Blogvember challenge

För en tid sen startade Ziio, alltså Ida-Marie, en bloggutmaning att göra nu i november, när det annars är mörkt och trist, och blogghumöret kanske inte alltid är på topp. Jag har med spänning väntat på att nån ska passa över utmaningen till mig, och häromdagen såg jag att Lillon gjort precis det. Man tackar! Ska göra mitt bästa för att svara på frågorna.

Utmaningen går ut på att svara på nedanstående fem frågor, och sen passa vidare åt tre andra bloggare. Kan redan nu avslöja att jag skickar vidare åt Minna, Therese och Tees. Så ni får lite blogginspiration, tjejer!

Det roligaste med att blogga tycker jag, som många andra, är när man får respons på det man skrivet. Det finns nog inget som är så härligt (bloggmässigt) som när man loggar in på bloggen och har en bunt med kommentarer att godkänna! Love it. Att man känner att det man skrivit faktiskt berört nån, eller fått nån att tänka till. Det känns toppen! Sådär allmänt så tycker jag om att blogga för att ha nåt att gå tillbaka till. Exempelvis brukar jag i slutet av varje år göra en sammanfattning på året som gått, och jag skulle nog ärligt talat aldrig minnas vad som hänt om jag inte bloggat under årets gång. Brukar helt enkelt gå tillbaks i arkivet, skriva upp punkter i ett word-dokument, spara de viktigaste/bästa bilderna och sen göra inlägg. En annan rolig grej med att blogga är också att jag får utöva och utveckla mina skrivförmågor hela tiden.

Enligt mig själv är min blogg en helt vanlig vardagsblogg, där jag skriver om vad som händer i mitt liv, vad jag äter, hur jag tränar och vad jag gör om dagarna. Jag visar det som finns i mitt liv, skriver om det jag funderar på och drömmer om. Ibland blir det mycket träning här på bloggen, andra gången en hel del recept, och just nu är det inredningen som dominerar. Men grejen jag tror lockar med min blogg är att jag skriver lite med glimten i ögat. Har alltid brunnit för text och har väl - om man får skryta lite på sig själv - alltid haft skriftens gåva framom talets (fast jag har väl nog det också, hehe), och det märks nog också på mitt skrivsätt. En dos humor eller sarkasm finns alltid inbäddade i mina skriverier, and that's how I like it!

Kanske jag kan fråga er istället - vad tycker NI att gör min blogg speciell? (Ni kan ju också gärna svara häär!)

Just nu känns det som min blogg är påväg uppåt. Äntligen! Har väl aldrig egentligen haft nån ambition att min blogg ska bli störst och bäst, och bryr mig inte så hårt i hur många läsare jag har eller hur många sidvisningar jag haft på en vecka. Det som spelar störst roll för mig är att nån faktiskt kan relatera till det jag skriver, eller att någon tar sig tid att kommentera ett helt vanligt vardagsinlägg. Jobbar hela tiden på att kvaliteten på bloggen ska bli bättre - bättre bilder, mer genomtänkta inlägg, och allra främst: fler inlägg!

Jag bloggar ju i princip för min egen skull, och försöker att inte ta stress över om jag inte hinner blogga varje dag. Men visst skulle det vara kul om jag hade nåt att leverera varje dag... Det ska jag nog jobba på under det kommande året! Sen är jag väl lite "ur mode" som fortfarande inte har en egen domän, eller gör min egen design via nåt annat än Bloggers verktyg. Men så mycket känner jag åtminstone inte just nu att jag vill/kan/orkar sats på bloggen, att jag skulle ändra på det. En sak som jag dock troligen kommer börja göra 2015 är att sätta namnstämpel på mina bilder! Så hoppeligen hittar ni en liten "Mimmi"-etikett på mina bilder om ett år.

Jag har bloggat i lite över fem år nu. Startade upp min blogg på hösten 2009. De första två åren använde jag fortsättningsvis Berusad/Bilddagboken för att dokumentera min vardag, och bloggen var inte direkt prioritet ett. Men när jag böt över till Facebook bestämde jag mig också för att satsa mer på bloggen. Så sådär rent praktiskt kan man väl säga att jag bloggat (regelbundet) sen 2011.

