Magmardrömmen

Hej på er bloggkompisar!
Här sitter jag nerbäddad i soffan en helt vanlig onsdag i livet. Barnet skickade jag iväg till dagis, eftersom jag var osäker på hur den här dagen skulle arta sig. Igår upplevde jag nämligen en av de kanske fem värsta dagarna i mitt liv. Ska ta det från början!

Redan i november nån gång vaknade jag en natt av att jag hade otroligt ont i magen. Har nog tidigare kunnat vakna av magkramper, typ som att det går runt luft i magen, men det här var en annan slags smärta. En ihållande värk i mellangärdet, i maggropen. Det gick rätt fort om, och jag glömde bort hela händelsen. Sen i mellandagarna vaknade jag igen en eller två nätter med den där samma obehagliga, smärtsamma känslan högt upp i magen. Nu hjälpte det inte att vänta ut, utan jag försökte dricka vatten, vandra omkring, och tog tillslut en Panadol 1 g för att småningom kunna somna om. När jag återvände i jobb efter jullovet eskalerade det hela, och mina nattliga magsmärtor blev så horribla att jag stod och spydde i duschen klockan två på natten, två nätter i rad.

I det här skedet kontaktade jag hälsovårdscentralen och fick prata med en läkare. Misstänkte själv magsår, men läkaren tyckte inte det verkade så alarmerande. Blev utskriven magtabletter som skulle hjälpa mot magsyror. Första dagen efter jag börjat med medicinen hade jag fortfarande ömmande mellangärde, men efter det försvann alla symptom. Och förstås halvt glömde jag bort alla magproblem för en tid igen...

Tills denna vecka, natten mellan söndag och måndag. Hade sovit kanske en timme när jag vaknade av att det gjorde ont i magen när jag svängde mig. Kände genast igen smärtan, förutom att den här gången var den femton gånger värre. Kunde inte ligga, sitta eller stå. Försökte vandra omkring lite, drack vatten, men inget hjälpte. Började känna mig darrig och svimfärdig, kallsvetten rann och jag var blek som ett lakan. Försökte spy men inget kom. Nu värkte också mitten av ryggen, som ett otroligt tryck över hela mittendelen, och rakt igenom fram till maggropen. Försökte med mitt beprövade knep att gå i duschen, och visst kändes det lite bättre för en stund. Tills jag började spy.

Fick sovit några timmar, och steg upp på måndag morgon och förde ungen till dagis och for själv i jobb. Kände redan när jag steg in genom dörren att nu känns det nog inte riktigt okej, men eftersom jag visste att vi redan hade borta en ordinarie personal i min grupp bet jag ihop. Ringde till företagshälsovården och berättade om mina bekymmer, bad om att få komma in. For på blodprov och återvände sen till jobbet, men började bara mer och mer känna att det här går inte. Beslutade mig för att åka hem, så efter lunchen packade jag ihop sakerna och åkte mycket illamående och ömmande i magen hem.

I samma stund jag kom in genom dörren ringde hälsovårdaren och informerade om att mina levervärden var helt åt skogen. Maxvärdet på 35 hade jag överskridit med mitt otroliga värde på 903(!). Blev snabba ryck att jag skulle till läkaren, packade samtidigt en väska ifall jag skulle hamna vidare till sjukhuset i Vasa på operation. Nu började det pratas om gallproblem och gallstenar, och pusselbitarna föll på plats för mig. Sen tyckte läkaren att eftersom jag inte hade högt CRP-värde var det inget akut, utan jag fick utskriven en medicin som ska hjälpa mot gallbesvär.

För att göra en lång story kort, så var måndag kväll helt okej, mådde riktigt illa av medicinen och kunde inte riktigt äta nåt. Men det var ingenting mot hur tisdagen var... Det är knappt så min nästan 48 timmars latensfas när jag skulle föda Eleonore kommer upp i den mängd smärta jag kände igår! Eller mina värsta ryggsmärtor på 2007, 2012 och 2015. Och då har jag rätt hög smärttröskel! Fick i varje fall en tid för bukultra vid Mehiläinen i Vasa, där det konstaterades att jag har gallstenar, slam och lätt inflammation i gallblåsan. Att sen behöva åka hem igen med värsta magsmärtan och veta att de inte tänker åtgärda det på grund av "för låg sänka för att det ska vara akut" var ganska förkrossande... Vid 17:30-tiden på kvällen lättade det för första gången på 1,5 dygn när medicinen + Panadol 1 g började bita på.

Och i skrivande stund mår jag helt okej. Har inte haft sjukt sen igår kväll, men känner dock hela tiden ett obehag. Mat har jag knappt kunnat tänka på, igår kom precis allt jag åt upp tillbaks. Idag har jag i alla fall fått i mig en halv fil, ett glas Kefir samt en smörgås, utan större bekymmer. Får se då hur länge tillståndet varar, och vad som kommer härnäst... Kan i varje fall säga att gallbesvär är inget jag önskar ens min värsta fiende!