Kvällens zumbatimme i Pensala var en riktig plåga. Inte för att det var tungt, nej, utan för att jag hade så sjuhelvetes sjuk mage. Orsaken? Allt crap jag lägger i mig. Ni som följt denhär bloggen en längre tid vet att jag lever en ständig kamp mot vågen, men framförallt självdisciplinen.
Vad jag väldigt sällan skriver om, dock, är vad jag gör mot mig själv, varje dag, varje vecka. Hur jag plågar mig själv, bara för att jag inte har tillräckligt med självdisciplin för att agera annorlunda. Varje dag stoppar jag i mig sånt som får min mage att protestera. Bröd, bullar, pasta, ris... Jag är väldigt känslig för kolhydrater. Inte långt ifrån glutenintolerant, skulle jag tro. Ändå stoppar jag i mig dessa saker, dag ut och dag in. Det går i perioder, förstås, hur duktig jag är att hålla mig ifrån det som får mig att må illa. I höstas till exempel var jag en tid väldigt duktig på att hålla mig från chips, godis, kladdkakor och extra pasta till såsen (Leenas goda nybakta bröd på torsdagar, not so much).
Nå, så gick det ju så att jag var förkyld hela hösten. Fyra månader, för att vara exakt. Vet inte om jag ännu heller kan säga att jag är helt frisk... Men åtminstone har jag kommit igång sådär smått med träningen igen. Matrutinerna däremot, fortfarande fucked up. Och idag efter zumban började jag riktigt fundera, varför utsätter jag mig för dessa magsmärtor, när det är så enkelt att hålla borta det som får mig att må illa? Jo, för att min kropp behöver kolhydrater. Tro mig, jag har provat träna utan kolhydrater i kroppen. No can do for this lady! Men huuuur svårt kan det vara att välja BRA kolhydrater, och lämna bort de dåliga? Låt mig demonstrera med dagen matsedel:
Frukost: Aloe Vera-shot, Turkisk yoghurt med honung och banan
Lunch: Tonfisk, ägg, vitsås, sallad, knäckebröd, mjölk
Mellanmål: Grönt te, pepparkaka, 2 x nybakt potatisrieska med smör
Middag: 2 portioner spaghetti med morosås, mjölk
Efterrätt: 3 rader choklad
Kvällsmål: En stor kopp grönt te (hade tänkt göra kvarg men hade sån kramp i magen)
Jag har tröttnat på de röda strecken i matdagboken, på den alltför långa fusk-listan i slutet av veckan. Jag har tröttnat på ballongmagen jag ser i spegeln varje kväll. Jag har tröttnat på att jag inte klarar att hålla mig till en nybakt semla på torsdagar, utan äter tre. Och minsann, jag har tröttnat på kramperna jag har tre dagar efter att jag ätit dedär semlorna. Jag har tröttnat på mig själv, helt enkelt. Jag VILL må bra, jag vill vara nöjd när jag ser mig själv i spegeln. Jag vet bara inte hur jag ska kunna ta mig i nackskarven igen...
Ett litet tips från coachen: Jämför dig aldrig med andra, bara med dig själv.