Här sitter jag i mörkret i vardagsrummet och knapprar på tangenterna, medan både barnet och mannen ligger och snarkar i sovrummet. Har lagt märke till på senaste tiden att jag verkligen behöver få några minuter eller timmar "egentid" varje dag för att orka. Om det så bara är att ligga och scrolla på telefonen eller se nåt program på tv medan ungen sover dagsvila, eller sen att stanna uppe 30-60 minuter efter att Sebastian gått och lagt sig. Det gör så mycket för mitt humör och min ork! Att bara få vara, utan några måsten, i tystnad.
De flesta dagar och kvällar ser ju ganska lika ut just nu, och jag kan ibland komma på mig själv med att sucka över hur monotont och rutinmässigt livet är. Äta, diska, städa, tvätta, handla, sova... Ungefär så! Samtidigt som jag tycker om att ha rutiner och göra saker återkommande, så kan det ibland vara skönt att vara lite spontan, eller till och med lite slö. Är annars ingen som tycker om att sitta på soffan och söla, utan försöker nog ha något att "ta i händerna" hela tiden. Men visst är det härligt att ibland bara släppa på kontrollen.. För tillfället ligger det leksaker utspridda över hela golvet här framför mig, men jag orkar bara inte plocka upp dem. Skulle annars aldrig gå och lägga mig med fullt av smutsig disk på bänken eller massa saker på golvet/borden, men har börjat lära mig att tänka lite mer som Sebastian i vissa lägen. "He sir jo entå likadant ut imåro igen". Sant...
Flera gånger i veckan kommer jag på mig själv med att fundera hur livet ser ut ett halvt år framåt, när jag antagligen har börjat jobba och Eleonore är på dagis. Vem ska hinna med allt jag gör om dagarna nu, då? Maten ska handlas och tillredas på kvällarna, städningen och tvättandet ska också ske kvälls- eller helgtid, och timmarna då man verkligen kan umgås och bara vara blir färre och färre. Vi ska väl inte gå in på hur det får mig att känna och vad jag tänker om jobbstarten, så vi kan lämna det där. I varje fall känns det på ett vis som en stor lättnad att det inte längre kommer vara min "uppgift" att göra de där tråkiga sakerna dagligen längre!
Jaja. Så hade jag igen lyckats knåpa ner en halv livshistoria här i bloggen bara genom att låta fingrarna flyga fritt över tangenterna. Men vet ni, ibland behövs såna inlägg där man bara får skriva av sig lite. Eller hur? Nu ska jag släcka lamporna, borsta tänderna och krypa ner under täcket. Så väntar en ny dag i morgon. Go'natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar