Beach please

I onsdags fick jag ett spontant infall efter lunchen, och packade ihop vad vi nu hade i picknickväg, strandkläder och filt, lastade ungen och grejerna i vagnen, och började vandra iväg. Eleonore somnade cirka fyrahundra meter hemifrån, så vilken tur att jag hade tagit med mig hörlurarna till telefonen! Det var 27(!) grader varmt, och ungefär halvvägs började jag nog ångra vad jag gett mig in på.. Men vi kom oss till vår slutdestination, simstranden i Komossa, efter ungefär femtio minuter. Tyvärr så var en skogsmaskin och jobbade, och ungen vaknade av oljudet genast jag stannade vagnen.. Men annars gick det enligt planen med att promenera fem kilometer till stranden medan barnet sover!

Vi bredde ut filten och tog på oss simkläderna, och så var det bara att sätta sig i vattnet och plaska. Mitt barn fullständigt äääälskar vatten, så det var minsann svårt att få henne därifrån! Massor av bromsar var det, och alla skulle givetvis tugga bitar av mig.. Annars var det riktigt gemytligt. Första halvtimmen fick vi vara ensamma, men sen kom två andra familjer också dit. Efter två varv simmande och lite picknick började vi packa ihop grejerna, men då kom Sebastian med bilen (orkade verkligen inte gå hem...). Stannade ännu och badade en stund innan vi åkte hem. En riktigt skön eftermiddag, inte alls så tokigt som det kändes där halvvägs promenerande till stranden!

Vill ni ha en riktigt fräsch och fin strand, där det inte är mycket folk men mycket badvänligt, kan jag varmt rekommendera "Tjärudalin", det vill säga fritidsområdet invid Röukas träsk, strax innan man kommer in till Komossa by. Observera dock att det inte är havet, utan ett träsk..

 "E ja gäälin?"

 Vi kom oss i alla fall fram!

 Barnet var mest intresserat av skogsmaskinen...

 Dagens bästa idé var att göra kokosbollar att ta med!

10 poäng!

Fick jag vrida tillbaks tiden

När temperaturen sjunker utomhus, och det mörknar utanför fönstren, när sambons och dotterns snarkningar dovt smyger sig igenom sovrumsdörren, och dimman rullar in över åkrarna. När klockan återigen är halv tolv men jag bara inte kan förmå mig att gå och lägga mig, för att jag vet att jag ändå inte kommer somna på en lång stund. Då kommer den, den där klumpen som lägger sig som en sten över mitt bröst. En nattsvart dimma som sparkar ner mig från kanten jag står och balanserar på. En känsla av obehag, så stark att jag inte vet hur jag ska hantera den.

Jag har alltid varit en grubblare. Analyserat allt, in i minsta detalj, och sen lämnat att älta det som jag inte kan göra något åt. I vintras kände jag mig inte riktigt som mig själv, och den känslan har inte lämnat kroppen trots att ett halvt år redan passerat. Många säger att man blir förändrad sedan man blir förälder, och det kan jag nog skriva under på. Men aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att ett litet barn, en mini-människa, kunde röra till så här mycket i grytan.

Från att Eleonore blev född har hon varit min mittpunkt, mitt centrum, det enda som i slutändan betyder något när det väl kommer till kritan. Även om hon många dagar drivit mig till vansinne med sitt beteende, eller när jag inte vetat vad det är hon vill, har jag aldrig, inte en endaste gång, känt att jag vill tillbaks till mitt "gamla liv". Det tog sin tid att komma in i hemmalunket, som en bekant så fint beskrev det, men när jag väl blev van hade jag svårt att se något annat framför mig. Rutinmänniska som jag är skapade vi snabbt våra egna rutiner, som sen efter en tid fick ändras enligt dotterns behov. Det har varit hon och jag, genom vått och torrt, varmt och kallt, lugnt och stilla.

