Jag gör inte dethär för att provocera eller förolämpa någon. Jag gör det helt för min egen skull, och därmed basta. Jag gör det en gång, och sen aldrig mer, om det känns så. Allt jag skriver kan och kommer antagligen att användas emot mig... (heh)
Idag i skolan hade vi en mycket intressant diskussion, som också är ständigt återkommande med de flesta av mina vänner. Idag tänker jag dock spinna vidare på detta, och ta det till en helt annan nivå.
Som största antalet av er kanske vet, så har jag alltid varit - och kommer alltid vara - på större sidan kroppsmässigt. "Tjock, mullig, kurvig, överviktig, fet..." det finns många namn, och jag har fått höra dom flesta. Min vikt har hindrat mig många gånger här i livet, från att känna mig vacker och självsäker. I dagens läge är jag ändå ganska nöjd, även om jag är medveten om att jag väger mer än jag själv vill, och har enmassa extra fläsk här och där. Jag har lärt mig, att vägen till lycka inte kommer för att man äter sallad varje dag, genom att man gymmar tio gånger i veckan, genom att man aldrig mer i hela sitt liv rör något som har med socker att göra, osv. Det funkar liksom inte så. Det handlar om insidan. Hur man än ser ut, så tycker jag inte det ska spela någon roll, bara man själv är nöjd.
Visst finns det dagar då jag inte alls tycker om vad jag ser i spegeln, och innerligt längtar tillbaka till tiden då jag var "smal och vältränad". Och visst vet jag att det finns en väg som leder dit igen. Men man orkar inte alltid kämpa på i hundratusen.
Jag tränar väldigt mycket, om jag själv får säga. Jag dansar zumba 3-5 gånger i veckan, mellan 20min och 1h varje gång. Jag rider 1-2 dagar i veckan, och därtill gör jag ännu stallsarbete, t.ex. mockar skit, lyfter hö, osv. Jag cyklar till skolan varje dag, och även om det inte är långt, så är det något. Jag har också börjat gå till simhallen en dag i veckan, och försöker där simma ca 1 km. Utöver detta så försöker jag gå ut på en promenad i veckan, ibland blir det ingen, ibland blir det två-tre.
Angående min kost så är jag ingen "nyttighetsmänniska". Jag tycker inte om sallad, tror inte på light-produkter, sätter ordentligt med smör i min matlagning, och äter gärna bullar och annat gott när det bjuds på det. Jag försöker hålla tillbaka med chips, godis och annat sött, men alltid lyckas det inte. Ungefär en-två dagar i veckan äter jag något som anses som gotta, ex. choklad, vindruvor, någon efterrätt, osv.
Mitt BMI säger att jag är överviktig, bara ett ynka litet steg ifrån "fetma". Vågen visar att jag väger ca 80kg, plus minus två, och jag mäter 167cm. Den första reaktionen jag får när jag säger att jag väger 80: Stora ögon, en haka som nästan faller av, och ett ansträngt "va!? herregud, det trodde jag inte..." eller liknande.
Idag läste jag en kommentar i en
blogg (som ni gärna kan titta in på) som gjorde mig väldigt upprörd. Någon hade skrivit "wow! inte trodde jag 70kg kunde vara snyggt :D" Så vad ska man väga då?? 40kg? Är det snyggt då? Detta är ju bara min åsikt, men jag skulle aldrig vilja vara en såndär 45-50kg:s planka, som bara är skinn och ben, och inget mer.
Hellre går jag runt med min "nästan fetma" och tar emot skit för det resten av livet, än att se ut så.
Jag kommer aldrig kunna väga under 60kg, det kan jag säga er. Inte utan att vara sjukt mager, i alla fall. När jag mådde som sämst i Yrkes hade jag (utan någon som helst bantningsmetod, koständring eller överdriven träning) gått ner från 89kg till 67. När jag såg mig i spegeln var ansiktet insjunket, revbenen stack fram under huden, och höftbenen putade ut sådär sjukt fult. Jag mådde dåligt, men jag var nöjd. För jag var ju äntligen smal! Under sommaren började jag må bättre, och gick upp ca 10kg igen. Sen började student och examen hägra, jag började fundera på min kost och tränade varje vaken minut. Det resulterade i att jag gick ner allt jag hade gått upp, fick en otroligt vältränad kropp, och mådde som aldrig förr. Vågen stod på 68kg, och det är målet jag gärna når en dag igen.
Jag vet att det finns en stor risk att jag aldrig blir sådär vältränad igen, men då är det så. Hellre är jag medveten om att jag är muskulös och kraftigt byggd (för det är jag, säg inget annat!), än att sukta efter en siffra, bara för att göra någon annan nöjd (syftar här alltså på BMI och vad andra tycker är "normalvikt").
Hellre lever jag mitt liv fullt ut, än att varje dag haska dyrbar tid på att tänka vad jag får och inte får äta, och att träna mer än jag sover eller andas. Dethär är bara mina åsikter, och ni får tycka precis som ni vill. Nu har jag i alla fall sagt det, och så får ni ett bildbevis på att 80kg också kan vara snyggt, beroende på vad man tycker om!
(valde bikini för att underkläder anses vara utvikning i dagens samhälle... fast det i princip är samma sak)
Hälsar en bloggerska som varit otränad i fyra dagar pga sjukdom, och som ätit lite väl mycket gott sen i julas. TACK FÖR MIG!
Oh my, åt just världens godaste soppa! Blev snål på räksoppa häromdagen, och igår hittade jag ett recept på Tasteline som verkade någotsånär bra. Dock tyckte jag inte om precis allt, så jag gjorde lite omändringar. Och tur var väl det! En riktig succé, som bara tog ynka 20 minuter att göra. Dessutom är den ganska low-carb, och det är ju bara positivt. Try it!
