Min allra käraste vän

Mimmi och Tees - rockin' it since 2004.

Och fortfarande lika värdelösa på att se snygga ut på bild...

Finns inga ord som kan beskriva hur tomt det kommer va här utan dig. Kan fortfarande inte riktigt fatta det. Är i ett slags chocktillstånd, kan man väl säga. Tror fortfarande att vi ska ut på promenad nästa vecka.  Att vi ska gestikulera vilt så medpromenixarna tror vi är galna. Att jag kan skicka ett meddelande när som helst. Att du finns där, några kilometer bort, när jag behöver dig. Tror fortfarande jag ska se din bil svänga upp här nedanför fönstret. Att jag ska möta ditt välbekanta flin. Att vi ska prata - prata tills rösterna är hesa och klockan är för mycket. Eller att vi bara ska sitta sådär som vi gör bäst.
Vi behöver inte säga ett ord - vi bara är. Vi e bara vi. Du och jag. Min allra käraste vän. Som det alltid har varit, som det alltid kommer va. Min sister from another mister. Så lika så lika, men ändå så olika. Min skräckfilmsbästis. Min problemlösarkompis. Min motionsvän. Min andra hjärnhalva. Min bästa vän - min TEES.

Lev nu livet. Njut. Gör upp eld av pocketböcker i djungeln. Bo på en elefant. Tvätta kläderna i havet. Träffa intressanta människor. Nöt upp dina shorts. Gör allt du nånsin drömt om, och lite till.
Jag finns kvar här när du kommer tillbaka, I promise.
För du är mitt andra jag, utan den dåliga sidan. Ses snart...