Och nu står vi inför en helt ny vardag, en där vi inte längre ska vara tillsammans såsom vi varit i snart ett och ett halvt år. Jag vet inte ens hur jag ska börja beskriva hur det känns för mig. Den korta versionen är att det känns helt okej för mig att börja jobba igen; göra något annat om dagarna än det där vanliga diskandet, städandet och matandet - men att skon som klämmer är att jag ska lämna bort mitt eget barn för att sköta någon annans. Många har frågat mig hur vi ska göra med jobb och dagis, och en stor del har faktiskt blivit väldigt förvånade när jag berättat att vi börjar i augusti. En bråkdel har ifrågasatt varför jag sätter min stackars lilla 1,5-åring på dagis, medan några stöttat mig och sagt att det nog säkert blir bra för mig att få börja jobba igen. Men egentligen handlar det väl inte så mycket om vad andra tycker, utan hur det känns för mig.

Tro mig när jag säger, att om vi hade ett annat alternativ så skulle vi INTE sluta med denna hemma-vardag om lite mer än en vecka. Jag skulle ge vadsomhelst för att få stanna hemma med Eleonore ett år till! Men tyvärr är mina besparingar slut, huslånet måste jag börja amortera på i september, sambon är ingen ritch bitch, och hur vi än vrider och vänder på slantarna eller äter makaroner och havregrynsgröt, så får vi det inte att gå ihop. Jag måste helt enkelt börja jobba för att vi ska kunna leva som normalt folk igen. Och några pensionerade far- och morföräldrar som kan stanna hemma med barnet har vi inte, även om jag nog försökt lyfta på den stenen x-antal gånger också.

Visst, jag ska säkert ha fler barn, och det kommer antagligen fler mammaledigheter framöver. Men jag kommer, hur klyschigt det än låter, aldrig att få tillbaks den här tiden. Och det gör så ont i mig att tänka på just det! Vi har fått ta dagarna som de kommer, vi har tittat massor av tv, varit ute flera timmar per dag, vi har åkt iväg på shoppingresor, träffat kompisar, promenerat hundratals kilometer med vagnen, skrattat och gråtit och gnabbats om vartannat. Och jag har fullständigt älskat det här livet och den vardag vi byggt upp åt oss, Eleonore och jag.

Baksidan med att jobba på dagis är väl att jag vet hur det ser ut i praktiken, i verkligheten. På pappret kanske det räcker med två vuxna på tio barn, men sen finns det så mycket annat än just det där barnaskötandet och den pedagogiska biten man måste göra som dagispersonal. Och det är så lätt hänt att nån "glider emellan", och dagis blir en förvaringsplats i stället för en lärorik miljö. Kanske det är den värsta biten för mig, att jag är rädd att min älskade böna ska bli sittande i ett hörn för sig själv, och vara olycklig och gråta efter sin mamma. Visst, hon är absolut inte blyg och osocial, och jag tvivlar inte en sekund på att hon inte skulle trivas på dagis - sen när hon väl kommer in i det. Men jag vet att det kommer bli en jobbig första tid. Och jag önskar att jag kunde skjuta på det bara lite, lite till.

Vi kommer ju i alla fall att få vara hemma tillsammans en dag i veckan, eftersom jag ska jobba åttio procent. Men från att ha varit "ledig och hemma" 24/7 i ett och ett halvt år, till att ha tre dagar i veckan då man kan umgås och bara vara, ja ni hör ju själva. För att inte tala om hur jag ska hinna få nåt gjort här hemma!? Det är dock en helt annan historia... I varje fall så önskar jag de flesta dagar att det här ska vara en dålig dröm jag vaknar upp från, att det bara är några få dagar kvar av vår egen lilla saga. Hur ska jag kunna fokusera på jobbet, när det ända jag har i tankarna är hur mitt barn har det där hon är? Och snälla, kom inte och säg att jag har valt det själv, eller att jag kunde ha haft eget barn i min grupp om jag nu så gärna vill ha henne omkring mig. Som sagt, hade jag haft ett annat val skulle jag inte sitta här med tårarna brännande bakom ögonen igen en natt. 

Sommardagar

Sommaren visar sig äntligen från sin bästa sida, men jag kan inte låta bli att undra varför det alltid ska vara det ena eller det andra här i landet.. Plus trettio och vindstilla, eller tjugo sekundmeter och åtta plusgrader. Det finns liksom inget mittemellan!? Visst är det härligt med sommar och sol, men åtminstone jag lider nog när det blir så här varmt som det är idag! Jag menar, 29.5 grader, då vistas man inte utomhus särskilt långa stunder mitt på dagen... Tack och lov i alla fall att vi får det att hållas någotsånär svalt här inne! Lider nog verkligen med alla som bor i lägenhet, minns ju så väl förra sommaren...

Just i dag passade vi på att åka iväg till Vörå på sommarens sista sagopicknick vid Rasmusgården. Det var verkligen H-E-T-T! Barnet fick i varje fall leka av sig en stund och mamman hade något annat att fundera på. Sen svängde vi in via Kaffikåppin på lunch, och så handlade vi veckans tre matkassar på S-market innan vi styrde kosan hemåt igen. Barnet somnade förstås i bilen, och så lyfte jag över henne i vagnen och skjutsade in henne i garaget. Och där sover hon så sött ännu, nästan två timmar senare. Själv har jag bara tagit det lugnt och vilat under tiden. Har varit ovanligt trött sista veckorna, kanske det beror på värmen, och mina få timmar nattsömn..

Förde över en hel drös med bilder från telefonen nyss också, och tänkte skapa några inlägg med bilder ni "missat". Här kommer några av dem:

På sagopicknick med Musmamman och Mamma Mu.

 Programbladsutdelare/biljettkollare på Kyroboas.

 En stund i dagislekparken.

 Plockade fram solstolarna! Eleonore fick en alldeles egen liten stol av sin mommo.

 Besökte torgloppiset på Jakobsdagar tillsammans med Louise i måndags. Det var VARMT! 

 När man en gång är i Jeppis är det ju förstås Café Skorpan som gäller!

Tyvärr hade vi redan ätit glass på torget, men annars hade det nog blivit en smarrig Skorpan-glassportion.

 Barnet fick äta lunch...

... medan vi vuxna tog "lunchfika". Köpte också hem en påse kanelbullar - världens godaste bullar om ni frågar mig! 

En kvällstur på cykeln ledde oss till simstranden i Komossa, "Tjärudalin".

 En av oss var överlycklig över att få doppa tårna en stund!

 Poolparty hos oss i fredags.

 På kvällen hade vi Madde och Rico med familj på grillat. Superskön kväll, och måste skryta med att vi verkligen lyckats med köttet den här gången!

 Till efterrätt bjöd jag på vitchokladcheesecake, sommarens bästa kaka! 

Madde fångade Birk och Eleonore på bild också.

 En sväng ut till villan på söndag.

 Barnet, hon skulle givetvis bada!

 Köpte en låda med blåbär, så slapp jag tampas med myggorna i skogen. Mitt blåbärsälskande barn var ivrig att hjälpa till med burkarna! 

 Kvällsdopp vid Vinlax tillsammans med Madde.

 Mina Dahlior tycker tydligen om värmen!

 Häromkvällen när det kom en regnskur trots att solen sken. Syns inte på bilden, men regnbågens vänstra ända landade i vårt skogsbryn!

 Att dansa i vattenpölarna efter regnet var superskoj tyckte Elle.

 Jag har till och med hunnit sitta ute i solstolen en stund. Tänk he!

Tv-serier jag följt under mammaledigheten

I dagarna har jag varit hemma (= borta från jobbet) i ett och ett halvt år. Say whaaat? Nå, historien om vart den tiden tog vägen är nog en helt annan.. Men det jag vill komma till med just detta inlägg, är att jag haft en hel del mer tid att sitta på soffan och stirra på tv än annars under den här tiden. Tro det eller ej! Jag är vanligtvis ingen tv-tittare, utan föredrar serier, och dem brukar vi oftast streama via datorn. Sebastian däremot är en riktig tv-nörd, som oftast ska ha på tv:n, fastän det bara är som bakgrund när han gör något annat. Med tiden, speciellt så länge vi bodde i lägenheten i Oravais och hade "allt i samma rum", lärde jag mig att den där dumburken skulle vara på i tid och otid. Och med en liten spädis som ofta somnade vid amning, eller som gärna var med på soffan, har det blivit x-antal timmar framför diverse tv-program.

Först var det nog mest slökollande för min del, men rätt fort hittade jag program jag började följa mer eller mindre slaviskt. Sen vi flyttade till Kimo, och speciellt under de kalla vintermånaderna när barnet ännu var för litet för att vistas utomhus, har det blivit en hel del sofftimmar. Och det var då jag riktigt fastnade, och började planera våra dagar kring vissa program. Hur sjukt det än låter! Exempelvis brukade vi i vintras alltid titta tv en timme efter frukost, förrän Eleonore skulle sova sin första tupplur. Sen när det blev vår hade jag ett program jag följde medan hon (för det mesta) sov sin eftermiddagslur, och för tillfället är det "programtid" mellan halv tio och halv elva för oss, förrän vi går ut och leker innan lunchen.

Nå, tänkte i varje fall passa på och lista fyra av de tv-program jag följt allra ivrigast under denna tid. Ifall det nu råkar vara någon annan som är i samma situation, och behöver något att fördriva dagarna med! Har nämligen lärt mig att det visas repris efter repris på dessa serier...

FIXER UPPER

Min absoluta favoritserie! Fixer Upper började jag följa om kvällarna när Eleonore var riktigt liten, och fortsatte fram tills hon var lite över ett år. Då hade jag sett alla avsnitt 1-4 gånger, så tyckte det började räcka.. Vet att det ännu finns en eller två säsonger som inte visats i finsk eller svensk tv, så i väntan på dem pausar jag för tillfället...

Fixer Upper är ett renoverings/inredningsprogram, där paret Chip och Joanna Gaines i Texas, USA hjälper par att välja ut ett hem som de sedan renoverar. Joanna har otroligt bra stil, så de flesta hus hon gjort om faller mig helt i smaken. Därav favoritserie-titeln!

LOVE IT OR LIST IT

Redan innan vi fick barn brukade jag och Sebastian ligga i sängen på helgmorgnarna och kolla ett dubbelavsnitt av Love it or List it innan vi steg upp och gjorde frukost. Till min stora glädje insåg jag i vintras att serien i fråga visades på en passlig tidpunkt, så det blev en vana för mig och lillan att kolla medan vi lekte på golvet efter frukosten. 

Love it or List it är ett program där en fastighetsmäklare och en inredningsarkitekt "tävlar" om ifall familjen i fråga ska sälja eller stanna kvar i sitt hem efter att ha förevisat nya hus/renoverat det befintliga. Jag föredrar Vancouver-versionen av programmet, med programledarna Jillian och Todd, men amerikanska versionen med Hilary och David har vi kollat överlägset mest på, vissa avsnitt flera gånger..

ARRANGED

Detta tv-program snubblade jag över helt i misstag en dag, när jag satt och slökollade tv medan barnet sov. Tyckte det verkade intressant, och ganska fort var jag fast och började planera in lite "egentid" i form av serietittande. Har inte sett alla avsnitt, vilket fortfarande irriterar mig lite, och troligen leder till att jag ännu nån dag kollar igenom serien via nån streamingtjänst. Jag har också bara sett säsong ett, fastnade aldrig för andra säsongen av serien.

I Arranged (säsong 1) får man följa tre par som ingått arrangerat äktenskap. Paren är väldigt olika och kommer från olika bakgrunder; Maria och Christian som är "zigenare" och bor i New Jersey, Meghan och Josh som är riktiga "southern americans" i South Carolina, och Ragini och Veeral som båda är indier bosatta i Los Angeles. Man följer paren under tiden före och efter bröllopet, med alla sina upp- och nergångar. 

OUTDAUGHTERED

Min nyaste besatthet, som till och med gått så långt att jag börjat följa showen på Instagram, haha! Varje morgon klockan 9:30 knäpper vi på TLC och bänkar oss i soffan en timme för att följa med OutDaughtered. Och ni kan inte ana hur sur jag blir när vi har andra planer som gör att jag måste knäppa av i förtid, eller gud förbjude missar ett helt avsnitt! Har inte sett alla säsonger eller avsnitt, men har nog planerat att göra det bara jag har tid.

Serien handlar alltså om familjen Busby; mamma Danielle och pappa Adam, deras dotter Blayke, och femlingarna Olivia, Ava, Parker, Riley och Hazel. Flickorna är USA:s enda "all-female quintuplets". Här får man följa med familjens kaotiska vardag i Texas, USA. En serie alla småbarnsföräldrar säkert kan relatera till på något vis, även om man nog aldrig kan förstå hur nån kan klara av FEM barn (plus ett äldre barn!) samtidigt...

Alla bilder är googlade.

Eleonore x3

Foto: Michaela Fagerudd

Pärlor i Kimo, del 4: Bruksskogen

Inlägget i samarbete med Aktion Österbotten

---

Så har vi kommit till den fjärde delen av mina "Pärlor i Kimo"-inlägg (del 1 här, del 2 här, del 3 här). Vet faktiskt inte om det blir flera, vi får se om jag kommer på nåt till fint ställe här i byn.. I varje fall så passade jag under en fredagspromenad längs spåret vid Kimo Bruk på att knäppa några bilder. Det här är verkligen ett av mina happy places, finns inte många andra ställen där jag känner sån ro i kroppen! Vi har gjort det till en liten vana att gå på fredagspromenader hit med vagnen. Spelar inte nån roll på hur dåligt humör jag är, så får jag alltid på nåt vis rensat tankarna och "laddat om" när jag vandrar genom Bruksskogen.

Här finns alltså en vandringsled, med två olika sträckor: 1,5 kilometer och 3 kilometer, som går i elljusspåret som används som skidspår på vintern. Det finns tre (eller nå, egentligen fyra) ställen där man kan gå in i spåret, och det går att promenera lite olika vägar för att ta sig runt. Min favorit är att gå upp till jaktstugan och svänga in i skogen där, gå upp för den branta backen och runt det längre spåret, för att sedan vända in i det kortare spåret och därifrån sen gå ut till Hammargränden, och återvända via landsvägen och inte till själva Bruksområdet.

Här brukar jag vika in från Bruksgatan, strax efter jaktstugan på andra sidan vägen.

Till vänster det längre spåret, rakt fram kommer man till en mast, men viker man då av mot höger kommer man in i spåret tillbaks.

Lederna är utmärkta med skyltar.

Längs spåret finns tre grillplatser och flera ställen att sätta sig ner och vila och beundra utsikten och naturen.

Grillplats längs det längre spåret.

Här finns också en motionslåda, och en karta över Botniaspåret, som används under Botniavasan på vintern.

Denna stig ska man följa om man vill ta sig längs Botniaspåret till Röukas.

Längs 3 kilometersleden finns också en liten "pöl", ett gammalt grustag. Tyvärr går det inte att simma här.

Här möts de två sträckorna.

Kortare rundan fortsätter längs stigen, men jag valde att svänga höger och gå tillbaks till Bruksområdet denna gång (för att få så många bra bilder som möjligt, hehe).

Här kan man bra sätta sig och ta en fika, om man har picknickkorgen med!

Bruksområdet rakt fram. Nu svängde jag vänster och gick runt 1,5 kilometersleden en bit, till grillplats nummer två och Ryssugnen. 

En av de finaste platserna i byn!

Vid denna skylt tog jag vänster, men brukar vanligtvis alltså föredra att gå till höger.

Grillplats uppe på berget. 

Strax nedanför grillplatsen kan man vika av till Ryssugnen, som ligger ungefär hundra meter bort inne i skogen.

Mysig blåbärsskog!

Och här har ni då självaste "Ryysuunin". Inte så märkvärdig egentligen..

He va he! Nästa gång ska ni få se Kimo Bruk i sin helhet- LOVAR!