Såg att
Stina hade fyllt i en
Sevendays-lista som handlade om hemmet. Lämplig bloggning så här som inledning på mammaledigheten, tänkte jag, och klickade in frågorna i min egen blogg också.
Så här bor jag:
I en 46 kvadrat liten lägenhet på högsta våningen i Oravais nyaste höghus. Sebastian köpte lägenheten vid ganska exakt samma tidpunkt som vi blev ett par, så jag hade inte så mycket att säga till om saken, tyvärr.. Så här i efterhand har vi givetvis konstaterat att den är minst tjugo kvadratmeter för liten och skulle åtminstone behöva ett till sovrum för att klara oss här en längre tid. Tycker redan att det är trångt, så gissa hur det känns att vi snart ska bo tre personer i denna lilla tvåa... Visst är det en fin och fräsch lägenhet, vars bästa finesser är bastun och den stora inglasade balkongen. Men som sagt, ett sovrum till hade hjälpt mycket!
Det bästa med mitt hem:
Som jag redan nämnde, balkongen! Och att det ligger så centralt och är nära till allt. Vi har 100 meter till butiken, 300 meter till HVC, och 20 meter till blomster- och presentaffären Amalia, för att nämna några saker. Tycker också om det faktum att vi bor på högsta våningen, och har en fin utsikt över havet. Inga störiga grannar heller! Sen är det ju också positivt att jag fick vara med och välja tapeter hit och göra det lite mera hemtrevligt. Som det såg ut när Sebastian flyttade in (jag bodde då i en etta en våning ner) var jag inte imponerad över, kan vi väl säga... Om jag ska försöka hitta något positivt med storleken på lägenheten så måste det ju vara att det inte tar länge att städa här i alla fall.
Här har jag bott tidigare i mitt liv:
Växte upp i ett egnahemshus i Jutas, Nykarleby, med min mamma, pappa och en lillasyster. Huset flyttade vi in i när jag var 1 år (1992). Före det bodde vi i en radhuslägenhet en bit utanför Nykarleby centrum, men det minns jag ju förstås inget av.. Flyttade till Jakobstad i augusti 2010 och bodde där till maj 2013. Sen flyttade jag till Oravais, till en 117 kvm vindsvåning ovanpå gamla Nordea-banken. När jag sen separerade från mitt ex flyttade jag till en 36 kvm etta i "Pärlan" i Oravais centrum, där jag bodde i ungefär ett halvår, tills jag flyttade en trappa upp och blev sambo med Sebastian. Ihopräknat blir det alltså 6 olika bostäder på 26 år!
Mitt drömhem:
Är ett modernt, nybyggt hem med högt till tak i vardagsrummet, stora fönster, gärna högt uppe på ett "berg" bland tallar, med utsikt över havet. Fast det får jag nog drömma om bara.. Ni vet ju säkert att jag är väldigt husintresserad, och har skrivit otaliga inlägg på detta ämne. Allra senaste inlägget kan ni läsa
här. En stor dröm jag haft i flera år är också att totalrenovera en gammal bondgård från 1800-talet. Tänk er stockväggar och breda golvplankor, en stor vacker spis och fönster som gnistrar i vintersolen... Ah! Dock är jag nog osäker på om den drömmen nånsin besannas heller, då det för tillfället ser ut som om vi i något skede i år kommer flytta till sambons barndomshem i Kimo.
Bild: Kannustalo
Så här skulle jag beskriva min inredningsstil:
En blandning mellan loppisfyndade gamla saker och IKEA, för att beskriva det enkelt. Tycker om färger, men håller mig gärna till mintgrönt och rött, i kombination med vitt, grått och svart. Kan inte säga att jag följer nån viss inredningsstil, utan kombinerar bara fritt det jag tycker passar ihop och sådant jag gillar. Anser också att det till största del är hurudant boende man har som bestämmer inredningsstilen, så t.ex. ser nog mina inredningssaker lite annorlunda ut nu i jämförelse med när jag bodde i ett 30-talshus. Ska bli intressant att se hur stilen ändrar framöver också!
En plats jag ännu vill bo på:
Har sagt att jag aldrig vill bo nån annanstans än i Finland, men skulle jag mot förmodan få för mig att flytta utomlands skulle jag i första hand välja Norge. Ett så himla fint land på många vis! Tänk att bo nånstans bland berg och fjordar i en mysig "hytte". Dröömin! USA skulle väl heller inte vara helt fel, men då skulle jag nog absolut välja ett ställe som har mer än en årstid. Kalifornien skulle aldrig funka för mig, som svettas bara solen visar sig, haha! Är ju nog en riktig "landegirl" och kunde aldrig tänka mig att bo i storstadsmiljö.
Lägenhet eller hus:
Just nu bor vi ju i lägenhet, och visst finns det positiva sidor med det också - t.ex. att man inte behöver sköta om nån gårdsplan eller betala stora räkningar för el, vatten, sophantering osv. Men sen så är det ju nog lite som att stänga in en hundvalp i en skolåda när man sätter två lantisar att bo så här smått.. Har nog alltid drömt om hus, och just nu börjar det verkligen vara läge att fundera på sånt, i och med att vi om bara några veckor blir en till i hushållet. Målet är väl nog att flytta i hus ännu det här året! Kan helt enkelt inte se mig själv bo i en lägenhet hela livet, hur stor eller praktisk den än skulle vara. Nej, vill nog ha egen gårdsplan där jag kan pynja på i rabatterna och med skogen och åkrar nära till. Finns ju så mycket mer att göra i ett hus också, då man har större yta att tillgå.
Från min förra bostad, på vinden vid gamla Nordea-banken här i Oravais.
Sambo eller ensamboende:
Har faktiskt bara bott ensam några månader i mitt vuxna liv, så jag föredrar helt klart att vara sambo! Visst är det skönt och lärorikt att få bo ensam, när ingen stör ens rutiner eller råddar ner hemmet.. Men fördelarna med att vara två är ju absolut fler! Då får man dela på allt från städning till matuppköp, och dessutom har man sällskap i tv-soffan.. Tycker också det är ovärderligt att ha någon att somna och vakna bredvid varje dag. Och som "hjälplös kvinna" är det ju nog skönt när det finns nån annan som kan fixa saker som gått sönder, ta ner burkar från högsta hyllorna och bära tunga saker upp och ner från förrådet.. hehe.
Då flyttade jag hemifrån:
När jag var nitton och skulle inleda mina studier till barnträdgårdslärare i Jakobstad. Det var hösten 2010. Då blev jag också sambo med min dåvarande pojkvän, och vi bodde i en liten tvåa i Västermalm i Jeppis. Trivdes nog otroligt bra, om än första tiden var lite svår.. Våren 2012 blev han klar i skolan, så efter det bodde jag ensam fram till min examen 2013. Om vi går tillbaks till föregående fråga, om att vara sambo eller ensamboende, så var det nog under det året som jag växte allra mest som människa, när jag bodde ensam.
Min första lägenhet, på Västermalmsbrinken.
En person med ett vackert hem:
Sådär spontant skulle jag nog säga
Linda! Kanske för att jag i många år drömt om ett gammalt hus, och hon har precis den där stilen som passar in i ett sådant hem. Sen följer jag nog också många inspirerande konton på Instagram, när det kommer till boende.