Statistikmässigt är detta mitt mest lästa inlägg, men det har nog bara med de googlade bilderna att göra. På en god andraplats har vi inlägget där jag berättar om mina inredningsplaner, och det har nog säkert hamnat högt upp när folk läst på om järnsulfat. Men av inläggen jag själv skrivit har vi på toppen ett inlägg som handlar om ett ämne som är väldigt kärt för mig - kroppsuppfattning. Inlägget "dagens tankeställare" är skrivet i februari 2012 och läst över 1000 gånger. Det är mycket för min lilla puttefnaskblogg! Det var nog också ett av mina bättre inlägg. Nå, 2012 är ju länge sen och jag har utvecklats en hel del sen dess. Det inlägget jag själv, just nu, är mest stolt över, är nog min skrivelse från tidigare i veckan, nämligen denna. Sammanfattningsvis kan vi väl säga att de inlägg jag satt lite tanke och själ bakom, de som verkligen kommer direkt från hjärtat, är mina bästa inlägg.

Jag har ju redan publicerat en lista med mina fem favoritbloggar. Och jag håller nog fortfarande ganska hårt på dem. Dock kan jag lägga till några andra inspiratörer till listan: 

- Anna-Lena, som bloggar om inredning

- Linda, som alltid har vackra bilder och härliga handarbetstips

- Camilla, med det vackraste hemmet och de bästa bilderna

Ja, som ni ser är jag väldigt insnöad på inredning just nu!

Damkvällen

I lördags träffades jag och ett gäng härliga tjejer hemma hos Tossa, i hennes nya lägenhet i Nykaabi. Vi hade en riktigt trevlig kväll med massa godsaker och x-antal samtalsämnen. Kan bara konstatera, att damkvällar är aldrig fel, det får en alltid på lite bättre humör. Tack för i lördags, tjejer!

Dagens visdomsord

Efter en nästan tio timmars arbetsdag och en skön 1h 20min promenad med min käraste Tees med tillhörande eftersnack på över en timme kändes det riktigt bra att bänka sig framför Bytt är Bytt med en kopp persikokvarg och några rader choklad. Jag tar ingen stress över att jag fortfarande inte hunnit julpynta, eller att halva huset ser ut som ett katastrofområde. Mest fundersam är jag på livet just nu. Dagens samtalsämnen väckte många tankar och funderingar. Och ja, sen måste jag nog erkänna att jag är gaaanska nervös inför morgondagens bloggjulfest! Ska fixa både frisyr och smink, så det känns ju lite som att utsidan är "på raden", medan jag är lite osäker på vad man egentligen ska säga och göra. Nä, jag är inte direkt osocial, men ibland lite osäker när jag är bland många okända människor. Men hey. vi är väl ändå som en enda stor familj, vi bloggare här i Österbotten? Eller har jag helt fel?

Avslutar denna torsdag med några fina visdomsord, utvalda av ingen mindre än min mommo.

Det händer i gården!

Godkväll, eller godnatt kanske vore på sin plats istället!? Här på bloggen är det tyst, och orsaken är enkel: Jag har alltför mycket att dona på med här hemma! Pysslar på i kontoret, provmålar med ättika... Igår fick jag dessutom för mig att sätta iväg till Vörå för att veckohandla innan zumban. Det blev så stressigt att jag körde på sju minuter till Pensala, men blev ändå försenad. Annars har jag mest hållit på med kontoret. Ni vet när man börjar på med nåt och så skapas en kedjereaktion? Ja, det är precis vad som hänt här. 

Kalle fixade listerna i kontoret igår, så efter det har jag haft fria händer att plocka och fixa. Förstås rev jag ur nästan alla skåp i Kalles rum, där julbelysningen och några julpynt också ligger utspridda... Som att inte det räckte så var jag och kapade lite kvistar ur träden när jag kom hem idag. Mellan REKO-shopping och en kort pratstund hos Kalles mommo (hon ska sy nya kuddfodral åt mig så jag stannade på de obligatoriska Dumle-karamellerna) har jag alltså hunnit släpa upp en tre meter hög kvist, kapa kvistar till diy-stjärnor, plocka i skåpen i kontoret, hänga upp en ny julstjärna (bytt e bytt, moahaha!) och fundera lite på julen. Hade ju tänkt julpynta idag men nähepp, icke idag heller... Kanske imorgon! Men bara kanske.

