Denna dagen ett liv

Väckning 5:40. Morgonbestyr och iväg till jobbet 6:20. En helt vanlig sommardagis-dag, förutom att vi inte gick ut på förmiddagen. Om nån vågar påstå att det inte finns nåt dåligt väder utan bara dåliga kläder så varsågoda och klä på femton ungar regnkläder och stå ut i blåsten en timme... Just sayin'. Som alla andra år slutar jag aldrig förundras över väderleken i juni. Maj kommer så ståtlig med varma, soliga, vackra gröna dagar. Och sen kommer juni och pissar oss alla i fejset med 24m/s, ösregn och +3 grader. Nå, snart slipper jag eländet! Nio dagar till avfärd, inte för att retas eller så..

När jobbdagen var slut tog jag med mig min lånedotter och så bilade vi iväg till stallet. Opassande väder för en ridtur, javisst, men vi gjorde det ändå, på vårt eget vis. Först stallsjobb och ompysslande av hästarna, och så fick S klättra upp på Elli. Nå, tanten visade sig förstås från sin allra mest "exemplariska" sida och stannade och vägrade fortsätta hela fyra gånger innan jag fick övertalat henne att det är vi som bestämmer. Då blev det en stund på ridbanan innan vi gav upp för dagen. Stannade ännu en stund på plättkalas och bus hos S innan jag for hem. Skönt att vara hemma efter hela dagen på vift.

Stor häst, liten ryttare, eller tvärtom?

Vem har sagt att man inte kan klä ut sig till tomte i juni? Det är ju faktiskt snart midsommar...

Börjar känna mig smått stressad nu med allt som händer och är på intågande. Men det är väl bara att "laittaa jäitä hattuun" och fortsätta. Om inte annat kan jag ju trösta mig med att det är sex jobbdagar kvar till sex veckor semester! Sätter ett leende på läpparna hur många papper jag än måste printa och hur nervös jag än är för hur man tar sig fram i New York helt ensam.