Vet ni, jag tror på tecken. På timing, på pusselbitar som passar, på ödet. Jag tror att allt har en mening här i livet, och letar sällan efter "rätt väg", utan tror på att är det meningen så hamnar man på den vägen, oavsett vart man varit på väg tidigare. Det där med tecken kan kanske låta lite knasigt, för jag menar inte tecken från ovan, utan snarare små saker som tyder på att något är rätt eller fel just i mitt liv. Det kan vara en liten detalj, som att jag alltid kollar på klockan ett visst klockslag som betyder något (i mina ungdomsår kunde det t.ex. vara åldern på min förälskelse), att någon jag gärna skulle se kör förbi i exakt samma sekund jag sätter mig upp i soffan, att de spelar en viss låt på radion när jag kör hem från jobbet, eller att det kommer ett meddelande från nån jag haft på tankarna precis när jag själv tänkt ta upp telefonen och skicka. Det är små detaljer, men jag tror att de är brickor i ett större spel, så att säga.
Det var jag och Linn som började referera till dessa händelser som tecken när vi gick i Yrkes. Tänker inte ge några exempel från den tiden, då skulle ni nog skratta ända till november.. Men orden som yttrades var "he e ett tecken!", och därför har precis det ordet satt sig fast hos mig. Om man börjar analysera dessa tecken lite djupare märker man, eller åtminstone jag, fort att de är små stigar som leder till en stor väg. Svårt att förklara, men ni kanske upplevt den där känslan av att vara på precis rätt plats på rätt tidpunkt? Den där känslan av att oavsett vad du planerat eller förväntat dig tidigare, så var det just den här vägen det var meningen du skulle välja, just i den här stunden? Allting har en mening, och är det meningen så är det meningen, det brukar jag leva efter. Och det är inte bara en gång jag tänkt att nog är det en himla tur att jag ofta följer hjärtat och inte hjärnan. Att jag väljer att se dessa så kallade tecken, och följa upp dem. Att man inte alltid rättar sig efter normen, eller tar den bekväma, trygga, välbekanta vägen. För det har visat sig inte bara en utan flera gånger, att när jag väljer att se och följa ett tecken så leder det till något nytt, som kan vara något helt annat än någon tänkt sig.
Och precis just nu känner jag att det var en himla tur att jag följde de tecknen som ledde mig dit jag är idag. För jag känner på mig att den stig jag går på för tillfället kan leda till något underbart. För vet ni, sånt känner man på sig. Ere määron så ere määron.