 Hade ju inte tänkt dra in en sådär hög kvist (allt syns inte i bild) till glasvasen, men det bara hände. Passar ju bra nu i väntan på julgranen!

Provade med ljusslinga också, men jag vet inte...

 Denhär pallen har jag målat med svart te, ättika och stålull, believe it or not! Ska berätta hur jag gjorde sen...

 Böt ut veteaxen mot några pilträdskvistar, i väntan på grankvistar!

 Hittade äntligen nåt att sätta i det mörka badrumsfönstret!

 Hur fina är inte dessa?!

 Lokaliserade min tuseneuros samling! Funderar om de ska få åka upp på kontorsväggen eller ej..

 Janå, såhär ser det ut just nu!

 Myshörna nummer två, där jag knappast heller kommer sitta så ofta...

Älskar zinkkorgarna från Halpa-Halli! Den stora för 14,95 och den lilla för 7,95. Riktiga kap om ni frågar mig!

 Nu känns det bättre att sitta och printa, dona och pyssla!

 Första rummet som fick en tomte!

 Ovanpå skåpen ser det ut såhär just nu.

 Köpte på Halppis igår.

 Försöker vara trendig med koppar!

 Skylten hittade jag vid Amalia i helgen.

Jaja, ska försöka vara lite aktivare med bloggen imorgon. Om jag inte får för mig att jag hinner julpynta. Nu när jag tänker efter ska jag faktiskt ut och gå med Tees en sväng också. Har en bloggchallenge på hälft... Glömt att sätta upp bilder från damkvällen i lördags.. Skinkmuffinsreceptet är kvar i utkastet.. Ja, ni lär nog inte bli utan inlägg i varje fall! Det kan bara dröja nån dag. Gonatt!

Tjuvtitt

Här får ni en liten tjuvtitt på vårt kontor! Efter jobbet donade jag på en stund, plockade och funderade. Kalle och jag for iväg och hämtade två skåpdelar till svärföräldrarnas. Listerna är inte ens fastspikade, men det skiter väl jag i! Blev lite illa tvungen att börja möblera när allt ändå är klart.. Hittade till och med bortglömda gardiner! Nå, ännu är det långt i från färdigt, men jag är ju på gång åtminstone.. Och jag, som ni ser så får jag så lov att klicka hem en till kopparstjärna, den vi hade från förr ser alldeles för ensam ut där i högra fönstret! Var på zumba till Jeppis emellan, och passade på att handla hem en likadan zinkkorg som den ni ser på bilden, fast modell större. Men mera om det imorgon! Eller en annan dag.. Kanske nästa år!? Nä, skoja ba!

Pessimisten

Live the life you've imagined

Kix skrev för några dagar sen ett inlägg som fick det att snurra i mitt hjärnkontor. Läste det till att börja med på mobilen, men som vanligt orkade jag inte besvära mig att kommentera (har ni också det problemet när ni läser bloggar på telefonen??). Men inlägget stannade kvar i huvudet och nästa dag fick jag så lov att läsa det igen - denna gång på datorn. Tyckte fortfarande att det var bra, och skrev en kommentar åt Kix att jag ska göra ett "bloggsvar" åt henne. Nå, nu har jag då tagit mig i kragen och diktat ihop en "liten" (hahaha dagens skämt!) ramsa åt er!

I dagens läge tror jag det är ganska lätt att tappa bort sig själv i alla de tusentals förväntningar som ställs och finns. Om det inte är någon annan som ställer dedär förväntningarna, så är det man själv som målar upp bilder på hur man "borde" vara. Man borde ha en utbildning. Man borde ha ett jobb. Man borde ha ett vettigt ställe att bo på. Man borde gifta sig. Man borde skaffa barn. Man borde pensionsspara redan när man är tjugotre. Ja, ni fattar. Alla dedär förväntningarna som samhället ställer på en. För att inte tala om att det blir värre ju högre upp i åldrarna och ju längre fram i livet man kommer.

