Ett plus ett är lika med tre

Ni har säkert varit många som undrat och några som spekulerat, det har gått rykten och någon har säkert luskat ut vad min bloggfrånvaro berott på. De flesta av er följer mig kanske på Instagram eller är Facebook-vän med mig, och har därmed sett mitt stora avslöjande i fredags. Men om inte, så behöver jag väl skriva det svart på vitt här i bloggen också: Sebastian och jag ska bli föräldrar i februari!

Dagen före midsommar förändrades mitt liv för alltid, då två röda streck uppenbarade sig på ett graviditetstest. Hela sommaren har det känts som om jag levt i en lögn, då vi haft vår lilla hemlighet, som vi inte velat eller kunnat berätta för någon. Men nu har "örnen landat" och det känns så mycket enklare att leva igen, som om tusen stenar fallit från mina axlar.

Det var inget vi planerat, och båda blev lika chockade av de där två röda strecken. Det tog en tid att smälta det hela, och största delen av sommaren har nog gått åt till frågor, tankar och funderingar. Visst visste vi att det kunde hända, men hade nog absolut inte trott att det skulle ske så där bara.. Men livet hittar sina vägar, och jag har ju alltid trott att saker och ting händer av en orsak. Och ett mycket efterlängtat tillägg i vår lilla duo blir det absolut! Visst finns det fortsättningsvis många frågor att besvara - som hur man trycker in en tredje person i vår redan alltför lilla lägenhet, hur det blir med mitt jobb, och hur länge jag ska klara mig utan sjukskrivning på grund av ryggen. Men det får vi ju ta vartefter helt enkelt! Åtminstone har jag fått må relativt bra, och de fösta 13 veckorna har löpt på rätt smidigt.

Det får räcka för idag. Som näst ska jag blogga om vårt förlovningskalas, om hur det gick i blåbärsskogen och hur det känns när jobbrumban drar igång igen. Men det får bli en annan dag! Frågor på he?

 <3

Ett snabbt hej

Lifvet, alltså. Har inte skänkt bloggen en endaste tanke på nästan en vecka. Sjukt hur det kan bli. Känns som om jag inte har något att tillföra här just nu. Får se hur det blir med den saken framöver.. Har ju alltid sagt att jag bara bloggar för min egen skull, och inte för andras. Så hur går det då när man själv inte längre känner behov av att rista ner rader i en "dagbok" på nätet?

I varje fall så är festförberedelserna i full gång inför helgens förlovnings- och trettioårskalas. Jag har bakat 250 småbröd, fyra plåtar morotskaka och två moussetårtor. Ännu har jag fem tårtor kvar att göra, och så blir det smörgåstårtsrumba på fredag. Ska försöka vara klar med alla förberedelser tills dess, så vi bara har att dekorera och ställa det sista på festplatsen på lördag förmiddag.

Just nu hinner jag heller inte spendera tid här på internätet, för jag är nämligen strax på väg till Jeppo, och närmare bestämt Måtasberget, där vi i kväll ska köra NNSB's traditionella föreningsmästerskap. Själv ska ja husera i domartornet och följa tävlingen därifrån. När jag kommer hem är det väl bara att baka vidare då.. suck!

Augustivibbar

Livet återgår sakta men säkert till det normala. I måndags återvände jag till jobbet efter en fem veckors semester. Vi mjukstartade med planeringsdag och iordningställande, och nu har vi bara haft (och kommer också ha kommande vecka) några pinnar på dagis. Ganska bra start efter semestern, alltså! Ändå känns det som om jag varken hinner eller orkar med någonting just nu. Har tusen saker som jag måste, borde eller kunde fixa och trixa med på jobbet. På hemmafronten vore det verkligen läge att börja planera inför nästa helgs förlovningskalas.. Har kommit så långt att jag skrivit lista på vad allt som behöver skaffas eller handlas, men har inte förberett ett skit. Så i helgen misstänker jag det blir lite cookie- och tårtfabrik! Borde också göra lite ingrediensbeställningar.

Igår var jag och Louise ute och vandrade längs Kunileden, något som verkligen syns och känns i min kropp idag. Har ungefär tvåhundra myggbett (seriöst, ni skulle se mina ben!) och värkande knän och vader. Ett tydligt tecken på att jag motionerat allt för lite denna sommar.. Om jag riktigt tänker efter så har jag nog legat på latsidan hela halva året! Men jag har väl mina orsaker. Får ta igen det en annan gång i stället.

Augusti har det blivit också, en av mina favoritmånader under året. Tyvärr hade vi ju inte riktigt nån sommarvärme att njuta av detta år, så nu hoppas jag att augusti ska visa sig från sin bästa sida. Älskar sensommaren/början på hösten när luften blir så krispig och annorlunda! Ska verkligen försöka vistas utomhus så mycket som möjligt denna höst. För vi vet ju hur det går sen när mörkret faller i vårt land.. Alla kurar ihop sig i soffan med en filt och tända ljus, och längtar till februarisolen! Eller vad vet jag hur det är med er andra, men så brukar det vara för mig åtminstone.

Jaja, så här går det när jag inte bloggat på länge. Det bara rinner av mig! Ska försöka bättra mig lite på uppdateringsfronten. Snart har jag nog något spännande och intressant att berätta åt er. Får bara hålla er på linan en liten stund till!

 Vandringsleden i Kuni var toppen, men vädret och myggorna var det däremot inte!

Pappa hämtade en låda jordgubbar åt mig. Efter vad som kändes som en evighets rensande räckte det till åtta frysaskar halverade jordgubbar och fyra burkar rårörda. 

 Och givetvis sparade vi lite gubbar till vaniljglassen också!

 Känns förvånansvärt bra att vara tillbaks på jobbet!

Kanske för att vi håller på och renoverar lite i dagismiljön?

 Rävjakten är i gång och sambon är eld och lågor. Förutom just på den här bilden när han faktiskt missade en räv på 50 meters håll... Jag fnissade i hemlighet i bilen.

Nu ska jag dra på mig träningskläderna och gå en sväng med Tanja och hunden Maya. Det löns väl att passa på när vädergudarna för en gångs skull är på vår sida! Gissar att regnmolnen snart rullar in igen...

Mr & Mrs Höglund

I lördags fick jag vara med om ett så fint bröllop, när en av mina närmaste kompisar, Cecilia, gifte sig med sin Vincent. Det var verkligen ett sagobröllop rakt igenom, alla detaljer var så genomtänkta och stämningen var så fin. Bröllopslokalen var som tagen rakt ur ett Pinterest-collage! Det blev en lyckad kväll på alla vis, och vi gick nog alla och lade oss med ett leende på läpparna den kvällen. Är så glad att jag fick vara med på ett hörn (Maria och jag fungerade som toastisar), och tacksam för att ha fått fira en sån speciell dag med Cila och Vincent. Bilderna får tala för sig!

Min bröllopsoutfit kommer från Dress Like Marie. Håret hade min syster fixat.

Fina brudtärnorna Sara, Madde och brudens syster Elli.

Bestmännen Mange, brudens bror Anders och brudgummens bror Victor.

Vårt fina brudpar är nu gifta!

Emma sjöng så vackert att jag brölade (ljudlöst) som ett tok.

Vincent hade olägligt nog skadat sitt knä för några veckor sen, och hamnade gå med krycka på sin bröllopsdag. Men bra gick det ändå!

Ett regn av havre över brudparet på väg ut från kyrkan!

Så fina <3

Där åker de iväg från kyrkan i Munsala till festlokalen hemma på gården i Pensala.

Är fortfarande helt betagen av hur fin bröllopslokalen var!

OCH VILKET VÄDER VI FICK!!!

Brudparet kom åkande in på gården med ett riktigt vrålåk.

Brudens familj stod så fint och poserade (omedvetande), att jag tyckte jag behövde fånga dem på bild.

En smart tavla med bordsplaceringar hade byggts på höstörar.

Festen började med att Vincent höll ett tal åt Cila. Så gulligt!

Björn Helsing stod för den fantastiskt goda maten.

Basti och jag fastnade på bild i photo boothen utanför festladan.

Sara och Adde fastnade också i sina matchande färger!

Tjängan min <3

Den otroligt fina och GODA bröllopstårtan, gjord av Två systrars söta.

Bestmanen Mange höll ett tal.

Lite senare under kvällen fick Vincent visa hur det går till när man byter en blöja, för att få tillbaks sin kidnappade brud, som svensexegänget hade rövat bort.

Han fick också försöka hitta rätt ben... Vilket var lättare sagt än gjort!

Sen var det dags för bröllopsvalsen! Som fick så lov att bli en bröllopstryckare, på grund av brudgummens dåliga knä.

Så vackert!

När klockan blev lite över tre svängde en limousin(!) upp på gården, och brudparet fick åka iväg på hotellövernattning till Vasa i ett lite finare åk.

Tusen tusen tack för en på alla vis perfekt kväll, Vincent och Cila. Önskar er all lycka, herr och fru Höglund!