NNSB's föreningsmästerskap

I lördags körde vi det traditionella föreningsmästerskapet på Måtasberget i Jepo. NNSB's "klubbkööro" drog inte så många deltagare i år på grund av det sena datumet (vi brukar vanligtvis köra i augusti), men det blev ändå en riktigt bra tävling. Jag hade hand om kansliet, så hade för en gångs skull tid att fotografera lite. Satte på mitt zoomobjektiv och klickade en del bilder. Här kommer en del av dem då:

 Årets föreningsmästare i allmänna klassen: Toni Alanen!

Årets föreningsmästare i EVK-klassen: Roland Ahlnäs.

Helgen som gick

Sovmorgon.

 Sambon kom hem från skogen för lite frukost.

 En dag på Måtasberget i Jepo.

 Cyklade till Kimo i den vackra lördagskvällen.

 Gjorde middag tillsammans med svärmor.

 Egengjorda nuggets fick tolv poäng!

En söndagsförmiddag ute i skogen.

Och så avslutade jag helgen med en skön kvällspromenad tillsammans med Louise och Nellie. Laddad och redo för en till arbetsvecka!

Sista september

Fredag, sista september, och en underbar höstdag. Lite blåsigt kanske, men åtminstone bättre än igår då regnet piskade ner så hårt att barnen på dagis blev våta innanför regnjackorna... En helt vanlig dag på jobbet med sedvanlig fredagspromenad. Slutade kvart före fem och åkte hem och fixade ihop lite fredagsmiddag: Wienerschnitzel, krysspotatis och bearnaisesås. Hann slappa en stund på soffan innan jag styrde kosan mot Jepo, där jag hälsade på Alexandra och hennes Sebastian i deras renoveringsprojekt. Roligt att prata bort timmarna med Alexandra, som jag träffar allt för sällan!

Nu sitter jag hemma på soffan och fredagsmyser enligt bästa förmåga. Sambon har redan bäddat ner sig i sängen och jag vägrar gå och lägga mig klockan halv elva på en fredag... Har redan haft tillräckligt med sömnproblem den här veckan, för att jag gått och lagt mig för tidigt. Är verkligen inte van med att sova åtta, nio timmars nätter. Nej, sex timmar är väl ungefär mitt vanliga. Så nu har kroppen strejkat och jag har vaknat flera gånger per natt och det har varit nästan omöjligt att somna om. Så att gå och lägga mig halv elva på en fredag kommer inte ens på frågan. Just sayin'.

Har en relativt oplanerad helg framför mig. Imorgon kör vi föreningsmästerskap på Måtasbanan i Jepo, och det är väl egentligen min enda programpunkt för helgen. Skönt så. Gissar att jag ändå får dagarna att gå. Och så är det måndag igen. Börjar verkligen tycka att veckorna endast består av måndagar och fredagar.. Ja jösses, snart får vi ju börja fundera på julpyssel och julfestprogram på jobbet. Håhå. Oktober imorgon. Bring it on!

Tack för påminnelsen

Det här borde väl ändå vara min första tidningsartikel.

Det kommer aldrig bli som förr

Det gick alldeles för fort. Så mycket kan vi väl ändå komma överens om. Man borde kanske låta askan lägga sig innan man tänder nästa brasa. Men vet ni, jag har aldrig tyckt om att vänta. Jag har heller aldrig förstått varför man ska göra på ett visst sätt bara för att någon annan förväntar sig det. Varför man ska bromsa när det känns som om man är på väg åt rätt håll.

Vi är ju olika, vi människor. Vi tycker och tänker inte lika. Våra förhållanden ser ut på olika sätt. Vi värdesätter olika saker här i livet. Vissa styrs av hjärna, andra av hjärta. Jag tillhör, som ni nog kanske listat ut, den senare kategorin. Mycket av det jag gör, gör jag på känsla. Agerar före jag tänker, helt enkelt. Och det är på gott och ont. Är ni ens lite som mig, så kanske ni känner igen den där känslan, att nu borde jag spinna vidare på detta, trots att det på så många vis är fel. I så mångas ögon, i mitt eget huvud till och med. Låta tiden utvisa. Och vet ni, det gjorde jag. Jag struntade i alla röster i mitt huvud som skrek att jag är dum, att jag har alldeles för bråttom, att detta kommer sluta dåligt. Och så körde jag bara på.