"Har du tänkt förlova dig snart? Funderar ni på husbygge? När ska ni skaffa barn?". Tror att frågor som dessa är ganska vanliga, om man som mig, är i en livssituation där studier är avklarade, man har ett jobb, en bostad och en partner sen flera år tillbaka. Jag vet inte hur många gånger jag fått nån av dessa frågor det senaste året. Och jag vet fortfarande inte vad jag ska svara. "Nee itt ere väl läge fö he itt!"? Ja, jag vill nog förlova mig nån gång. Kanske inte riktigt just nu bara, utan när det känns rätt. När det känns bra, när det känns som det är läge för det. Ja, jag tänker hela tiden på husbygge, men just nu har jag inga sådana summor med pengar att sätta på boende. Jepp, jag har nog tänkt skaffa barn, men när vet jag inte. Kanske om ett år, kanske om fem? Det är ju inte bara mitt beslut, detdär. Och dessutom vet man ju inte om man ens kan få barn. Det är förresten nåt som jag funderat på ganska mycket på senaste tiden. Tänk om man inte kan? Vad ska folk då säga, tycka och tänka?

Där kommer vi in på nästa sak som handlar om förväntningarna i dagens värld. Varför är vi, människorna, varför är jag, så upphängd på vad andra människor tycker och tänker? Varför kan man inte bara köra sin egen grej, och fullständigt strunta i vad andra säger och gör? Varför måste man alltid jämföra sig med andra? Ett bra exempel, som jag tycker syns mera och mera, är att folk "hakar på" trender. Ta nu t.ex. fitnesstrenden som varit på tapeten ett tag. Eller att man ska välja ekologiskt. Ja, det kan ju egentligen handla om vad som helst. Vilka blöjor som är bäst åt barnen, vad du borde använda eller inte använda för hårprodukter. Om man ska handla nytt eller återanvända. Om det är hälsosamt eller inte att äta mycket fett. Alla dessa saker syns i media, vi kan läsa om det i tidningarna, det finns på Facebook, vi både läser och skriver om det i våra bloggar. Överallt finns dessa intryck som man ska sålla bland. Och ibland blir jag nästan tokig när jag ser hur lätt människor påverkas av det som finns omkring dem.

Nej, jag säger inte att jag inte påverkas. Visst gör jag det, självklart. Men jag tror att jag är ganska bra på att välja ut det jag låter komma nära på, och det jag förkastar. Låt mig ge er ett riktigt praktexempel: Bloggvärlden i svenskfinland har verkligen ett uppsving just nu. Nya bloggförmågor ploppar upp här och där, det skrivs det ena briljanta inlägget efter det andra. Ändå känner jag lite att det är en trend dethär också, med att ha bloggen och de finlandssvenska bloggarna i fokus. Förstå mig inte fel nu, jag tycker det är toppen att vi som bloggar i svenskfinland får lite synlighet! JAG tycker det är toppen, för det ger mig sån inspiration. Men ibland när jag klickar in mig på en blogg får jag bara känslan av att detta hade personen aldrig skrivit, om det inte varit för "bloggtrenden" just nu. Förstår ni hur jag menar? Man kanske skriver inlägg bara för att folk förväntar sig att man ska göra det. Inte för att man själv vill. Ja, tappade kanske tråden lite nu, dethär med bloggar är en helt annan story, får nog ta och spinna vidare på det i ett skillt inlägg märker jag!

Om jag går till mig själv och förväntningarna på mig så känns det lite motstridigt just nu. Jag är i den åldern då jag både förväntas "leva mitt liv medan jag kan" och samtidigt ska anamma framtiden; familjen lurar runt hörnet. Om man ser på min umgängeskrets så är ungefär hälften fortfarande ute och festar på helgerna, medan andra nyss har fått barn, förlovat sig, gift sig eller håller på och bygger hus. Och där nånstans mittemellan står jag. En del av mig kan inte annat än längta efter barn och hus och detdär "svenssonlivet" jag alltid drömt om, medan andra halvan fortfarande känner att jag borde hinna göra något så länge jag är ung. Ni vet, gå på galna fester och resa jorden runt. Speciellt resedelen har satt sig riktigt hårt i mig. Jag vill hinna se så mycket! Vill åka till Australien och backpacka/jobba en tid. Roadtrip genom USA. Bo och jobba i Norge. Kanske tågluffa genom Europa (inte så högt på listan, men det är en såndär typisk sak ungdomar brukar göra, eller hur?). Sånt.

Och här kommer den svåraste biten - hur ska man kunna göra allt dethär, när man har just jobb, boende och partner sen flera år tillbaka? Ja, det är den stora frågan här i livet, antar jag. Prioriteringar tror jag svaret stavas. Om jag ska vara riktigt ärlig med er nu så älskar jag mitt jobb (inne på andra året nu, ni kan ju fråga om trettio år hur jag känner då), men ändå har jag en längtan att åka bort. Speciellt det gångna året har satt igång många tankar i mig. Man måste liksom carpa lite jävla diem så länge man kan. Live the fucking life you've always imagined. Såntdär som står på mina inredningstavlor, ni vet. Och jag är nästan beredd att åka iväg. Mitt arbetskontrakt tar slut 31.7. Vem har sagt att jag måste söka på nytt? Vem har sagt att jag inte kan åka iväg till Australien, Norge eller USA? Ingen har sagt det! Det är bara jag själv som stoppar mig. "Men int kan man ju åka iväg när man har jobb, sambo osv". Varför inte det då? Visst kan man! Det handlar nog bara om att vänja sig vid tanken. Jag kanske inte borde skriva ut dethär nu, men tänker göra det i alla fall:

Länge har jag drömt om att åka iväg till USA på en roadtrip/upplevelseresa. I våras gick det så långt att jag började googla och fundera och planera. Jag gav förslaget åt sambon att vi skulle spara pengar och åka iväg en månad nästa sommar, 2015. Hans svar: "Men int kan man jo far iväg nanstans på somarin, he händer ju så myki tå". Jag blev helt paff, och tappade liksom suget att planera efter det. Som sagt, detta kanske inte egentligen hör hemma här på bloggen, men det är ett fint exempel på hur fast vissa människor är i sitt liv. Jag har redan sett möjligheten, medan han bara ser det som gör det omöjligt. Jag säger: Det handlar om EN MÅNAD i en mänskas liv. En månad fylld med nya upplevelser. Vem vill liksom INTE byta ut det mot midsommarfester, varmanstävlingar och slöa dagar på villan? Det har man ju gjort i tjugo år, och kommer göra i femtio till.

Ja, sammanfattningsvis kan jag väl bara säga att jag tror på att man ska göra det som känns rätt för en själv. Vill du inte gå i skola, utan istället börja jobba efter högstadiet - gör det då! Vill du skaffa barn före du gifter dig - gör det då! Vill du resa runt hela världen eller flytta till Singapore ett år - gör det då! Det enda som begränsar dig är du själv. Inte vad andra tycker, tänker eller säger. DU. SJÄLV. Tänk på det, nästa gång du säger "jag kan inte".

Bloggjulfesten

Hörni! På fredag smäller det äntligen - då är det dags för bloggjulfesten vi alla väntat på! Själv har jag laddat upp med sprillans ny klänning, men tänkte använda "gamla" skor, väska, smycken osv. Har också bokat in mig för både håruppsättning (svärmor) och sminkning (Janica). Ett bekymmer återstår, och det är vilken bh jag ska ha!? Typiska kvinnoproblem... Ingen av bh:arna jag äger passar under klänningen pga skärningen, och jag vet inte hur jag ska hinna skaffa en ny heller. Jaja, kanske kommer utan bh så får ni nåt att bita i! HAHA.

Min klänning, som jag är sååå förtjust i!

En sak jag funderat på är hur man ska ta sig till bloggjulfesten. Vi är ju säkert många från "mitt" område som ska dit, men är lite osäker på vilka. Kanske vi kan samåka? Skulle bli jättetacksam om ni lämnade en kommentar om vem från Vasa/Vörå/Oravais som är påväg till Juthbacka på fredag, så kan vi säkert komma fram till nåt. Okee? Okee!

If there's any other way

Här är det söndagsfeelis i gården. Vaknade upp i mitt barndomsrum i Jutas i morse, efter en trevlig damkväll hemma hos Tossa igår. Firade pappa med tårta och presenter, pratade om dittan och dattan. Jag och syrran funderade lite på hemliga julklappar. Sen hoppade jag i ridkläderna och bilade iväg till stallet. Det blev en timmes tur längs skogsvägarna med tant Elli idag. Så härligt! Och ryggen bråkade inte ens särskilt mycket. Såg många fina julgranar under turen, hrm... Innan jag åkte tillbaks hem till Årvas blev jag ordinerad att hämta kebabrulle från Victoria. Okejdå. Själv var jag väl mest sugen på makaronisalladen men.. Sambon satt klistrad framför Formula från sekunden jag steg in genom dörren. Själv har jag varit duktig och målat andra (och sista) varvet i kontoret, rivit bort alla tejpbitar (lättare sagt än gjort!) och dammsugit och skurat golvet. Väntar bara på att nån ska spika fast golvlisterna åt mig så jag får lyfta in skrivbordet och annat jag väntat på i 1,5 år... Och så tror jag att det blir en svart IKEA Expedit (nä de heter ju Kallax nuförtiden) med åtta fack som förvaringsmöbel. Perfekt?

Sen lyssnar jag helst på For the widows in paradise med Abalone Dots idag. Tyvärr finns det ingen ren version på YouTube, men om ni spolar fram till 6:33 här ska ni få höra på nåt vackert. Okej?

Lördagshälsning

Byggarna Bob

Renoveringsbloggen uppdaterar! Idag steg vi upp klockan halv tio för att börja på med kontoret. Hela dagen har vi i princip donat på: måttat, skärt, klistrat och klippt. Till slut hade vi fått upp tapeterna och jag hade målat första varvet. Så nu ser rummet ut som nytt! Helt otroligt vad lite ljusare färg kan göra att ett rum ser större ut. Det var första gången Kalle och jag tapetserade tillsammans, och kan ni tänka er, det gick faktiskt helt okej! Visst blev det några sura miner och fräsningar där emellan, men vi fixade det ändå ganska bra. Team-work, liksom! Och båda lever ännu... Hann också en sväng via Amalia så länge riset puttrade på spisen. Pulled chicken blev dagens lunch/middag! Vid fyra-tiden var vi färdiga för dagen. Och tänk att vi gruvat oss så för detta att vi låtit det vara i 1,5 år! Helt sjukt. Nu återstår bara att måla ett till varv (imorgon), skruva fast listerna och fixa lampan i taket. Sen är det bara att bära in lite grejer och leta efter nån typ av förvaring, t.ex. IKEA's expedit... Ja, he blir nåo bra dehär!

Så nöjd!

Om att inte hinna blogga

Som de flesta i den finlandssvenska bloggvärlden är jag riktigt on fire just nu när det kommer till bloggandet. Ja, man skulle kanske inte tro det när man ser på min blogg alltså... Men låt mig förklara för er hur det ligger till:

Ni ba:

Och jag ba:

Och ni ba:

Vad är du egentligen så busy med då Mimmi!?!

Jag ba:

Ni ba:

Anki skrev i tisdags om den fina balansen mellan bloggtorka och tidsbrist. Före gruppen Finlandssvenska bloggare kan jag nog ärligt säga att jag mest led av bloggtorka eller idébrist, vad man nu vill kalla det. Sen gruppen kom till och jag dagligen ögnar igenom flödet så får jag idé efter idé. Var hamnar alla dedär idéerna då? Jo, i mitt utkast! I skrivande stund har jag inte mindre än 16(!!!) inlägg i utkastet. Vissa är ganska långt gångna i tankarna, medan andra bara är små sandkorn som fötts från andra människors inlägg.

Varför stannar inläggen i utkastet då? Jo, för att jag är busy hela tiden! Kan verkligen inte fatta hur jag har såhär lite tid över för bloggen NU, när jag knappt gör nåt på kvällarna. Jag menar, hur hann jag förr när jag tränade 6 dagar i veckan!? Ja, det är nog ett mirakel. Hur mycket eller lite tid jag än har så hittar jag alltid nåt att fylla den med. Och egentligen är det väl ingen dålig grej. Det är bara dåligt när jag för en gångs skull har skrivripuli, men aldrig får ut ett endaste inlägg för att jag alltid håller på med nåt annat. Jaja, ska försöka bena av på dendär utkast-listan nu faktiskt. LOVAR. Ska bara... först.