Anonym: "Förändrades ert parförhållande när ni fick Eleonore? Förändrades parförhållandet redan under graviditeten i så fall? Trivs du att vara hemma med Eleonore? Upplever du att ekonomin påverkas mycket när man får tillökning i familjen?"
Det korta svaret är väl att ja, parförhållandet har ändrats sedan vi blev föräldrar, men det är ju egentligen inte så konstigt. Hela livet ändrar när man får barn! Om jag tänker tillbaka på graviditeten så var det kanske först mot slutet som vi började inta lite andra roller än vi haft tidigare. Sebastian och jag hade bara varit tillsammans lite över ett år när vi fick reda på att vi skulle få barn, så den där nyförälskelsen (vi hade nyss förlovat oss) och lära känna varann-tiden sopades ganska fort under mattan när beräknat datum närmade sig.
Det är svårt att beskriva hur en graviditet påverkar en kvinna psykiskt, om man inte varit med om det själv. Men åtminstone jag upplevde att mot slutet, speciellt när jag började vara hemma om dagarna, gick jag rätt mycket in i mig själv och mina tankar och föreställningar om barnet som låg där i magen. Det är ju också väldigt svårt för en blivande pappa att känna samma tillhörighet till det ofödda barnet, i och med att det är mamman som går runt med den stora magen, känner alla sparkar, oroar sig för minsta avvikelse, och så vidare. När jag tänker på det så var det kanske i det här skedet som det började skapas en "klyfta" mellan oss, för att våra upplevelser av graviditetstiden var så olika. Det gick helt enkelt inte att "vara som vanligt" längre, och vi förberedde oss båda, på våra egna sätt, på den stora omställningen som komma skulle.
Sen när barnet väl blev fött så hade vi ju våra utmaningar, dem har ni kanske läst om i det här inlägget. Goes without saying också att det romantiska livet inte heller är likadant som det var när man levde på tumis... Man får helt enkelt ta tid för varandra och försöka hålla upp vardagsromantiken, även om det inte är alltför enkelt! Som föräldrar har vi väl kanske inte helt samma åsikter om allting, speciellt när det kommer till uppfostran. Men vi lär oss längs vägen, även om det ibland är den hårda vägen.. Det jag märkt är i varje fall att Sebastian blivit mer orolig av sig sen han blev pappa. Han sätter alltid Eleonores mående i första hand, och skickar ofta och frågar hur hon har det, och ifall det är något särskilt, t.ex. om hon är sjuk, så är nog han den som är mer fundersam än mig. Han är inte hemma så många timmar per dag, men det är roligt att se hur mycket hon uppskattar de stunder hon får vara med pappa, och vice versa! Även om jag nog får påminna varje dag att sätta bort telefonen och vara med i den riktiga världen...
Angående om jag trivs att vara hemma.. Ja, jag tycker det är skönt att vara hemma, och skulle för något i världen inte vilja missa den här tiden i barnets utveckling! Kan absolut inte tänka mig att börja arbeta nu när mammaledigheten gått ut. Tanken är att jag ska återvända i jobb till hösten, men har faktiskt börjat fundera lite på det. Kan ta de tankarna i ett eget inlägg, för annars blir det här kilometerlångt! Visst kan det bli tråkigt att sitta hemma om dagarna, speciellt de dagar när barnet är extra gnälligt, huset svämmar över av sysslor som jag måste ta tag i, ingen har tid att träffas, och vädret är dåligt så vi måste sitta inomhus en hel dag. Men skulle absolut inte byta ut det mot något annat. Och som jag sagt hundra gånger förr, tiden går så otroooligt fort!
Den ekonomiska biten påverkas kanske främst om det är frågan om första barnet, och i fall man vill köpa allt nytt och själv, tror jag. Min åsikt är ändå att det inte behöver bli dyrare än nödvändigt, bara man tänker till lite. Vi byggde Eleonores spjälsäng själva, alltså sparade vi några slantar på det. Men sen behövde vi ju skaffa vagn, bilstol, babynest osv. osv. Kläder fick vi rätt mycket, men sen har jag också handlat massor på loppis. Här kommer vi kanske in på att det är otroliga prisskillnader på nytt och begagnat, och om man inte har så mycket extra pengar kan jag varmt rekommendera att söka begagnat. Där kan man spara många hundralappar! Sen handlar det givetvis mest om prioriteringar. Är du van att sätta 100€ i månaden på kläder åt dig själv? Då kan det nog hända att du får vända på slantarna om du tänker upprätthålla den livsstilen efter att du fått barn. Visserligen kostar det inte SÅÅ mycket när barnet är under ett år - det man kan tänkas behöva har man troligen införskaffat under graviditeten eller fått i present efter att barnet är fött. Men sen ska man ju ha blöjor, säsongskläder, småningom också mat och leksaker.. Ja inte är det ju gratis precis!
Sara: "Vad tycker du har varit största förändringen hos dig själv att bli mamma och vad har ändrats mest med din sambo om något har ändrat :)"
Till viss del har jag säkert svarat på denna fråga redan, men ska ta och gå lite mer in på förändringarna här då. Det första jag kommer att tänka på med mig själv och min mammaroll, är att det blev en stor käftsmäll när jag insåg vad det verkligen innebär att få ett barn (ni kan återigen gå tillbaks och läsa "En mors bekännelser" där jag försökt beskriva omställningen). När man inte har barn är det omöjligt att förstå hur mycket som faktiskt krävs av en sen man satt ett barn till världen. Jag kan aldrig vara "mig själv" igen, medan det för sambon i princip är att fortsätta leva som vanligt. Mina behov kommer alltid härefter i andra hand, och det viktigaste för mig är att mitt barn har det bra. Nästan allt jag gör eller tänker, planerar och drömmer om, involverar numera nån annans tidsschema och välbefinnande. Och jag säger inte att det är dåligt, men det är definitivt något man behöver vänja sig med!
Nu vill jag ju inte hänga ut min sambo heller på något vis, men om jag ska lista en dålig sak som ändrat hos honom sen vi blev föräldrar, så är det nog att han hela tiden antar att jag ska sköta/fixa allt med lillan, eftersom det är mitt "jobb" på dagarna. Nu blir det här säkert svårt att förklara så ni inte missförstår mig, men exempelvis tycker han det är bättre att jag sköter matande, nattande och påklädningar, för att jag "gör det på rätt sätt". Även om jag jättegärna skulle få lite time off, om ni förstår vad jag menar.. Får alltså rätt ofta tjata på honom att han ska göra dittan eller dattan, för att han inte fattar att göra det själv. Sen måste jag också säga att han blivit en otrolig skärmnörd sen vi fick barn! Vilket jag inte tycker om (fast jag själv nog också fastnar på sociala medier flera gånger om dagen) och påpekar dagligen. Annars är han väl precis lika irriterande envis och bestämd som han varit tidigare!
Många föräldrar känner säkert igen sig och kunde göra en lista med "saker jag sa att jag aldrig ska säga/göra innan jag fick barn", och hur det sen blev i verkligheten. Exempelvis skulle jag aldrig låta barnet sova i min säng, men där ligger hon nu så gott som varje morgon, för att jag inte orkar springa till hennes säng tre gånger i timmen och sätta i nappen... Kanske det är så det är att bli mamma, eller pappa för den delen, att man får lära sig att anpassa sig, ändra på det gamla, och se livet från en ny synvinkel. Men att byta tillbaks till vårt "gamla liv", det skulle nog inte nån av oss göra.
Det bästa vi har <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar