Men måste säga att det här året har nog absolut stärkt mig som människa. Har lärt mig mycket om mig själv. Var jag varit, var jag står idag, vart jag är på väg. Och ni vet ju att de brukar säga att när en dörr stängs så öppnas ett fönster. Och så var det ju verkligen för mig. Aldrig hade jag trott när jag lämnade allt det trygga och bekanta i livet bakom mig och flyttade till eget att jag i samma hus skulle hitta någon att dela livet med. Att alla de där jobbiga dagarna på våren till slut skulle sluta i att molnen skingrade sig för mig. Att alla de där ensamma, grubblande timmarna skulle bli något positivt. Att ångesten som legat så tung runt mig i många år en dag skulle släppa. Och att jag skulle känna mig lycklig igen, genuint.
Ibland gäller det bara att våga bryta sina gamla mönster och ta sig lös. För det bästa med livet är att man aldrig vet vad som finns bakom knuten! Eller i trapphuset.. ja ni fattar.