Och vart har det tagit mig? En våning upp, bokstavligen. Varje dag får jag vakna upp och gå och lägga mig med en man som för det mesta sätter ett leende på mina läppar. Som lyssnar på mig, ser mig. Som vill veta var jag varit, vart jag är på väg, och varför jag är den jag är. Han har lärt mig att tycka om saker jag inte ens visste att jag kunde tycka om. Fått mig att reflektera över vem jag är. Förstås retar han också gallfeber på mig mer eller mindre varje dag. Men det är för att han är så lik mig, på så många vis. Och visst lär det mig mycket om både honom och mig själv.

Sådär kortfattat kan vi väl summera med att det varit ett händelserikt halvår. Och jag ser framemot resten!

Följande bildserie tycker jag vi kan kalla för "selfies with Sebastian". För 1. Basti tycker inte om att vara på bild, och 2. ännu mindre tillsammans med mig, så
3. jag får så lov att smygfota om jag ska få fångat honom på bild. Se själva:

TacoHej!

Tillbaka på skolbänken

Igår och idag har jag spenderat mina dagar på Åbo Akademi i Vasa. Aldrig hade jag väl trott när jag utexaminerades från ÅA för lite mer än tre år sen, att jag skulle återvända till skolbänken. Åtminstone inte så här fort! 

Vad har jag börjat studera då, kanske ni undrar? Ja, det är egentligen inte så häftigt som det låter. Jag har inte sagt upp mig från jobbet och börjat studera till religionslärare, om det är det ni tror. Nej, det är nämligen så att vi genom jobbet fått möjligheten att gå en ledarskapsutbildning. En utbildning som går via CLL, på Åbo Akademi, med några närvarotillfällen och en del hemuppgifter. Måste väl erkänna att jag inte riktigt visste vad jag anmälde mig till när jag klickade vidare på länkarna jag fått via jobbmejlen. Men sen befann jag mig där igår då, på Academill i Vasa, med ett gäng andra barnträdgårdslärare, föreståndare, dagvårdsledare osv. Och det kändes riktigt rätt.

Kursen heter så fint "Ledarskap inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning", och innefattar 25 studiepoäng under 1,5 års tid. Vi har fått, och kommer också kommande kurstillfällen, att få lära oss om vad som definierar en god ledare. Vi diskuterar ledarskap och betydelsen av det. Riktigt intressant, om ni frågar mig! Det bästa är väl att få fundera och diskutera tillsammans med andra inom samma bransch, men från olika arbetsplatser och kommuner. Det om något får en att reflektera över sitt eget agerande och sina egna föreställningar om ledarskap.

Nu kanske ni tänker att vad vet hon om ledarskap som bara jobbat på dagis i tre år, och som föreståndare endast några månader? Och ja, den tanken har nog slagit mig också dessa två dagar. Men hela idén med denna utbildning är väl att lära sig bli en god ledare (i teorin). Och det tänker jag tammetusan bli!

Min första

Ännu en lista till bloggen.. Antar att jag inte behöver kommentera mitt val desto mer. Denna hittade jag hos Daniela.

Min första kärlek: Var min granne, som jag var kär i i nästan tio år. Tyvärr blev det aldrig nåt av den förälskelsen, till min stora besvikelse. Men jag försökte i alla fall, väldigt hårt!

Min första kyss: Var också med ovanstående granne. Bakom jordkällaren hemma hos mig, när jag var fyra år, han sex. Minns det som igår!

Första gången jag fick mitt hjärta krossat: Oj, sådär riktigt på riktigt så var det väl kanske när jag var 17, och min första riktiga pojkvän gjorde slut. Men jag har alltid varit en person med väldigt starka känslor, så kan väl nog säga att jag fått mitt hjärta krossat på flera sätt långt före den dagen.

Min första pojkvän: Var min kompis storebror i lågstadiet. Jag var kär i honom, vi brevväxlade och sade hej i skolan, och sen var det över lika fort som det "börjat". Skrattar fortfarande åt hur löjligt allt egentligen var, trots att man själv där och då tyckte att det var så coolt och romantiskt.

