Känns längesen, men samtidigt som om det var igår!
För tillfället är vi inne i en ganska jobbig och krävande period. Jag känner mig döslut hela tiden då barnet ska ha all min uppmärksamhet, dygnet runt. Nå, kanske inte riktigt dygnet runt, men inte är det långt ifrån inte! Sovandet har jag ju redan berättat om, och tyvärr har det inte blivit alltför mycket bättre. Visst kan hon sova många timmar i sträck nu på natten utan att vakna och skrika efter tutten, eller vara hungrig alltför tidigt. Men oftast vandrar vi nog iväg till mikron vid 2-3-4 tiden nån gång, vilket i min värld är alldeles för tidigt. Önskar att hon kunde sova hela natten utan att vakna!
Sen har vi börjat få stora bekymmer med nattandet igen.. Nu gallskriker hon i minst en timme om jag inte är i samma rum, och oftast slutar det med att vi båda lägger oss på sängen och så får jag ligga där tills hon somnat, för att sedan lyfta tillbaks henne i egen säng. Otroligt enerverande, när hon som liten var så enkel att lägga, bara att sätta täcket på och gå ur rummet. Nåja, det ändrar väl hela tiden, som allt annat. Tack och lov sover hon åtminstone någotsånär bra på dagarna, runt 2-3 timmar på förmiddagen och sen 1-2 timmar på eftermiddagen/mot kvällen. I bland faller den andra sovturen bort av en eller annan orsak, och då brukar hon oftast vara mycket gnälligare och svårare att få att sova på kvällen.
Sen när det kommer till maten, så har hon från början ätit väldigt duktigt och glatt gapat åt allt jag serverat henne. Men nu har förstås det också svängt, och matsituationerna är en kamp. Jag får absolut inte servera något som ska matas med sked, för det vägrar hon. Allt ska hon plocka i sig själv! Nåja, några skedar av icke-plockmat kan jag väl få i henne, men det är nog med mycket lirkande och stort besvär. Pincettgreppet börjar hon ha ganska bra på klart, så visserligen är det inget problem att servera kokta grönsaker, köttbullsbitar, vindruvor eller liknande som hon kan plocka i sig. Men sen har hon ju lärt sig att det är roligt att kasta saker på golvet, och speciellt när nån tar upp det åt henne... Så ni kan ju gissa hur mycket matrester som ligger på golvet efter en måltid!
Just nu önskar jag verkligen att vi skulle ha en hund i huset...
Angående den motoriska utvecklingen så kryper hon fortfarande inte, men ålar sig framåt i en väldig fart. Började nästan tro att hon inte alls kommer krypa, i och med att hon tar sig så bra fram genom att åla. Men nu har hon faktiskt ställt sig upp i krypställning flera gånger och står och gungar på stället, så snart kanske hon lyckas ta sig framåt också! Att stå intresserar däremot desto mer, helst skulle hon stå hela tiden genom att man håller i hennes händer eller lutar henne mot t.ex. soffans ryggstöd. Hon kommer också ålande till mig och sträcker ut händerna, och då är det bara att låta henne ta sig upp i stående ställning med hjälp av mina händer. Lite har hon börjat våga svänga sig och ta sidosteg när man håller i, men ännu är det nog rätt svajigt med balansen. Men småningom får vi väl nog förvänta oss att hon drar sig upp själv mot möbler och dylikt. Hon har redan dragit sig upp på knäna genom att hålla i stolsben och vår tv-möbel, så alltför långt borta är det nog inte längre.
Språkligt har det inte hänt särskilt mycket på många, många månader, men nu känns det som om det kanske ska vända. Igår sa hon för första gången riktigt tydligt "mamamama" när jag gick ur rummet, och nu har hon börjat vråla det så fort jag försvinner ur synfältet. Annars är det nog mest "hmm" och "hää"-läten, och massa skrik och "operasång". Föremål har hon börjat få kopplat ihop när jag frågar, exempelvis lamppu vet hon riktigt bra och pekar med hela handen mot lampan. Senaste dagarna har hon också lärt sig vad tähti är, när vi kollat på julstjärnorna i fönstret. Vet ju att det oftast tar lite längre för barn som lär sig flera språk, men kanske det börjar lossna för henne nu.
Just nu är vi inne i en period då hon ska hänga mig i benet hela tiden, alltså känns det inte som om hon håller på att bli självständigare. Så fort jag flyttar mig kommer hon efter, och det är inte många minuter hon är nöjd att leka själv på golvet. Vilket alltså resulterar i att i det rum jag är, där "mårar hon åpåå" på golvet. Det som ändå oftast får henne på bra humör är om man har på tv, tittar i spegeln, spelar musik, eller om hon får bläddra i böcker/tidningar, själv eller tillsammans med mig. Bästa leksakerna är för tillfället en maraccas som jag gjort av en gammal medicinburk och några makaroner, samt såna där ringar att stapla till en pyramid (hon staplar dem alltså inte, utan hackar på olika föremål med dem eller har dem i munnen). Helst skulle hon dock riva sönder mina tidningar eller dra i sladdar... Kramdjur har hon hur många som helst av, men visar inget slags intresse för nån av dem. Hon är nöjd med tutten och "gollatrason"!
Ja, det var väl några saker jag kan berätta om min dotter och hur livet ser ut just nu. Det ändrar ju hela tiden, och bra är väl det! Önskar verkligen att denna jobbiga period ska vara över snart, så vi får det lite lugnare.. Speciellt mamman i huset får pröva sitt tålamod dagligen, hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar