What jokkis is all about

Rubrikbytardagens tredje inlägg på intågande här: Sofie gav mig rubriken och motiveringen "Jag har en småkusin som kör jokkis, men har aldrig kommit mig för att fråga honom vad det handlar om. Jag tänkte att du kanske kan förklara så att jag (kvinna, inte så bilintresserad) kan förstå vad det handlar om och vari tjusningen ligger." Och det gör jag ju förstås gärna!

Varmans, alltså jokkis, har varit en del av mitt liv sen barnsben. Pappa körde faktiskt jokkis på 80-talet och början på -90, men lade av när vi barn kom till livet. Ändå har vi under årens lopp gått och sett på x-antal tävlingar vid Måtasberget i Jepo. Jag minns speciellt väl en het junidag 2009 när jag och Linn, i sällskap av Kimograbbarna, stod och beundrade det sprutande gruset under Sorakunkku-tävlingen. "En vacker da ska jag å kör varmans!" kläckte jag bestämt ur mig. Linn fnissade och sa "Gör to he så skaffar ja en lavabil å kombär å bogser de!". Vad vi inte visste då var att jag bara några månader senare skulle träffa en kille vars hela familj var engagerad i varmans. En kille som senare blev min sambo. Och vad vi inte visste var, att jag mindre än ett år senare skulle köra min allra första jokkistävling.

Den 22.5.2010 åkte jag iväg till Lappo ABC för att skriva varmanslicens. Betalde medlemsavgift till NNSB. Förberedde mig mentalt. Hjälpte till att måla bilen. Den tredje juli satt jag för första gången där på startplattan i Härmä med ögonen spänd på startflaggaren. Pulsen på tvåhundra. Foten skakade så mycket att jag var rädd att jag skulle släppa kopplingen om vi inte fick åka iväg snart. Men det fick vi. Tror inte det finns nån känsla i hela världen, inte som jag upplevt än i alla fall, som kan klå känslan av när den blåvita flaggan flyger upp och man får åka iväg. Adrenalinet. Vrålet från motorn. Det kommer aldrig finnas tillräckligt med ord för mig att beskriva den känslan. Helt fantastiskt, samtidigt som man är livrädd.

Hur ska jag då beskriva, i enkelhet, vad jokkis egentligen är? Vad det går ut på? För det är så mycket mer än gamla skrotbilar som kör runt en bana. Det är så mycket mer än snö och regn och solsken och femton graders skillnad på en och samma helg. Så mycket mer än varm O´boy och smörgåsar i picknickkorgen, så mycket mer än tio timmar utomhus i ett sträck. Det är så mycket mer än glädje och besvikelse. Så mycket mer än fulla odrägliga finnar i publiken. Allra mest är det nog en gemenskap utan dess like. Det är spännande. En adrenalinkick. Det är roligt, men också förargande.

Tänk dig att du satt två månader på att skruva en bil. Många timmar på internätet i jakt på de rätta delarna. X-antal euro på att fixa allt. Målat och klistrat reklam. Lastat på trailern, packat hela dragbilen full. Kört hundratals kilometer. Betalt anmälningsavgiften, satt på dig körkläderna. Suttit där och skakat med foten på kopplingen på startplattan. Åkt iväg. Och så blir du utknuffad i första kurvan. Du voltar omkull. Och din bil är kaputt. All dendär tiden och energin och pengarna, på att få köra några hundra meter. Det SUGER. Men ändå är det helt totalt värt det. Konstigt nog.

Nu blev dethär en hel roman och jag har fortfarande inte svarat på vad man riktigt GÖR i jokkis. Kort och gott: Du fixar en bil åt dig, du anmäler dig till en tävling. Det finns skilda klasser: Allmän, EVK, junior, dam och senior. I klassen kör du ett grundheat, därifrån du, beroende på placering, stiger till nästa "nivå". En vanlig stege i damklassen brukar t.ex. vara 7 bilar, varav placering 1-2 direkt till semifinal, 3-4 till keräily och resten till välierä. Man kör om placeringar (förutom på Kardaanikunkku, där man kör på tid). I damklassen har det varit allt mellan 8 och 150 deltagare, när jag kört. Min bästa placering är 4:e. Oftast kör vi bara på "byaköror", alltså små tävlingar. Priset är sällan i pengar, oftast är det sakpriser såsom gräsklippare, verktygsbackar, ackur.. Sånt man kan behöva inom sporten. Ja, och sen är det ju budgivning också i slutet av varje tävling.

Har tidigare skrivit ett inlägg om hur budgivningen i varmans går till, eftersom det är ganska komplicerat, för utomstående i alla fall. Det inlägget kan ni läsa här. Kan tillägga att reglerna ändras lite varje år, nu har t.ex. budantalet ändrats från fem till tre bud, och priserna stigit. Men annars funkar det fortsättningsvis på samma vis!

Ja, och mer än såhär tänkte jag inte skriva. Jag hoppas ni på ett litet vänster åtminstone förstår vad varmans går ut på, och varför folk sysslar med det. Det är helt klart den bästa sporten i hela världen, om ni frågar mig. Så mycket glädje och besvikelse, varmt och kallt, pigg och trött, på en och samma gång. Världens bästa adrenalinrush. Billigt roligt? Kanske inte, men helt klart värt varenda cent!

Back on track och skralt med uppdateringar framöver

Häjhäj, har do på kaffihöjton?! Nee... Nyligen hemkommen från den allra första riktiga revyövningen. Blev tilldelad fyra roller, så nu har jag lite att bita i, minsann. Och repschemat fylls snabbt.. Denhär veckan har vi redan inprickat två sketchträffar och en sångövning. Så när jag nu skriver att jag inte kommer ha nån extra tid över för bloggen så ljuger jag ej. Inte det minsta!

MEN! Idag har jag också förberett för morgondagens gym-comeback. Och det tänker jag sannerligen inte missa. Eller sen kanske nog. För jag har nämligen fått nåt konstigt fel i mitt vänstra knä... Så egentligen är väl det ända vettiga jag har att komma med idag att jag är tillbaks på jobbet igen. Och det var helt okej faktiskt. He blir nåo bra dehär, får vi väl tro! Summering av dagen: Jag har inte gjort nåt vettigt idag, och jag kommer knappast att göra så mycket vettigt resten av januari heller. Om vi ska vara realistiska alltså. 

Den sista lediga dagen

Min sista jullovsdag har jag firat med att sova till tolv. Äta frukost i lugn och ro. Göra laxcheesecake. Städa lite. Slappa nån minut. Koka pasta med baconsås. Och sen tog jag emot mina Tupperware-gäster klockan fyra. De sista åkte hem nio. Alltså blev det en riktigt trevlig sista kväll hemma!

Imorgon återgår jag till jobbet. Det ska nog bli skönt- samtidigt som jag alltid längtar till nästa lov... Nå, nu är det nytt år, nya möjligheter! Och snart är det våååår! (skratta inte, ni vet de e sant).

Jaja. Nu ska vi kolla Da Vinci-koden och försöka komma oss i säng i tid. Igår gick jag och lade mig klockan fem. PÅ MORGONEN. Har väl lite att jobba på där kanske... Årets projekt: Vettiga sovrutiner i hushållet!

Topp 5 blogglista

Carolina gav mig rubriken "Topp 5 blogglista" under rubrikbytardagen. Nu råkar det ju vara så, att jag så sent som i november gjorde en sån lista. Den kan ni se här. Men! Eftersom jag följer typ 30 bloggar på Bloglovin' (en läslista från i september kan ni se här, det har väl blivit nån till sen dess...), så kan jag ju tipsa om fem till, som nog också kan klassas som favoriter, som jag ständigt stalkar.

Lindas lantliga

Härliga Linda, som alltid bjuder på fina bilder från sin vackra gamla bondstuga. Det var faktiskt Lindas hem som fick mig att börja längta efter en egen bondstuga i tiderna... Curiosa: Lindas man Kalle jobbade tidigare åt min pappa, och han brukar oftast vara vår chaufför under revyresorna. 

Linn Jung

En klassiker i den finlandssvenska bloggvärlden, Linn Jung, aka Mama's got the magic. Linn bjuder alltid på de bästa, mest välskrivna inläggen.

Emmi 

Följde Emmi's blogg redan när byggprojektet var i startgroparna, och var förstås ivrig över att se slutresultatet. Sen blev det en lååång bloggpaus, och på nåt vis lyckades jag glömma bort bloggen där ett tag. Men nu! Nu är jag så glad igen över att Emmi är back on track! En av de mest tilltalande bloggarna när det kommer till humor, om ni frågar mig.

I Lilla Kamomillas Villa 

Här och där i inredningstidningar såg jag att Camilla Hynynen hade tagit bilderna i reportaget. Jag blev nyfiken, speciellt efter att jag i ett av höstens Unelmien Talo & Koti hittade Camillas hem i ett reportage! Sen dess har jag varit fast. Obeskrivligt härliga bilder! Och ja, jag drömmer i hemlighet om att flytta ner till södra Finland och köpa Camillas hus, som är  till salu just nu...

Fredrik Backman

Den enda icke-finlandssvenska bloggen jag läser. Fredrik Backman. Undrar hur många år jag läst Fredrik's blogg? Fyra år kanske? Fortfarande slutar han aldrig förvåna med sin briljanta, sarkastiska, ironiska humor, som alltid får skrattet att bubbla upp i mig. En klassiker i bloggvärlden!

Vad jag ser framemot år 2015

Hörni! Vad kul att så många ville vara med i min "ge bort en rubrik"-dag! Har sett kommentarer lite här och var i bloggvärlden nu faktiskt, och det känns ju skoj. Kanske ni också tyckte det var trevligt att dela med sig lite extra åt andra bloggare? Jag tror att dethär är ett koncept vi kan köra igen! Vad skulle ni t.ex. säga om en rubrikbytardag i månaden? Skulle inte vara så pjåkigt att få nya rubrikförslag lite oftare, eller hur.

Nå, jag fick ju faktiskt några karameller att bita i under gårdagen. Tänkte börja med förslaget jag fick av Maria: "Vad ser du mest framemot 2015?"

Jaa-a, dethär är faktiskt en knepig fråga, tro det eller ej! Ni som följt denhär bloggen en tid kanske har förstått att jag är en kvinna med många järn i elden. Är det inte träning så är det möten eller projekt av olika slag. Sällan är jag hemma nån längre stund om dagarna, ränner på lite överallt efter jobbet. Och så trivs jag! Nå, sen har det ju råkat sig så att jag haft en envis förkylning, eller vad det nu än är, i fyra månader. Alltså har jag blivit tvungen att hålla mig hemma ganska mycket. Har inte tränat ordentligt sen september, utan istället har jag lärt mig att bli en soffpotatis. Har dessutom gjort det med bravur... Nu känner jag ändå att det får börja räcka, så jag tänkte återuppta gymmandet denhär veckan. Om det sen går, eller om jag blir sjuk igen, lär ju visa sig. Men det är nåt jag ser framemot! Att få normala rutiner i livet igen, komma igång med träningen och hoppeligen bygga lite muskler och piska iväg lite fläsk inför sommaren.

Sommaren, den väntar jag förstås också på. Förra året hade jag ju min första semester, och vädret och feelisen kunde inte ha varit mycket bättre. Hoppas att årets semester blir minst lika bra! Har inte gjort upp några speciella planer, men för mig räcker det nog bra att ligga på beachen och slappa dagarna i ända... Hur bra som helst!

När jag skriver dethär inser jag att det inte finns så många planer för detta år. Och det är ju helt otroligt! Men känner jag mig själv, och min sambo, rätt, så lär det nog dyka upp ett och annat under årets lopp.. I vår är det t.ex. FEM ÅR sen jag gick ut Yrkes. Det ska vi förstås fira med en hejdundrande klassträff, hade vi tänkt. Så det väntar jag med spänning på! Sen ska det bli intressant att se vad som händer till hösten också. Mitt arbetskontrakt går ut 31.7. Frågan är ju då om jag får förlängt på Tallkotten, eller om jag ska söka mig nån annanstans. Nya utmaningar blir det hursomhelst, och det gillar jag! I hemlighet längtar jag mest tillbaks till Nyckelpigan faktiskt.

Ja, vi kan väl säga att jag ser framemot vad 2015 för med sig, helt enkelt! Den som lever får se, som man brukar säga.

