Ett foto i timmen fredag 19.10

Nu har jag igen en gång passat på att dokumentera vår dag i bilder, och tänkte dela med mig i form av ett "ett foto i timmen"-inlägg. Tycker själv det är så roligt att gå tillbaks och kolla hur våra dagar ändrat, för det har de minsann! Hoppas ni också tycker det är intressant att se vad vi sysslar med på vardagarna. Här ska ni få följa med en helt vanlig fredag i oktober:

8:40 Dags att stiga upp! 

(sorry för suddig och mörk bild, men ville att det skulle vara fotat i stunden, så valde att inte stiga upp och sätta på lampan, haha)

9:25 Frukostdags.

10:35 Damen sover ute i vagnen, mamman plockar och fixar som vanligt..

11:45 Klurar på vart vi ska sätta upp tavlor, klockan osv. i nymålade vardagsrummet. Är i behov av gardiner också!

12:30 Barnet har vaknat, och vi myser en stund innan det blir lunchdags.

13:45 De roligaste sakerna i hemmet är givetvis de som är förbjudna... Nu får man börja vakta!

14:45 Perfekt dag att hänga tvätten ute! (synd bara att det var så kallt att den inte torkade...)

15:40 Vår dagliga promenad giv oss idag, i härligt solsken!

16:30 Läser lite bok i väntan på pappa och middag.

17:25 Vad tror ni vi åt till efterrätt? (svar: blåbär och naturell yoghurt)

18:25 Fredagsmiddag för föräldrarna: Krysspotatis, brysselkål och mustapekkarullader. Mums!

19:25 Nybadad och med en flaska välling i magen är det sovdags för lillprinsessan. Måste bara mysa en stund först!

21:35 Missade ett klockslag, men satt ganska exakt två timmar på soffan med Sebastian och funderade på livet och tapetsering. 

22:40 Drog jag täcket över mig, men tog ingen mörk, suddig, otydlig bild för att bespara er. Haha!

Plus och minus med att bo i Vörå kommun

I min frågestund fick jag en anonym fråga som löd som följande: "Vad är bäst och sämst med er kommun?". Då tänkte jag att jag kan passa på att svara på den med hjälp av en liten plus- och minuslista. Linda hade också skrivit ett trevligt inlägg om vår hemkommun häromdagen, det tycker jag ni ska passa på att läsa i samma veva. Så kanske nån "utbys" rentav tar sitt pick och pack och flyttar hitåt? Väälkomin bara!

För er som inte vet, så består alltså Vörå kommun av kommundelarna Vörå, Oravais och Maxmo. Själv har jag nyligen flyttat till lilla byn Kimo, som hör till gamla Oravais kommun. Tidigare bodde jag fem år i Oravais, så det är väl främst den delen av kommunen jag kan recensera.

BRA SAKER MED ATT BO I VÖRÅ KOMMUN:

