföräldrar som kan ställa upp, säger jag bara! Och sen hoppas vi att ingen insjuknar i något annat *peppar peppar*...

Angående ätandet så har jag inte riktigt våga börja äta "normal" mat ännu efter operationen, utan hållit mig till yoghurt, frukt, smörgås och sallad. I dag åt jag dock vanlig husmanskost hos svärisarna, så får se hur kroppen reagerar.. Det är ju nog meningen att jag ska kunna äta helt som vanligt nu efter operationen, dock bara lite fettsnålare åtminstone första tiden. Fick egentligen inga andra direktiv! Men eftersom gallblåsan har att göra med matsmältningen kan det nog ta en tid innan kroppen vänjer sig att vara utan den, så tänker ta det säkra före det osäkra och introducera "vanlig mat" lite i gången.. Får se då hur det börjar kännas. Ser också det här som en chans att komma bort från dåliga matvanor igen en gång!

Dagens Insta-story sammanfattar väl ganska bra!