Winter wonderland

Otroligt vackert ute just nu, med solsken över gnistrande, vita drivor, Härligt! Synd bara att det är så himla kallt... Idag steg jag upp vid halv tolv. Fixade frukost åt mig, borstade tänderna, och sen gjorde jag en bulladeg. Den jäser som bäst, och jag har dammsugit hela huset. Dagens planer är en Elli-ridtur (blir ju mysigt!) och sen Jeppis-zumba. Denhär veckan ska jag försöka komma in i vanliga träningsrutiner igen! Får se då vad kroppen säger om den saken... På torsdag blir det gym-premiär! Gissar att jag kommer få piska mig själv ganska hårt första tiden. Nå, sen ska vi inte heller glömma att jag kommer ha fullt upp med revyövning, så om jag mjukstartar med två gympass i veckan kanske det går bra. Sen blir det hård fart på framtill sommaren! April-maj har jag tänkt köra morgon powerwalks 3-5 dagar i veckan igen. Så kanske denhär tjockisen också blir i någotsånär form till beach 2015... Om inte, så dör jag väl inte av det heller!

Nä, nu ska jag traska ner och sätta i motorvärmaren i bilen, och så en promenad till Livsmedel för veckans matkassar. Hejtå!

Den stora rubrikbytardagen

Här har ni mig, rubrikbytardagsuppfinnaren! (vet ni inte vad jag mumlar om, läs häär) Än så länge har jag bara hunnit kommentera två bloggar, men lovar att det ska bli fler än ikväll. Vi har nämligen varit på 10-årskalas, och strax ska vi iväg till OUF för lite revycheck. Det närmar sig!

Men! Ni andra har väl inte så mycket annat för er en tråkig söndag? Nä! Då ska ni alltså passa på och ge bort rubriker åt andra bloggare. Då blir bloggvärlden bra mycket roligare en tid framöver, när vi har lite nya rubrikförslag eller önskeinlägg att bita i!

Året 2014: December

Jag måste nog börja med att säga att december verkligen var min månad, åtminstone när det kommer till bloggen. Med 92(!) skrivna inlägg gjorde jag personligt bloggrekord. Jag gjorde en videobloggjulkalender, med 24 videoluckor. Det kändes äntligen som om jag hade lite flow med bloggandet, jag började hitta min egna stil, jag hade alltid nåt att skriva om, och jag visste hur jag skulle vinkla det. Jag påbörjade också denna årsresumé, som nu får sitt slut...

 Såg Centrumskolans luciaprogram med dagiskidsen.

 Fortsatte julpyntandet...

... och tog in årets julgran!

 Bakade pepparkakor hemma i Jutas.

 Hade julfest på dagis.

 Julshoppade i Tuuri med familjen + Kalle.

 Var på hemmafest till Jossa (och Jakob), som ordnade fiskedamm!

 Skaffade ÄNTLIGEN ny telefon!!! En Sony x-peria z1 compact, för mina skatteåterbäringspengar.

 Njöt av härligt väder.

 Träffade Hanna på en lunchdate vid Café de Paris...

... och hade december månads Swingclub med Luzilla och Daniel.

Var på VIP-bloggkväll till Amalia i Nykaabi.

 Fick Tro, hopp och kärlek i julklapp. De passade perfekt i sovrumsfönstren!

Firade Maddes närvårdarexamen (med inriktning munhygien) med en överraskningsfest hemma hos Cila och Vincent.

Bakade Rocky Road (och jullimpor och plommonlängder).

 Firade julafton hemma hos mina föräldrar i Jutas...

... medan juldagsmiddagen blev hos Kalles föräldrar.

Fick massor av fina julklappar!

 Sen blev det utgång i Vasa på juldagskvällen.

Kalles fammo och faffa bjöd också på efter-jul-kaffe.

Vi ordnade nyårsfest hemma hos oss.

I december fick jag också jullov för nästan tre veckor framåt. Under ledigheten tog vi det mest lugnt på soffan, t.ex. hade vi både Harry Potter- och Saw-maraton. Det ordnades Julfrid-konsert i kyrkan. Jag kämpade på med julkort och fixade årets julklappar, förstås. Kalle och jag såg sista Hobbit-filmen på bio. Och det var väldigt mörkt, trist och regnigt i december... Tills strax före jul, då det blev vackra vinterlandskap och soligt väder! Överlag var december en ganska jobbig månad, med julstress på jobbet osv. Förundrades, som alltid, över att ett till år gått! 

Tackar 2014 för många erfarenheter, både bra och dåliga, och ser framemot vad 2015 har att bjuda på!