+ Närheten till allt trots att vi bor på landsbygden. Vi har nära till havet, till naturen, till butiker (både Vasa och Jakobstad ligger cirka 40 minuter ifrån), och det mesta finns att fås på den egna orten. T.ex. i Oravais finns det järnvaruhandel, båthamn, matbutiker, postkontor och två olika tankstationer, för att nu bara nämna några servicepunkter. I kommunen finns gångbanor och vandringsleder, simstränder och idrottsplaner. Alla kommundelar har också dagis, skola, hälsovårdsstation, bibliotek, brandstation och äldreboende. Och varsin kyrka!
+ Lugnet på landet och människomängden. Varken Vörå, Oravais eller Maxmo räknas som städer, och folkmängden är inte så stor (torde vara runt 7000 invånare). Ändå känns det inte som om man bor "ute på vischan", men heller inte som om det är för trångbott. För min smak är det riktigt passligt med folk! Närheten till skog och mark finns i alla kommundelar, men samtidigt är det relativt enkelt att få tag i exempelvis matvaror eller brädor och spikar när det behövs. Att dessutom inte behöva ha sina grannar vägg i vägg, eller med fönstren på fem meters avstånd, känns som en hjärtesak för mig. Men föredrar man bostadsområden finns det givetvis också att välja.
+ "Alla känner alla"-mentaliteten. Det är väl på gott och ont att bo på en liten ort, där de flesta känner varann, eller åtminstone är man släkt eller bekant med nån som känner nån som... ja ni vet. För min egen del har jag märkt att ju mindre ort, desto bättre grannsämja, så att säga. Om ni inte riktigt förstår hur jag menar, så finns det en sång som precis beskriver detta i vår kommun: KAJ - Kom ti byin! En trio som mycket väl representerar vår kommun, om ni frågar mig! Överlag tycker jag också att det bor väldigt trevliga människor i Vörå kommun.
+ Det finns något att göra för alla. Vi har lekparker, medborgarinstitut, ungdomslokaler och "gubbdagis". Det ordnas danser och påskbrasor, sommarteater och revyer, fisketävlingar, sommarfester för barn samt skid- och cykeltävlingar. För att nu bara nämna några saker bland många! Kanske ni har hört om Maxmodansin, Norrvallas sommarfest, Musmamman på Rasmusbacken, Botniavasan eller dans på Ståorbjärji? Om inte, så tycker jag ni ska ta reda på vad dessa tillställningar är genom att turista i kommunen! Tycker du om att åka vattenskoter, spela paintball, rida eller vill du kanske gå med i ett jaktlag? Inga problem, här går det att göra alla saker om man så vill!
+ Många olika arbetsmöjligheter finns. Vill du jobba inom utbildningsväsendet, som landsbygdsföretagare, på butik, som byggare eller kanske starta en inredningsfirma? Då finns det säkert ett jobb som passar dig, eller så finns det utrymme för att hitta på nåt eget. Nu vet jag inget om sysselsättningsgraden i kommunen, men skulle tro att vi har ganska låg arbetslöshetsprocent.
+ Vi bor i en vacker kommun! Trots att Österbotten överlag är platt och tråkigt, så finns det många guldkorn i Vöråtrakten. Vill ni gå på en härlig promenad kan jag varmt rekommendera att gå genom Strandbyn och Tacksamviken i Oravais. Så fina ställen invid havet! Om jag hade pengar är det nog där jag skulle slå upp ett nytt, fint hus. Sen vet jag inte hur många procent av Vörå som består av åkrar, men det finns massor! Så himla fint speciellt på sommarkvällarna eller just innan tröskorna tar över fälten, när säden böljar i vinden. Här finns också mycket historia, såsom Tottesunds herrgård i Maxmo med sitt spöke, de tre "bullerbyhusen" Klemetsgårdarna, Oravais slagfält, och för att "dra hemåt" lite, vackra Kimo Bruk! Att sätta sig ner på en bänk vid hamnen i Hällnäs och lyssna på måsarnas skrik och barnens tjoande i vattnet är som balsam för själen en varm sommardag. Längs Vöråvägen finns också massor av gamla bondstugor som åtminstone jag nästan skulle döda för att få sätta fingrarna i. Och sen ska ni absolut inte missa vandringsleden ute på Västerö!

 Vinlax badstrand, ett av de finaste ställena i kommunen, om ni frågar mig!

 Kyroboas teater på gamla kvarnen tillhörande Kimo Bruk.

 Godaste glassarna får man vid Hällnäs kiosken på sommaren!

 På Vitmossens vandringsled i Kuckus/Tuckor kan man gå vilse om det vill sig...

 Solnedgång över "vackrast fjäälin i väädin", på något så traditionellt som Kaffistogodansin!

DÅLIGA SAKER MED ATT BO I VÖRÅ KOMMUN:

- Svenska är huvudspråket, och utbudet på finska är väldigt begränsat. För mig som pratar finska med dottern skulle jag önska att det fanns både finskspråkigt dagis och skola att välja på sen i framtiden. Visst finns det finskt lågstadium i Oravais, men det är främst tänkt för invandrarbarn, tyvärr. Sen ska vi inte ens prata om hur dåliga folk är på finska häromkring! Det är nu bara en av orsakerna varför jag valde att prata finska med mitt barn, även om jag identifierar mig mer som svenskspråkig, så att hon ska få finskan hemifrån och inte bara lära sig skolfinska.
- "Gräl" kommundelarna emellan. Som före detta Nykarlebybo tycker jag det är rent ut sagt löjligt hur vissa kan uppföra sig bara för att de kommer från olika delar av kommunen. Mina fingrar räcker nog inte till om jag ska räkna upp hur många gånger jag varit på en fest/tillställning i kommunen där nån börjat gräla om det är Årvas eller Vööro som är bättre... Suck. Vad spelar det egentligen för roll, undrar jag? Var och en trivs och bor väl där de vill, det är bara onödigt att trycka ner nån annans livsval tycker jag. Har till och med hört om Vöråbor som aldrig satt sin fot i Oravais för att det "stinker måsskit"... Och Oravaisbor som säger att Maxmo skärgård är ett skämt i jämförelse med Årvas fjäälin. Ja, ni hör ju hur tokigt det låter!
- Kommunen har inga extra pengar. Visserligen är det väl vanligt att kommuner har svårt att få det att gå runt, men åtminstone för min del skulle det kännas bättre om de prioriterade lite annat än idrott här i trakten... Som ett exempel bara så har Korsholm ett kommuntillägg man kan få som vårdledig, men inte Vörå. Jag är kommunalt anställd, och vi har verkligen inga extra förmåner! Knappt så vi får ha en julfest i året ens. I Nykarleby får stadens anställda gå på en gratis Arbis-kurs i året, men något sånt existerar inte inom VOM-MI. Vägarna är i dåligt skick på många ställen, och sen ska vi inte ens prata om hur det är med snöplogningen (billigaste entreprenören får jobbet och det märks!)...
- Främlingsfientligheten. Nu vet jag att jag går väldigt nära ett minfält genom att skriva detta, men något som har förundrat mig från dag ett när jag flyttade till Oravais är varför folk är så främlingsfientliga! Rättare sagt är många väldigt rasistiska. Ja, det råkar bo väldigt många invandrare i Oravais, och ja, många av dem uppför sig rent ut sagt idiotiskt ibland. Men nej, det betyder inte att ALLA är av samma skrot och korn! Det är ju ungefär som att säga att alla som har rött hår, är vegetarianer, eller har en mor- eller farförälder från Karelen är likadana. Jag brukar alltid glatt hälsa på alla människor jag möter på min promenad eller i butiken, oavsett var de härstammar ifrån. Det tycker jag att många andra i trakten också kunde ta efter!
- Vargen som ingen gör något åt. Egentligen borde jag viga ett helt inlägg åt hur irriterad jag håller på att bli på att vargar får stryka kring husknuten, och till och med på skolgården, utan att nån gör något! Jägare finns det gott om i kommunens alla delar, men alla står med händerna bundna och väntar på att det ska hända något allvarligt. Får verkligen hoppas att beslutsfattarna ändrar sina regler kring vargjakten fort, innan en människa ska behöva bli offer för vargen!


Det var nu bara några saker jag kom att tänka på sådär i förbifarten. Överlag trivs jag väldigt bra med att bo här, på landsbygden, med närheten till havet. Jag tycker att Oravais är en av de finaste byarna i Österbotten, och det finns nog inte mycket som klår solnedgångarna över sädesfälten på "Kimo rääton" en sommarkväll. Skulle jag flytta skulle det nog vara utomlands i stället för till nån annan kommun i Finland. Trivs bra här, kanske till och med bättre än i min forna hemstad Nykarleby, och är glad att det är hit jag hamnade. Hoppas på att få bo här i knutarna resten av mitt liv. Så har jag planerat i varje fall!

Förlovningsfotografier kan man t.ex. ta vid härliga Kimo Bruk!

Minestronesoppa

En dag i förra veckan gapade kylskåpet ovanligt tomt, och jag funderade vad man kan knåpa ihop av överbliven spaghetti, halvdålig purjolök, snart utgående riven ost och vad vi nu kunde tänkas ha för konserver i lådan. Kom att tänka på Minestronesoppa som föredetta köksan vid Kimo skola, Marita, brukade göra. Skickade och frågade receptet av henne, hade Sebastian att köpa hem soppgrönsaker och strimlad skinka, och så experimenterade jag mig fram lite med kryddningen. Och vet ni, det blev så gott att jag nästan fick en liten tår i ögat! Kommer definitivt att göra soppan fler gånger. Tog inte alls många minuter att knåpa ihop, behöver inte koka länge, och smakade himmelskt med riven ost till! Om ni gillar pizza kan jag tipsa om att denna soppa på dagis kallades för "pizzasoppa"...

Du behöver:

- Purjolök

- Vitlök

- Soppgrönsaker

- Strimlad skinka

- Tomatkross

- Buljongtärning

- Potatis

- Spaghetti

- Kryddor: Pizzakrydda, svartpeppar, örtsalt,
eventuellt chili, paprika och vitlökspulver för mer smak

> Strimla purjolöken, pressa vitlök, fräs i olja tillsammans med soppgrönsakerna och skinkan

> Tillsätt vatten, tomatkross, buljong, samt potatis och spaghetti i bitar

> Krydda enligt behag!

> Låt koka ca 30 minuter, tills potatisen är mjuk

> Servera med riven ost!

Svar på frågor angående huset, del 2

Förra veckan fick ni läsa de första svaren på några frågor ur min frågestund (klick). Nu tänkte jag fortsätta där jag lämnade, och svara på resterande frågor angående huset.

Maria undrade: "Vad ska bli det roligaste med att bo i egnahemshus? Och det tråkigaste?"

Det absolut roligaste med att ha flyttat till hus är nog att jag drömt om eget hus i så många år. Visserligen är det inte mitt drömhus, men kanske det kan bli bra sen när jag fått sätta min (vår...) egen prägel på huset. Givetvis är det ju också en fördel att ha mera yta att röra sig på, och en egen gårdsplan. Att få bo på landet har ju både sina för- och nackdelar, men för tillfället ser jag det nog bara som en positiv sak, att få bo ute på landsbygden, med naturen runt husknuten. Är absolut ingen stadsmänniska, så att ha bott i lägenhet så länge som åtta år är nog tillräckligt för mig! En annan sak som ska bli kul med eget hus är nog att det blir betydligt lättare att bjuda hem folk. När vi bodde i Oravais fick man nog tänka inte bara en utan två gånger hur många man bjöd hem.. Vi hade ju väldigt begränsat med utrymme nämligen! Tror också det kommer bli mycket trevligare att stå och laga mat i ett kök som är 2/3 av hela vår tidigare lägenhet... Haha!

Det tråkigaste är definitivt att det finns så mycket mer att göra och underhålla med ett hus. Visst hade vi det enkelt med städningen på 46 kvadrat, och för att inte tala om hur skönt det var att slippa allt gårdsarbete! Nu blir det ju räfsning, gräsklippning, snöskottning, rensa i rabatter och så vidare. Och att snabbstäda på 15 minuter om man får oväntade gäster lär ju inte vara ett alternativ längre, speciellt inte med tanke på att vi ska renovera samtidigt vi bor här! Och har ett TREvåningshus att underhålla, hohh. Egentligen är det ju kul att vi ska renovera och göra det fint här, men måste nog säga att jag helst skulle slippa att bo i renoveringskaos.. Perfektionist som jag är så tycker jag inte om oreda och när var sak INTE har sin plats. Tyvärr så är det ju vårt liv i många år framöver, och det gräver nog lite i maggropen att tänka på det. Så det blir ju lite trist också, att inte känna att man är nöjd och glad över att t.ex. bjuda hem folk på en tid.

Fick också en fråga av en anonym: "Hur känns det att flytta till egnahemshus?". Och ja, kort och gott känns det nog BRA! Svarade väl kanske indirekt på denna fråga redan i Marias fråga, men om jag nu ska fylla på lite så kan jag berätta historien om min relation till det här huset. Ni som hängt med på bloggen länge vet säkert att min stora dröm alltid varit att bygga ett eget (nytt) hus. Har alltid varit väldigt husintresserad, och en av mina fritidssysselsättningar, åtminstone tidigare, var att göra husritningar. Tyvärr går det ju inte alla gånger som man tänkt sig här i livet, och att flytta till just det här huset, i Kimo, var nog väldigt långt nere på min "saker jag vill göra"-lista för bara en tid sen. Men verkligheten kom snabbt emot, speciellt sen Eleonore kom till världen, och vi behövde mer yta att röra oss på. Grejen är nämligen den att Sebastian ändå skulle ärvt det här huset den dagen hans pappa dör, så det kändes onekligen onödigt att  sätta pengar på ett annat hus, om vi ändå i något skede av livet hamnar att handskas med detta. Så efter två långa år av övertalning och funderande så blev det då till slut så att vi köper hans barndomshem. Hur jag känner angående huset idag kan vi ta en annan gång... Men överlag så ska det bli riktigt roligt att äntligen få prova på att vara husägare!

Sen hade Janica N undrat: "Kommer ni att göra upp en ny budget för de utgifter som medföljer med ett eget hus, eller tänker ni att ni kan följa "gamla budgeten" och allt fortsättningsvis kommer att gå bra med det?"

Kan börja med att erkänna att vi faktiskt varit lite dåliga med att göra upp budget.. Själv har jag väldigt bra koll på vad som kommer in och går ut varje månad, har nämligen bokfört min ekonomi sen den dagen jag fyllde aderton! Men Sebastians del har jag väldigt dålig koll på. Nu vet vi ju givetvis att ett hus tillför betydligt större och fler utgifter än att bo i lägenhet. Så länge vi bodde i Oravais hade vi följande utgifter som hörde till hemmet: Lån + bolagshyra, hemförsäkring, vattenräkning (två gånger i året), elräkning (varannan månad), interneträkning och hyra på en bilplats. Nu med huset får vi ju en betydligt större elräkning, men dock räknar vi med att vattenräkningen sjunker. Sophantering ska betalas för, eventuellt snöskottning på vintern, och sen blir förstås amorteringarna dubbelt större, i och med att vi har lägenheten kvar OCH lånar för huset och renoveringen. Hemförsäkringen kommer ju också att kosta mer, i och med att vi har fler kvadratmeter och uthus, samt mer lösöre här än i Oravais.

Så summa summarum är vi medvetna om att det kommer bli dyrare att bo i hus, men ännu har vi inte räknat på hur mycket dyrare. Sen ska ni lägga till att jag går på vårdledigt i december, alltså kommer jag ha cirka 300 euro att leva på i månaden... Blir nog inte så många lyxmiddagar den närmaste tiden alltså! Gissar också att vi får omprioritera lite med saker som köps hem. Även om det vore roligt med nya inredningssaker och möbler till rummen vi renoverat, så hamnar det nog på "om vi har pengar över vid månadens slut"-listan, tyvärr.

Måndagen som inte känns som en måndag

Hej på er kompisar, och hoppas ni fått en fin start på den nya veckan! Här i gården har vi varit vakna sen strax efter sju nån gång.. Håhåjaja! Själv sov jag inte många timmar i natt, men otroligt nog orkar man sig ändå upp på något vänster.. Funderade faktiskt om jag skulle ta och krypa ner under täcket nu när lillan sover ute i vagnen, men konstaterade att jag inte får så mycket gjort då. Egentligen ganska dumt att jag känner att jag borde göra något utöver att ta hand om mitt barn på dagarna, men ni som är i samma sits vet.. Om inte kan ni ju lyssna på Allt vi måste tala om-podden och nyaste avsnittet som handlar om precis det - att känna att man behöver göra och vara nåt när man är hemmamamma. Kloka funderingar!

Den här måndagen då, den känns faktiskt inte alls som en måndag. Troligen för att vi hade Sebastian i älgjakten hela helgen, alltså kändes det i princip som vilken vanlig vardag som helst.. Nåja, får väl uthärda en tid nu så börjar vi ha honom hemma åtminstone på helgerna igen! De hade redan skjutit 5/13 älgar, så hoppeligen tar det inte ända till slutet av november innan de blir klara med jakten i år. Så behöver vi inte vara så uttråkade...

Planerna för den här veckan är inte många, utan kalendern är faktiskt ovanligt tom, och det känns bra. Jag har börjat på med projekt: måla väggarna i vardagsrummet, så det ska jag/vi försöka slutföra bara vi har tid och ork. Sebastian håller också på och river i stora sovrummet, dit det är tänkt att vi flyttar över bara det blir klart. Får ju så lov att börja nånstans med renoveringen med hundra punkter, och i vårt fall blev det då att fixa upp sovrummet. Ska ta och knåpa ihop lite fler svar på era frågor angående huset ifall jag har nån minut över idag! Annars får jag väl bara så lov att önska er en trevlig vecka. Kanske ni har höstlov? Skönt i så fall!

 Här har vi en tjej som börjat intressera sig för böcker. Sådär ligger hon ofta på golvet och pratar och svänger på boken. Så gulligt!

 På torsdag efter att vi varit på mamma-barnjumppa till fyssen i Årvas drog jag med mig några mamas till Kimo. Vi hade utflykt till Kimo Bruk på agendan.

 Fick till och med upp eld!

 Kan ni tänka er, att ALLA barnen sov, så vi fick grilla och (nästan) äta ifred??

 

Janina, Johanna, Caroline och Lisette, trevligare skogssällskap får man nog söka efter!

 SÅÅ gott med korv och varm O'boy.

 Här bor vi. Gissar att huset och gården kommer se väldigt annorlunda ut om några år!

 När lill-damen inte ville sova så satt vi i stället oss ner och tittade...

 ... på pappan som klippte gräs.

 På lördag kom svärisarna över på tortillas.

 En söndagspromenad som värmde lite extra i hjärtat.

 Tänk att vi får bo på ett så här härligt ställe!

 Vad tror ni, snyggare med ljusgrått än orange kanske..? Hehe.

 Hittade min gitarr. Hade nästan glömt att jag ägde en, och än mindre hur man spelar! Så rogivande.

Ha en bra dag!

Ohikiitävää

Slutar aldrig förundras över hur fort tiden går! Kanske det gått extra fort nu när vi flyttat och jag haft massor att dona på med under min vakna tid. Så fort Eleonore somnat har jag plockat och flyttat, städat och torkat och omplacerat grejer. De flesta dagar eller kvällar har vi haft nån typ av program, och jag börjar nästan känna att jag inte hinner med allt jag borde eller vill göra. Kompisdejter bokas in på rad, det ska handlas och städas och jumppas och donas med nåt hela tiden. Visst har det funnits dagar under min mammaledighet som jag klättrat på väggarna och nästan dött av tristess. Men måste nog säga att såna dagar behövs emellanåt också! Roligt att ha något att göra, men skönt att också bara få vara och ta det lugnt. Försöker nog prioritera ledig tid, men med facit i hand lär det väl inte bli så mycket av det framöver.. Sambon börjar älgjakten nu på lördag, så honom lär vi ju inte se så mycket av de kommande två månaderna. Får väl helt enkelt carpa lite diem och börja renovera själv, ifall det känns så!

 Årets första snö kom här i Kimo i den 4.10!

 Vi storhandlade "lite" på Minimani. Och barnet blev plötsligt så stort där hon kunde sitta i kundvagnen helt själv! (försökte ha henne i babystolen men det blidde ju till ingenting)

 Tänk att vi får bo granne med Kimo Bruk. Så fint ställe! 

 Kanelbullens dag missade ni väl inte? Orkade inte baka egna, så Aroma fick stå för årets bulle.

 Roligt att leka nu när vi har större yta!

Mamma och pappa hade köpt en sån otroligt fin bukett när de var på besök i lördags.

Hundra år gammalt matbord

Tidigare i höst/i slutet av sommaren fick jag syn på ett gammalt, fyrkantigt matbord på FB-loppis. Det var kärlek vid första ögonkastet, och efter lite funderande och konsulterande med den något skeptiska sambon, blev det affär. Jag tänkte att med lite slipning och ny färg och lack blir det som ett helt nytt bord. Och visst hade jag rätt! Bara att det där med "lite" slipning nog var en önskedröm... ÅTTA VARV slipade jag bordet innan jag hade bort den gamla lacken. Puhh! Kan säga som så, att jag nog inte gör om det i första taget. Här ska ni i varje fall få lite bilder från projektets gång, ifall nån är intresserad:

I originalutformning!

Påbörjat slipningen av benen...

... vilket visade sig vara betydligt jobbigare än jag tänkt mig.. Lacken satt som sten (eller nja, snarare som kåda...)!

Oslipat...

... VS slipat 2-3 varv.

Målade benen med vit möbelfärg. Tre varv krävdes förrän jag var nöjd!

 Lackade bordsytan med helt vanlig halvmatt möbellack.

Och där står det nu, hundra år gammalt och uppfräschat, och matchar inte det minsta med övriga köket. Men så fint ändå!