Min första mens: Kom när jag var 11, sommaren mellan fyran och femman. Var absolut inte mentalt redo för den händelsen, och har fortfarande lite trauma och obehag när det diskuteras mens, bindor osv.

Min första tidningsartikel: Har för mig att mamma berättat att jag var på första sidan i tidningen som liten bebis, där det skrevs om att Nykarleby var Finlands lyckligaste stad. Annars kommer jag inte på när jag skulle ha medverkat i en artikel i tidningen? Kanske nåt varmansrelaterat i så fall.

Första gången jag var med i tv: Om inte tidigare, så i Nykarlebys egna tv-kanal NyTV:s "Fråga sexan". Skulle verkligen vilja se den inbandningen nu! Minns till och med vad jag hade på mig den dagen, och vilka andra jämnåriga som medverkade. Så mycket kan jag säga, att vi inte vann...

Min första lön: Var från mommo och moffas blomsterbutik Asta, där jag jobbade sommaren före nian.

Min första bil: Var en ljusgrön Nissan Almera, som jag fick i överraskningspresent på 18-årsdagen. En riktig trotjänare som nästan aldrig bråkade. Tyckte verkligen om att köra med den! Tyvärr fick "Nissi" flytta till Erikssons skrot efter att jag krockat den i Skata i Jeppis vintern 2012.

Min första sport: Var nog säkert hästar, som jag började med vid 5-års ålder. Har inte sportat (hehehe) med så mycket annat, stor och klumpig som jag alltid varit. Men har för mig att jag en gång i tiden funderade på en skidkarriär, och till och med deltog i några tävlingar. Var kanske 4-5 år. Sen insåg jag att jag var för tjock och att min pappa sög på att valla skidor, så det fick bli nån annans karriär i stället.

Min första resa: Förutom några resor över till Sverige för att hälsa på min faster, så var den första riktiga resan nog vår Gran Canaria-resa på 2002. Åkte med familjen och en annan familj till Maspalomas. Minns att jag tyckte spanjorerna var heta, vårt hotell hette Grimanesa (pappa kallade det för Grävanäsa), jag köpte en Shakira-skiva i ett av shoppingcentren, och att vi besökte en strand där det var så blåsigt att man fick sand innanför bikinibyxorna. Har också för mig att vi blev lurade när vi köpte en videokamera, och att jag hade en "vän" i form av en konstig fågel på Palmitos Park. Jag och Janica åkte också i en rutschbana som vi trodde skulle leda till vår död. Egentligen en ganska spännande resa, alltså!

Skön lördag

En lördag då jag knappt kollat på klockan, utan bara tagit dagen som den kommer. En planlös dag, utan måsten förrän klockan sex på kvällen. Sambon drog ut på jakt tidigt på morgonen. Själv sov jag till tio ungefär. Sen dess har jag hunnit städa köket och badrummet, och nu återstår bara ett snabbvarv med dammhandsken och dammsugaren, så är hushållet lite fräschare igen. Har också rivit lakanen ur sängen, kört tre tvättmaskiner, varit en sväng till butiken och bankomaten, samt vänt ihop en cookiedeg, bara för att. Och förstås:

Frukost. Som jag älskar att vända ihop nåt gott av det som finns i kylskåpet och bara sitta och njuta en stund med en bra tidning!

Tyvärr har jag gått och blivit lite förkyld, så att housewife:a som en galning är kanske inte världens bästa idé.. Men vet ni när jag får ett sug för att städa och röja och baka och dona så finns det ingen stoppknapp. Bara att köra på så länge orken finns! Dock har jag varit viktig med att lägga mig ner en stund på soffan emellanåt, med lite sociala medier eller en inredningstidning. Både för att vila ryggen, och ta en välbehövlig paus i donandet. Då känns det så mycket bättre sen.

Ikväll ska vi till Glasbruket (igen!), för att fira Maria och Mikki som förlovat sig. Synd att vädret är så grått och trist och kallt! Gissar att jag får prova några outfits innan jag kan välja vad jag vill ha på mig ikväll. Inte precis klänningsväder idag alltså... Hoppas ni andra också har en riktigt skön lördag!